USA

Kanske tvillingar men så olika på alla sätt och vis. Precis som det ska vara. Vi försöker att ta vara på deras olikheter och tillåta dom att få bli sina två olika personligheter. Lättare sagt än gjort. Men så viktigt! Självklart för alla syskon men kanske ännu viktigare för dem som är forever stämplade som tvillingar. Jag tänker ofta på det – kanske mer och mer ju äldre dom blir. Vi pratar sällan om dom som tvillingar utan som Oliver och Theodor och försöker att förhålla oss och anpassa oss till deras stora och små olikheter. Just nu är det mycket egna viljor om både smått och stort och det är jobbigt att hantera men härligt att se och höra. Att hitta sig själv börjar tidigt och är ett evigt långt projekt. Så vi kör på många kramar, mycket närhet och frihet till tårar, ilska och utbrott varje dag. Att få vara mamma. 🖤🙏✨

Jag invigde maj månad med att plocka fram mina sommarsandaler. Det känns skönt att tänka på idag när regnet öser ned. Man ser det inte på den här bilden men magen växer så det knakar. Jag måste bära magen mycket lägre den här gången för byxor som jag använde helt till slutet av min förra graviditet börjar redan vara obehagligt trånga och trycka på magen så jag nästan får andnöd. Så i helgen grävde jag fram de få gravidbyxor/leggings jag har (jag köpte väldigt få gravidbyxor sist utan bar mina vanliga bara under magen) och jag känner att även om jag är glad att tulla växer får det gärna lugna ned sig lite nu.

Vi utforskade nya trails i helgen och jag är så tacksam över mina små minihikers (och dom lite större två). Familjetid ute i naturen är verkligen det bästa som finns just nu. Det babblas och pekas och varje liten detalj ska utforskas. Helgens upptäckt blev en tusenfoting och en stor svart skalbagge. Och fästingar! 😱😱

Helgen avslutades med Cinco de Mayo middag med en nära vän som alla våra tre killar är väldigt förtjust i (kanske allra med Nelson). Så nattningen igår kväll tog evigheter och i natt har vi inte sovit många timmar i sträck pga en liten kille med många mardrömmar. Morgonen började med att allt som kunde vara fel var fel (fel sorts blöja, fel tröja, fel byxa, fel sockar och fel skor. Fel sorts frukost, fel juice och fel TV). Dessutom var det slagsmål om “babyn” (dockan) och vem som skulle sitta på vilken sida av bilen. Jag börjar dock tack och lov veckan med en ledig barnfri dag och det var välbehövt.

Så här känner vi oss både jag och Nelson. 🖤

Jag glömmer alltid bort valborgsmässoafton eftersom jag inte firat det på nästan 15 år (varken Norge eller USA firar det). Men så pratade jag med pappa som påminde mig så – Glad Valborgsmässoafton till er där hemma!

Här kör vi VAB dag med hostiga killar med allt för mycket energi. Det känns som vi aldrig har sånna där mysigt sjuka barn som vill hänga i soffan framför en film utan det är alltid fullt ös medvetslös oavsett om det är kräksjuka, feber eller förkylningar. Så vi körde skogsmulledag idag också. Förlåt för bildspam men det är bara så härligt att äntligen bo nära skogen igen. 💚


Fullt ös och perfekt liten stig för små ben med mycket spring. Man märker att våra barn är van med mycket trafik där dom varit tvungna att hålla våra händer hela tiden för det tar lite tid innan dom släpper och springer iväg på egen hand. Jag älskar att hålla deras små händer så jag bara njuter så länge det varar. Det är det gulligaste som finns när dom sträcker upp handen och säger “hand!”.

Tittar ni noga ser ni kanske rådjuret som gömmer sig i buskarna. Den låg på stigen när vi kom och låg kvar helt tills vi var bara några meter ifrån. Sen hoppade den in i buskarna tills vi passerat och så kom den fram igen. Theodor framför allt var väldigt fascinerad. Theodor ser allt ute i naturen, allt från en liten myra till en fågel långt långt där borta. Han är en liten skogsfilosof och också den som är bästa på att gå långt och länge. Vi hoppas att hans naturintresse håller i sig och är glada att vi flyttat närmare naturen, mkt för hans skull.

Oliver älskar också att vara ute men är mer fysisk och mer för att klättra, gräva och hoppa runt. Han är mer explosive än Theodor och springer fort men blir också fortare less. Att bli buren av mamma är dessutom det bästa som finns även om man mkt väl kan gå med sina egna två ben. Och mamma har lite svårt att säga nej när två armar sträcks upp och han säger “bära”. Och ännu svårare att neka när han kramar hårt och säger “tänk you” (thank you). Så denna mamma är lite trött i mage och rygg nu men tacksam för att ha det här precis runt hörnet. Vi njuter det gröna så länge det varar. Snart blir det nog torrt och gult.

