USA

Det är så härligt att se alla påskbilder hemifrån, speciellt eftersom påsken inte alls är lika stor här. Jag kan sakna påskfirandet där hemma samtidigt som jag är lite för lat för att dra igång något eget här. Vi borde nog börjar lite traditioner för killarna skull dock. Hade tänkt ta dom på Egg Hunt i eftermiddag men dagsvilan blev lite sen så vi skippar nog det. Nästa år…

Killarnas dagis har påskstängt idag så dom hänger hemma med mig. Morgonpromenad vid havet och cykelträning i bakgården. Oändlig vattenlek, billek och briotåg. Och så ett försök att bygga lite IKEA möbler. 😅 Och så en liten lillasyster som sparkar och buffar på som bara den i magen. ❤️

Ä

Så härligt med bakgård alltså!! Kommer inte över hur himla mycket enklare vårt liv är med hus och trädgård. 🙏✨

Men nu måste jag väcka mina små sovtroll innan dom sover allt för länge och aldrig vill gå och lägga sig ikväll. Önskar er alla en härlig påsk! Ta hand om er själva och varandra. 💛

Eftersom resten av huset fortfarande är mer eller mindre kaos hur mkt jag än plockar och rensar får ni vänta med att se fler bilder från inne i huset. Till helgen kommer en laddning från IKEA (bla en ny soffa!!) så då blir det tillfälligt mer kaos innan det förhoppningsvis blir bättre. Det hjälper också att min handyman aka kära man kommer hem i helgen. Det är svårt att få gjort så mkt när man är ensam.

Bakgården är också fortfarande kaotisk (full av utdragna leksaker och jord) men det är i alla fall där vi hänger mesta tiden hemma. Vi hade kommit in i en ganska tråkig rutin sista tiden i lägenhet med mycket tv-tittande, dels pga långdragna sjukdomar, gravid, trött och illamående mamma, oändligt mkt regn och alldeles för lite plats. Det resulterade i att killarna skrek efter tvn så fort dom kom innanför dörren vilket var väldigt trist. Men nu vill dom istället inte gå in när vi kommer hem utan springer ut i bakgården på en gång och leker ute så länge dom får. Dom har också blivit duktigare på att leka inne nu när det finns mer plats att faktiskt leka på. Så vårt tv-tittande har drastiskt minskat vilket är så skönt!! Man blir ju galen av att se på alla dessa youtube-videos.

Jag älskar att bakgården är helt inhängnad så att jag kan släppa ut dom och så kan dom pyssla på på egen hand där ute. Självklart är jag där ute men dom ibland men det är så skönt att kunna plocka bort efter frukosten/förbereda middagen och veta att dom är okej där ute. Oftast hör jag dom prata, skratta och bråka med varandra och om det blir alldeles för tyst brukar det vara en bra idé att checka vad som pågår. ?

Bägge två är väldigt duktiga på att leka på egen hand (och med varandra) även om dom gärna kommer och hämtar oss när dom vill ha sällskap, hjälp eller visa något. Det är så mysigt att smygtitta på dom och höra dom prata med sig själva och varandra.

Dom leker generellt bra med varandra (vattenkrig är det roligaste just nu) men bråkar också extremt mkt. Konstant fredsmäklare är mitt andranamn. Nu övar vi på att dela (en Cocomelon youtube låt som heter “Can you share?” hjälper faktiskt) och att byta/turas om. Det går så där kan jag säga…

Idag fick jag lite oplanerad egentid med Theodor då han vaknade skrikande i smärta och höll sig till huvudet och nacken. Jag trodde egentligen att det bara var att han sovit konstigt men då han fortsatte att skrika och hålla sig till nacken varje gång jag försökte få honom att sitta, stå eller röra på sig även efter både alvedon och Ibuprofen ringde jag läkaren som sa att han tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull. Så Oliver fick åka på dagis ensam medans jag och Theo åkte till doktorn. Där blev han magiskt bättre och sprang omkring som vanligt om än med lite stel nacke. Nackspärr och förstorade lymfkörtlar (pga förkylning) blev domen och även om det kändes lite fånigt att åka in pga det kändes det bra att i alla fall få utesluta hjärnhinneinflammation. Fika på kafé, liten promenad hand i hand och egentid på lekplatsen hann vi med innan vi åkte hem till Nelson. Oliver fick vara kvar på dagis hela dagen och jag fick mysa med Theo. Så mysigt att få kvalitetstid med en av dom. Kunna sitta och prata (även om jag bara förstår 10% av vad han säger), ta allt i hans takt och göra det han har lust att göra.