Hoppas ni alla har en härlig valborgsmässoafton. Och tänk, imorgon går vi in i maj månad! Ofattbart.

Lyllo oss som har det här precis utanför dörren.

Alltså bokstavligen precis utanför dörren. 🙏✨ Enda negativa är att dom inte tillåter hund precis i denna park. Som tur var har vi hittat andra ställen vi kan ta Nelson. Och om ni tittar noga på första bilden ser ni rådjuren som stod och betade ute på ängen.

En härlig skogsmullesöndag och killarna har blivit så himla duktiga på att gå. Hand i hand med oss går dom långt och länge och pluddrar på om allt möjligt. Vi tar många fikapauser och trädkramarpauser men ett par kilometer klarade vi att skrapa ihop på ett par timmar och jag är så imponerad över våra små hikers. Jag är så nöjd med vårt liv just nu. Ibland kan jag känna en sån stolthet och tacksamhet över oss (mig och E) och hur långt vi kommit och vad vi skapat tillsammans. Allt började för snart 15 år sedan i ett litet studentrum uppe i Tromsö och nu sitter vi här i Kalifornien med hund och barn (i plural). Vem hade egentligen trott det när dom såg oss mötas där under djupaste studenttiden mitt under mörkaste mörkertiden? Livet alltså. 🖤

Det är så härligt att se alla påskbilder hemifrån, speciellt eftersom påsken inte alls är lika stor här. Jag kan sakna påskfirandet där hemma samtidigt som jag är lite för lat för att dra igång något eget här. Vi borde nog börjar lite traditioner för killarna skull dock. Hade tänkt ta dom på Egg Hunt i eftermiddag men dagsvilan blev lite sen så vi skippar nog det. Nästa år…

Killarnas dagis har påskstängt idag så dom hänger hemma med mig. Morgonpromenad vid havet och cykelträning i bakgården. Oändlig vattenlek, billek och briotåg. Och så ett försök att bygga lite IKEA möbler. 😅 Och så en liten lillasyster som sparkar och buffar på som bara den i magen. ❤️

Ä

Så härligt med bakgård alltså!! Kommer inte över hur himla mycket enklare vårt liv är med hus och trädgård. 🙏✨

Men nu måste jag väcka mina små sovtroll innan dom sover allt för länge och aldrig vill gå och lägga sig ikväll. Önskar er alla en härlig påsk! Ta hand om er själva och varandra. 💛

Eftersom resten av huset fortfarande är mer eller mindre kaos hur mkt jag än plockar och rensar får ni vänta med att se fler bilder från inne i huset. Till helgen kommer en laddning från IKEA (bla en ny soffa!!) så då blir det tillfälligt mer kaos innan det förhoppningsvis blir bättre. Det hjälper också att min handyman aka kära man kommer hem i helgen. Det är svårt att få gjort så mkt när man är ensam.

Bakgården är också fortfarande kaotisk (full av utdragna leksaker och jord) men det är i alla fall där vi hänger mesta tiden hemma. Vi hade kommit in i en ganska tråkig rutin sista tiden i lägenhet med mycket tv-tittande, dels pga långdragna sjukdomar, gravid, trött och illamående mamma, oändligt mkt regn och alldeles för lite plats. Det resulterade i att killarna skrek efter tvn så fort dom kom innanför dörren vilket var väldigt trist. Men nu vill dom istället inte gå in när vi kommer hem utan springer ut i bakgården på en gång och leker ute så länge dom får. Dom har också blivit duktigare på att leka inne nu när det finns mer plats att faktiskt leka på. Så vårt tv-tittande har drastiskt minskat vilket är så skönt!! Man blir ju galen av att se på alla dessa youtube-videos.

Jag älskar att bakgården är helt inhängnad så att jag kan släppa ut dom och så kan dom pyssla på på egen hand där ute. Självklart är jag där ute men dom ibland men det är så skönt att kunna plocka bort efter frukosten/förbereda middagen och veta att dom är okej där ute. Oftast hör jag dom prata, skratta och bråka med varandra och om det blir alldeles för tyst brukar det vara en bra idé att checka vad som pågår. ?

Bägge två är väldigt duktiga på att leka på egen hand (och med varandra) även om dom gärna kommer och hämtar oss när dom vill ha sällskap, hjälp eller visa något. Det är så mysigt att smygtitta på dom och höra dom prata med sig själva och varandra.

Dom leker generellt bra med varandra (vattenkrig är det roligaste just nu) men bråkar också extremt mkt. Konstant fredsmäklare är mitt andranamn. Nu övar vi på att dela (en Cocomelon youtube låt som heter “Can you share?” hjälper faktiskt) och att byta/turas om. Det går så där kan jag säga…

Idag fick jag lite oplanerad egentid med Theodor då han vaknade skrikande i smärta och höll sig till huvudet och nacken. Jag trodde egentligen att det bara var att han sovit konstigt men då han fortsatte att skrika och hålla sig till nacken varje gång jag försökte få honom att sitta, stå eller röra på sig även efter både alvedon och Ibuprofen ringde jag läkaren som sa att han tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull. Så Oliver fick åka på dagis ensam medans jag och Theo åkte till doktorn. Där blev han magiskt bättre och sprang omkring som vanligt om än med lite stel nacke. Nackspärr och förstorade lymfkörtlar (pga förkylning) blev domen och även om det kändes lite fånigt att åka in pga det kändes det bra att i alla fall få utesluta hjärnhinneinflammation. Fika på kafé, liten promenad hand i hand och egentid på lekplatsen hann vi med innan vi åkte hem till Nelson. Oliver fick vara kvar på dagis hela dagen och jag fick mysa med Theo. Så mysigt att få kvalitetstid med en av dom. Kunna sitta och prata (även om jag bara förstår 10% av vad han säger), ta allt i hans takt och göra det han har lust att göra.

Varje gång jag bara har ett barn slår det mig hur enkelt det är. Inte bara att man bara har en unge att hålla koll på utan också att den ungen inte har någon annan att konkurrera och dela med. Med andra ord – så mycket mindre bråk och drama! Jag tycker alltid jag har så harmoniska och enkla barn när jag hänger med bara en av dom. Sen kommer den andra hem och tredje världskriget är ingång inom få minuter. Och så tänker jag att vi nog inte var riktigt kloka när vi tänkte att det var en bra idé att skaffa en till…

Men nu ska jag krypa i säng. Sista natten innan E kommer hem. Förhoppningsvis inte allt för många uppvak och förhoppningsvis inte ett skrikande barn imorgon bitti. Imorgon har jag läkarkontroll ska få höra lillans hjärta igen. Jag är generellt inte orolig. Det var jag inte heller med killarna. Men det är alltid mysigt att få höra det lilla hjärtat slå. ?

Bara en liten bildbomb från vår söndag. E är som sagt i Norge på jobbresa och jag behövde en paus från vattenlek bakgården (vi går igenom ca 4 klädskift var per dag) och flyttkartonger. Tänkte att vi skulle gå till lekplatsen som ligger ca 20 min gångväg härifrån. Hade bara glömt den extremt branta uppförsbacken upp dit. Köra tung vagn är tyvärr döden för mitt bäcken just nu så halvvägs upp tog vi av och hittade en liten stig istället. Och där fick dom alla tre springa av sig. ?

Dom är så roliga just nu (när dom klarar att vara vänner). Pratar massor och lär sig nya ord hela tiden. Mest engelska men mycket svenska/norska. Förvånansvärt lite spanska faktiskt. Bägge kan räkna till tio och kan de flesta färger. Färger är det stora ju nu så det pekas överallt och ropas diverse färger. Insekter är också jätteroliga. Och att säga “Mamma, come!”. Två och treordsmeningar har börjat komma så jag antar att vi snart får höra mer och mer vad som försiggår i deras huvuden.

Igår sa Theodor i sängen före han skulle sova: “Fire truck, mixer truck, garbage truck, ice truck. YELLOW! One, two, three, four, five. Night night!”.

Efter en mysig men intensiv helg tillsammans är killarna tillbaka på dagis och jag tillbaka bland flyttkartonger och tvättberg. En kartong och ett berg i taget medans jag lyssnar på ljudböcker och podcasts. Vilar i soffan ibland och leker med Nelson mellan varven. Då och då gör sig lillasyster påmind med en lite boff och det gör mig nästan lite rörd. Tänk att vi kommer att ha tre barn springandes runt i framtiden. Tre barn i soffan och tre barn runt matbordet. En svindlande tanke. ?

Nu är det lunchdags och lite mer städande innan jag hämtar hem mina små. Jag tror vi har bestämt oss vilket dagis och när vi ska byta. Vi får se om det blir som vi planlagt.

Ha en härlig vecka!

Efter en intensiv helg är vi äntligen på plats i vårt nya hem. Jag ska så klart visa mer bilder när vi kommit lite mer i ordning men i helgen har vi mest hängt i bakgården och det känns SÅ bra!! Jag var lite ledsen dagen vi flyttade, orolig för att vi inte skulle trivas och att killarna skulle längta tillbaka hem. Men så var vi plötsligt på plats med (nästan) alla våra saker och killarna sprang omkring som galningar både inne och ute och ropade “Happy!” och jag kände långt inne i hjärtat att detta var rätt beslut. För dom. För oss. För vår familj. ?