Varje gång jag bara har ett barn slår det mig hur enkelt det är. Inte bara att man bara har en unge att hålla koll på utan också att den ungen inte har någon annan att konkurrera och dela med. Med andra ord – så mycket mindre bråk och drama! Jag tycker alltid jag har så harmoniska och enkla barn när jag hänger med bara en av dom. Sen kommer den andra hem och tredje världskriget är ingång inom få minuter. Och så tänker jag att vi nog inte var riktigt kloka när vi tänkte att det var en bra idé att skaffa en till…

Men nu ska jag krypa i säng. Sista natten innan E kommer hem. Förhoppningsvis inte allt för många uppvak och förhoppningsvis inte ett skrikande barn imorgon bitti. Imorgon har jag läkarkontroll ska få höra lillans hjärta igen. Jag är generellt inte orolig. Det var jag inte heller med killarna. Men det är alltid mysigt att få höra det lilla hjärtat slå. ?

Bara en liten bildbomb från vår söndag. E är som sagt i Norge på jobbresa och jag behövde en paus från vattenlek bakgården (vi går igenom ca 4 klädskift var per dag) och flyttkartonger. Tänkte att vi skulle gå till lekplatsen som ligger ca 20 min gångväg härifrån. Hade bara glömt den extremt branta uppförsbacken upp dit. Köra tung vagn är tyvärr döden för mitt bäcken just nu så halvvägs upp tog vi av och hittade en liten stig istället. Och där fick dom alla tre springa av sig. ?

Dom är så roliga just nu (när dom klarar att vara vänner). Pratar massor och lär sig nya ord hela tiden. Mest engelska men mycket svenska/norska. Förvånansvärt lite spanska faktiskt. Bägge kan räkna till tio och kan de flesta färger. Färger är det stora ju nu så det pekas överallt och ropas diverse färger. Insekter är också jätteroliga. Och att säga “Mamma, come!”. Två och treordsmeningar har börjat komma så jag antar att vi snart får höra mer och mer vad som försiggår i deras huvuden.

Igår sa Theodor i sängen före han skulle sova: “Fire truck, mixer truck, garbage truck, ice truck. YELLOW! One, two, three, four, five. Night night!”.

Efter en mysig men intensiv helg tillsammans är killarna tillbaka på dagis och jag tillbaka bland flyttkartonger och tvättberg. En kartong och ett berg i taget medans jag lyssnar på ljudböcker och podcasts. Vilar i soffan ibland och leker med Nelson mellan varven. Då och då gör sig lillasyster påmind med en lite boff och det gör mig nästan lite rörd. Tänk att vi kommer att ha tre barn springandes runt i framtiden. Tre barn i soffan och tre barn runt matbordet. En svindlande tanke. ?

Nu är det lunchdags och lite mer städande innan jag hämtar hem mina små. Jag tror vi har bestämt oss vilket dagis och när vi ska byta. Vi får se om det blir som vi planlagt.

Ha en härlig vecka!

Efter en intensiv helg är vi äntligen på plats i vårt nya hem. Jag ska så klart visa mer bilder när vi kommit lite mer i ordning men i helgen har vi mest hängt i bakgården och det känns SÅ bra!! Jag var lite ledsen dagen vi flyttade, orolig för att vi inte skulle trivas och att killarna skulle längta tillbaka hem. Men så var vi plötsligt på plats med (nästan) alla våra saker och killarna sprang omkring som galningar både inne och ute och ropade “Happy!” och jag kände långt inne i hjärtat att detta var rätt beslut. För dom. För oss. För vår familj. ?

Vi har stor bakgård där vi kan kasta boll till Nelson och utforska insekter men killarna (i helgen har dom tex lärt sig att säga “bi”, “ant” och “fjäril”, ja vi mixar språken…). Hela bakgården är helt inhängnad så lyckan av att bara kunna öppna dörren och låta dom gå ut och in som dom vill är total. Vi har planer om att ordna åtminstone en sandlåda och en badpool, en bbq, ett matbord och plantera lite grönsaker och bär. Fram till dess är det mest vattenlek och vattna blommorna som står på agendan. Jag är övertygande om att bakgården kommer att bli vår favoritplats i vårt nya hem. ?

Idag är killarna på dagis och jag och Nelson är hemma och packar upp och försöker organisera lite i kaoset. Jag blir sliten fort och får väldigt ont i mitt bäcken om jag lyfter för mycket så det går låååångsamt framåt. Vi ska köpa ny soffa och behöver lite skåp och hyllor (tack för Ikea home delivery) men på det stora hela börjar vi faktiskt vara på plats.

Men nu ska jag återgå till nästa flyttlåda. Vi hörs snart igen!

Efter 8 år in da city flyttar vi nu till suburbia. Idag signerade vi (äntligen) hyreskontraktet på detta hus! Många menar nog att vi borde ha flytta till hus för länge sedan men jag är så glad att vi fått våra år inne i stan. Men nu flyttar vi alltså! Vi flyttar till Pacifica som ligger ca 20-25 min söder om SF ut mot kusten. E saknar att bo nära havet och där nere kommer vi ha nära till både strand och hiking trails. Jag tror absolut vi kommer att trivas även om det blir en liten omställning. Flyttlasset går redan om en vecka så nu är det lite kaos. Men bra blir det när vi är på plats!

Men lite vemodigt känns det allt att lämna stan (även om vi kommer att fortsätta komma upp i och med att vi bägge jobbar inne i stan). Det känns lite sorgligt att lämna vår lägenhet, vår första egenägda lägenhet. Lägenheten där alla våra tre killar vuxit upp fram till nu. Dit vi tog hem en liten fluffig valp och två små härliga bebisar. Där barnen lärt sig att krypa, gå och springa runt. Vi har verkligen älskat att bo här och vi har älskar vår lägenhet. Men nu är det dags för en ny epok. Suburbia Life here we come!

Samtidigt som vi är mitt i signering och flyttlass och allt vad det innebär så pågår ju så klart livet vid sidan av, både här och hemma. Vi har mistat en väldigt kär person, en annan är sjuk och vi känner oss maktlösa på denna sidan av jordklotet. Vi har båda jobb att jonglerar och vårt dagis bestämde sig för att ta vårlov med en veckas varsel (missförstånd och felinformation låg bakom). Så vi pusslar och försöker hålla huvudet över vattnet. Andas och lita på att det blir bra till slut. För det blir det!

Nu är jag på väg till ytterligare en natt på sjukhuset. I helgen blir det packning och mys med mina killar. Oliver ville inte på dagis imorse (och mitt hjärta gick lite sönder när han var tvungen så att jag fick sova) så jag känner att det är på tiden att han få tanka lite mammanärhet.

Lilla bulan börjar komma fram. ?

Hörni! Jag tror vi nått botten (för den här gången) och vänt. Hur härligt vore inte det? Humöret är bättre, förkylningen är på väg bort och trots extremt busy jobbnätter – med allt för många patienter och allt för lite personal – känns livet ändå ganska ok. Den extrema tröttheten och dimman börjar lätta. Andra trimester, here I come!

Kanske det bara var lite sol som skulle till? (måste förresten kolla upp mina D vitamin värden igen. Sist det var lågt var också mitt humör väldigt lågt) Eller kanske är det faktumet att vi kaaaaaanske har hittat vårt hus. Väntar på hyreskontrakt men när det är ev signerat ska jag dela med mig mer!

Hur som helst, jag mår bättre! Och det är härligt, fast jag bara sovit 3 oroliga timmar efter mitt nattjobb. Busy nätter betyder tyvärr oftast orolig sömn efteråt. Det borde vara tvärtom men kroppen (och huvudet) är liksom uppe i högvarv. Tacksam ändå för att jag faktiskt orkar med i tempot och för att mitt illamående äntligen verkar ha stuckit sin kos. Och tacksam för den där lilla bulan (eller den lilla tulla som orsakar bulan) som börjar visa sig mer och mer – speciellt efter långa timmar med mycket spring.