Vi har stor bakgård där vi kan kasta boll till Nelson och utforska insekter men killarna (i helgen har dom tex lärt sig att säga “bi”, “ant” och “fjäril”, ja vi mixar språken…). Hela bakgården är helt inhängnad så lyckan av att bara kunna öppna dörren och låta dom gå ut och in som dom vill är total. Vi har planer om att ordna åtminstone en sandlåda och en badpool, en bbq, ett matbord och plantera lite grönsaker och bär. Fram till dess är det mest vattenlek och vattna blommorna som står på agendan. Jag är övertygande om att bakgården kommer att bli vår favoritplats i vårt nya hem. ?

Idag är killarna på dagis och jag och Nelson är hemma och packar upp och försöker organisera lite i kaoset. Jag blir sliten fort och får väldigt ont i mitt bäcken om jag lyfter för mycket så det går låååångsamt framåt. Vi ska köpa ny soffa och behöver lite skåp och hyllor (tack för Ikea home delivery) men på det stora hela börjar vi faktiskt vara på plats.

Men nu ska jag återgå till nästa flyttlåda. Vi hörs snart igen!

Efter 8 år in da city flyttar vi nu till suburbia. Idag signerade vi (äntligen) hyreskontraktet på detta hus! Många menar nog att vi borde ha flytta till hus för länge sedan men jag är så glad att vi fått våra år inne i stan. Men nu flyttar vi alltså! Vi flyttar till Pacifica som ligger ca 20-25 min söder om SF ut mot kusten. E saknar att bo nära havet och där nere kommer vi ha nära till både strand och hiking trails. Jag tror absolut vi kommer att trivas även om det blir en liten omställning. Flyttlasset går redan om en vecka så nu är det lite kaos. Men bra blir det när vi är på plats!

Men lite vemodigt känns det allt att lämna stan (även om vi kommer att fortsätta komma upp i och med att vi bägge jobbar inne i stan). Det känns lite sorgligt att lämna vår lägenhet, vår första egenägda lägenhet. Lägenheten där alla våra tre killar vuxit upp fram till nu. Dit vi tog hem en liten fluffig valp och två små härliga bebisar. Där barnen lärt sig att krypa, gå och springa runt. Vi har verkligen älskat att bo här och vi har älskar vår lägenhet. Men nu är det dags för en ny epok. Suburbia Life here we come!

Samtidigt som vi är mitt i signering och flyttlass och allt vad det innebär så pågår ju så klart livet vid sidan av, både här och hemma. Vi har mistat en väldigt kär person, en annan är sjuk och vi känner oss maktlösa på denna sidan av jordklotet. Vi har båda jobb att jonglerar och vårt dagis bestämde sig för att ta vårlov med en veckas varsel (missförstånd och felinformation låg bakom). Så vi pusslar och försöker hålla huvudet över vattnet. Andas och lita på att det blir bra till slut. För det blir det!

Nu är jag på väg till ytterligare en natt på sjukhuset. I helgen blir det packning och mys med mina killar. Oliver ville inte på dagis imorse (och mitt hjärta gick lite sönder när han var tvungen så att jag fick sova) så jag känner att det är på tiden att han få tanka lite mammanärhet.

Lilla bulan börjar komma fram. ?

Hörni! Jag tror vi nått botten (för den här gången) och vänt. Hur härligt vore inte det? Humöret är bättre, förkylningen är på väg bort och trots extremt busy jobbnätter – med allt för många patienter och allt för lite personal – känns livet ändå ganska ok. Den extrema tröttheten och dimman börjar lätta. Andra trimester, here I come!

Kanske det bara var lite sol som skulle till? (måste förresten kolla upp mina D vitamin värden igen. Sist det var lågt var också mitt humör väldigt lågt) Eller kanske är det faktumet att vi kaaaaaanske har hittat vårt hus. Väntar på hyreskontrakt men när det är ev signerat ska jag dela med mig mer!

Hur som helst, jag mår bättre! Och det är härligt, fast jag bara sovit 3 oroliga timmar efter mitt nattjobb. Busy nätter betyder tyvärr oftast orolig sömn efteråt. Det borde vara tvärtom men kroppen (och huvudet) är liksom uppe i högvarv. Tacksam ändå för att jag faktiskt orkar med i tempot och för att mitt illamående äntligen verkar ha stuckit sin kos. Och tacksam för den där lilla bulan (eller den lilla tulla som orsakar bulan) som börjar visa sig mer och mer – speciellt efter långa timmar med mycket spring.

Nu ska jag försöka vila lite till innan mina monster kommer hem. ❤️


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.