Nu ska jag försöka vila lite till innan mina monster kommer hem. ❤️

En grå liten pöl – så känner jag mig just nu. Trött, sjuk och gravid. Världens sämsta mamma, världens sämsta matte och världens sämsta fru med noll energi till någonting mer än det mest nödvändiga (om ens det, igår fick killarna leverpastejmackor till middag…) och kanske lite soffmys (före kl 20 i alla fall, efter det däckar jag i sängen). Gravidillamåendet verkar i alla fall ha gett sig men tröttheten är fortfarande där. Hann precis återhämta mig från förra förkylningen så kom en ny – en kraftig sådan. Tack och lov – bank i bordet och allt sånt där – har killarna hållit sig friska och kunnat hänga på daycare. Betydligt roligare än att hänga med mamma just nu i alla fall. I helgen skulle jag ha jobbat fyra nätter men har hittills ringt mig sjuk på två av dom. Förhoppningsvis vaknar jag mindre sjuk imorgon.

Att söka hyreshus, gå på visningar och skicka in ansökningar, är nästan ett heltidsjobb. Vi har några intressant alternativ och hoppas på att få napp snart! Då börjar jobbet med att göra i ordning vår lägenhet och hyra ut den. När det är gjort och vi är på plats i vårt nya hem ska jag andas ut lite. Allt annat kan vänta tills lillasyster är här om det behövs.

Men igår, inför en husvisning, tog jag faktiskt på mig jeans istället för träningsbyxor, min gula tröja och lite smink i ett tappert försök att se piggare ut än vad jag faktiskt kände mig (solglasögon hjälper!). Solen har äntligen kommit tillbaka till SF och det hjälper på humör och energi. Jag hoppas vi går ljusare och piggare tider till mötes även om det ser ut som om regnet kommer tillbaka redan nästa vecka. Men jag ska inte klaga alltför mycket. Jag vet att det är en övergående period och vips kommer energien tillbaka. Jag drömmer och visualiserar om att leka ute med alla våra killar i vår framtida bakgård. Jag vill skaffa sandlåda och låta dom gegga och springa runt så mycket dom vill innan sängtid. Att bara kunna öppna dörren och låta dom gå ut lockar mer och mer nu när det känns som inom räckhåll.

Men nu ska den här lilla gråa pölen sparka sig själv i baken, hoppa in i duschen och förbereda mig för ännu en husvisning i eftermiddag. Håll tummarna för att vi snart kan signera vårt framtida hem!

Då har vi officiellt två två-åringar i huset! Äntligen skulle jag skriva men det låter ju lite fel. Det är bara det att vi på något sätt sagt att dom varit två sedan jul och tänkt att dom är så mycket äldre än vad dom är och sen fått påminna oss själva att dom faktiskt bara är två år. Men nu är dom två – på riktigt! Och det firades i helgen med lekland, ingen dagsvila, massa lek, tårta (som ingen av dom ville smaka på) och paket. Vi var lite dåliga föräldrar i år skippade kalas men efter en lite väl intensiv start på året med allt för lite sömn hade vi helt enkelt inte energi till det. Deras före detta nanny kom i alla fall och firade med oss och killarna hade trots allt en fin dag och det är huvudsaken. Nästa år blir det kalas med allt vad det innebär. Det lovar den här mamman. ♥

 

Två åringar är härliga och roliga men ack så lätta att stöta, såra och skapa världskrig med innan frukost. Stora känslor och än så länge lite för få ord resulterar ofta i dagliga (typ varje timme) utbrott, tårar och skrik. Att ha två är också härligt och roligt för dom leker, skrattar, busar och underhåller varandra varje dag men också skitjobbigt för det finns alltid någon att reta, irritera, slåss och bråka med. Ibland skriks det bara för att brosan tittade på en eller satt lite för nära. Och stackars Nelson. Han får sig en och annan smocka och tjuvnyp bara för att han är glad och vill vara med. Om vi bara har ett par utbrott om dagen känns det som en seger och varje kväll drar vi en lättnadens suck.

Oliver är fortfarande våran lilla ordningsman. Hans lynne är liiiite mer stabilt än brosans men när något är fel är det fel och då rasar världen ihop. Han älskar sin röda buss och bil som han fick i julklapp och dom följer honom vart han går (förrutom att vi nu på något mystiskt vis tappat bort hans buss). Han älskar att hoppa i vattenpölar men hatar att bli skitig vilket är en dålig kombination. Ibland går världen lite sönder när han upptäcker att skor eller byxor är skitiga. Fysiskt aktiv hela tiden, klättrar, hoppar, springer överallt och har inte riktigt tid att sitta still. Oliver sover nu utan kant på sin säng (har stödbräda) för plötsligt började han klättra över inte bara en utan tusen gånger varje kväll och morgon. Språket börjar äntligen lossna lite för honom och varje dag kommer det nya ord. Han är också vår lilla fisk och älskar att bada, helst varje dag, och gärna flera timmar. Han är fortfarande mammas lilla kille och det tycker jag så klart är mysigt. Han är våran myskille som ger de bästa kramarna och har det härligaste skrattat. Stora känslor bägge vägarna och det är härligt att se.

Theodor är vår lilla dramaqueen (förlåt Theo men så är det bara). Stark vilja, kortstubin och nära till utbrott. Och svartsjuk (lycka till lillasyster..). Men gladaste och härligaste killen mellan utbrotten. Han pratar mer än sin bror och kan räkna till 10 helt själv (om man visar siffrorna). Han kan nästan alla färger och djur och älskar fortfarande fåglar att spana in fåglar. Älskar att se på TV (lite väl passionerat), hoppa i vattenpölar och dansa till musik. Han är mer försiktig och mindre fysisk än sin bror (tack och lov) och gillar att pyssla, rita och leka med playdough. Theodor fick prova att sova utan kant på sängen men blev snabbt tillbakavisad till spjälsängen då han gärna vaknade var och varannan timme och kom springande in till vår säng (supermysigt! men inte så praktiskt när du har en queen size bed och väntar bebis inom en snar framtid). Han är vår morgonfågel och väcker oss 99% av mornarna före kl 06. Som kompensation älskar han att gå och lägga sig och somnar fort. Han är framför allt pappakille och säger “pappaya” säker 1000 gånger om dagen (han säger också “mammaya” och vi tror att det är för att E alltid svarade med “pappa, ja!” varje gång Theodor sa pappa i början). Han är vår lilla pajas och clown i familjen. Får oss att explodera både en och två gånger men han får oss också att skratta varje dag med sina skämt och upptåg. Han vet hur han pushar alla familjemedlemmars (inklusive Nelsons) knappar och utnyttjar det till max. Både positivt och negativt. Som det ska vara.

Kära Oliver och Theodor, som ni utmanar mamma och pappa just nu. Precis som det ska vara. Ni har gått från att vara bebisar till små killar med egna starka viljor och personligheter. Vi älskar det även om vi får andas djupt och räkna till tio både en och två och femton gånger om dagen. Och värre ska det nog bli. Ni lär er något nytt varje dag och ni lär oss något nytt lika ofta. Mamma och pappa älskar er över allt på hela jorden. Fortsätt vara ni, för ni är bäst precis som ni är. Skål för ett nytt år!

Sista bilden på magen på morgonen före dem blev födda och en av de första ammebilderna på uppvaket bara någon timme efter kejsarsnittet. ♥

The Last Time (author unknown)

From the moment you hold your baby in your arms you will never be the same

You might long for the person you were before
When you had freedom and time
And nothing in particular to worry about

You will know tiredness like you never knew it before
Days will run into days that are exactly the same
Full of feedings and burping
Nappy changes and crying
Whining and fighting
Naps or a lack of naps
It might seem like a never-ending cycle

But don’t forget…

There is a last time for everything
There will come a time when you will feed your baby for the very last time
They will fall asleep on you after a long day
And it will be the last time you ever hold your sleeping child

One day you will carry them on your hip then set them down
And never pick them up that way again
You will scrub their hair in the bath for one last time
And from that day on they will want to bathe alone

They will hold your hand to cross the road
Then will never reach for it again
They will creep into your room at midnight for cuddles
And it will be the last night you ever wake to this

One afternoon you will sing “the wheels on the bus” and do all the actions
Then never sing them that song again

They will kiss you goodbye at the school gate
The next day they will ask to walk to the gate alone

You will read a final bedtime story and wipe your last dirty face
They will run to you with arms raised for the very last time.

The thing is, you won’t even know it’s the last time
Until there are no more times. And even then, it will take you a while to realize.

So while you are living in these times, remember there are only so many of them and when they are gone, you will yearn for just one more day of them.
For one last time.

. . .

Dikten som tar mig igenom tvåårstrots med utbrott efter utbrott, sleep regression med långa nätter med många uppvak, allt för tidiga mornar och allt för sena kvällar, konstant snoriga näsor, tandont, växtvärk, matvägran, bråk och slagsmål, etc. För det är så sant – plötsligt är det sista gången. Tiden går alltför fort.

(Snart) tvååringar är roliga men också så himla jobbiga. Dom älskar nog varandra mer och mer och har förstått att dom kan samarbeta. Det roligaste som finns just nu är att hjälpa varandra upp och ner (från golvet, upp i sängen, stolen, soffan osv) och det är det gulligaste som finns att se på. Så mycket bråk men så mycket kärlek. Att får vara tvillingförälder är verkligen ett privilegium. ?❤️

Men tack för dagis som räddar oss varje dag. Hur hade vi orkat annars? All cred till de som orkar och älskar att vara hemmaföräldrar. Jag älskar att vara working mom. Att få en paus, andas och sakna dom ibland för att orka fokusera på dom de timmar och dagar vi hänger tillsammmans. Att lämna två glada barn på dagis som springer in, kramar fröken och vinkar bye till mamma och pappa och sen få hämta två glada barn som springer mot en, kastar sig runt halsen och lyckligt ropar mamma! Att sen åka hem, mysa tillsammans och leka länge, läsa böcker och jaga varandra runt runt. Det är lycka och vardagsbalans. Helgerna sen är oftast fyllda av stora och små äventyr. Livet alltså. ❤️

Att februari snart är slut ska vi inte ens prata om för vart februari tog vägen vet inte jag. Att vi firar två tvååringar om en liten dryg vecka ska vi inte heller prata om för det har inte den här mamman och pappan hunnit planera riktigt ännu. Att vår lägenheten behöver städas och tvätt vikas kan vi också ignorera (i alla fall fram till ingen i familjen hittar rena strumpa längre) för nu ska jag lägga mig igen efter att ha lämnat två små troll på dagis. Någon bestämde sig för att inte somna förrän kl 21.30 igår och att vara vaken mellan 03-05 imorse medans den andra kände för att ropa på mamma och pappa ca en gång i timmen. Två trötta föräldrar idag, den ena jobbar dag som vanligt och den andra jobba natt i natt. Så god natt (eller god dag). Vi hörs en annan dag.

2018 försvann och 2019 i ett enda dimma av förkylningar. Men vi hann med 3 veckor “hemma” och fick spendera några snoriga veckor tillsammans med nära och kära. Ovärderlig tid. ?

Norsk jul tillsammans med besteforeldrer, tante, onkel och søskenbarn (kusiner). Min första jul på Måløya till trots för 14 år tillsammans. ? Och så klart barnens första jul där också. Ingen snö, snarare ösregn, och 80% förkylda/influensa/halsfluss men härligt häng, god mat och fina minnen för små och stora. Familjetid när den är som bäst.

Våra killar har två kusiner – en kille som är 10 månader äldre än dom och en kille som är 13 månader yngre. 4 grabbar under 3 år alltså. Fullt ös medvetslös just nu och säkert kommande år men tänk så roligt dom (förhoppningsvis) kommer att ha tillsammans i framtiden!

Svenskt nyår i fortsatt förkylningsdimma firades med mormor och morfar samt min allra bästa och finaste barndomsvän och henne härliga man. Snö, kyla och så där perfekt vinterväder. Vi åkte bob, spark och spelade fotboll i snön. Theodor spanade på fåglar och ekorrar tillsammans med morfar och medans Oliver slängde sig i snöhögar. Härligt vinterhäng men lite lättade var vi allt när vi kom tillbaka till SF vädret.

Så kom vi tillbaka till SF och hann bli friska precis tills jetlagen försvann och barnen började på dagis igen och så var vi sjuka igen. När blir det bättre?

Men 2019 är här och det känns bra. Att killarna fyller 2 i mars känns ofattbart men kul. Fler och fler ord kommer och snart babblas det nog från morgon till kväll. Jag längtar efter att få höra vad som egentligen försiggår inne i deras huvuden. Nu tjattras det konstant men ingen förstår egentligen vad som sägs.

Annars får vi se vad 2019 bjuder på. Vi har stora förhoppningar! ?


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.