Att skaffa RN license

IMG_5503.JPG

Jag får fortfarande i princip varje vecka frågor om hur man går tillväga för att skaffa en amerikansk sjuksköterskelegitimation. Här kommer en liten påminnelse om var ni kan hitta alla mina inlägg:

Step-by-step hur det var för mig att skaffa amerikansk sjuksköterskelegitimation hittar ni här.

Här svarar jag på några FAQ om själva ansökningsprocessen.

Och här svarar jag på FAQ om hur det är att jobba i USA.

Här är alla inlägg som jag skrivit som handlar om hur det är att jobba som RN i USA.

Och här är en intervju med mig på sjuksköterskekarriär.se.

Och här sammanfattar jag mina 10 år som sjuksköterska.

Gilla, dela, kommentar om du vill! Jag blir glad för allt.

IMG_7631a

25 augusti 2009 skrev jag detta inlägg. Då hade jag precis påbörjat processen om att få en amerikansk sjuksköterskelegitimation och allt kändes spännande, förvirrande och innerst inne väldigt hopplöst. Den amerikanska drömmen var då fortfarande lite diffus och ingenting var egentligen bokat (det var snarare bara min kära E som hade en barndomsdröm om att flytta över det stora blå).

I februari 2010 lämnade jag in den officiella ansökan om legitimation (RN-license) till Board of Nursing i Florida eftersom vi då trodde att vi skulle flytta till Tampa, FL (E’s jobb planerade då att öppna ett kontor där). Ett år senare (feb 2011) klarade jag NCLEX-RN (det amerikanska sjukskötersketestet) och fick min inaktiva RN license. Ytterligare ett år senare (feb 2012) hade jag äntligen fått ett Social Security Number och jag kunde aktivera min license i Florida och söka över den till Kalifornien. I maj 2012 fick jag till slut en CA RN license och idag – 3 år och 5 månader efter mitt första inlägg – kunde jag äntligen skriva under dom sista papprena och kvittera ut min ID badge till mitt första “riktiga” amerikanska sjuksköterskejobb!

Jag vet det blir lite tjatigt det här med mig och mitt jobb – men det är en STOR deal för mig. 3.5 års slit har fått belöning. Så idag klappar jag mig själv på axeln och säger grattis till mig själv!

Jag gillar förresten min avslutning på inlägget jag skrev augusti 2009:

Men när motivationen försvinner brukar jag försöka tänka att ingenting är omöjligt. Dessutom – hur cool är det inte när vi väl har fått ordning på allt?

Ja, hur coolt är inte det…

 

IMG_7540

Jag skriver mycket om mat och träning just nu och det beror på att det är i princip det mitt liv består av just nu. Jag försöker att utnyttja min (förhoppningsvis) sista månad som arbetslös till att komma i så passa bra form och rutin att det sen ska gå av bara farten även när jag börjat jobba. Så mat och träning. Och så upprepade möten på diverse Human Resource-kontor runt omkring i SF (baksidan av att bli anställd av det offentliga). Varför nöja sig med ett kontor när man kan ha hundra?

Idag har jag i alla fall lämnat in mina Continuing Education (CE) timmar för at kunna förnya min sjuksköterskelegitimation i Florida som går ut i april. Här i USA förnyar man sin legitimation ca vartannat år och för att få lov att förnya den krävs det ofta att man tagit ett visst antal CE timmar (variera från stat till stat; FL kräver 24t, CA 30t). Skönt att bli färdig med det innan jobbrushen (och tröttheten) sätter in.

Och som alltid: Är ni intresserade i hur man går tillväga för att skaffa sig en amerikanska sjuksköterskelegitimation – läs här. Jag får flera mail i veckan om just detta tema och jag älskar det och hjälper gärna! Men kom gärna ihåg att läsa igenom den infon jag redan skrivet ned innan ni ställer frågor.

Puss o kram!

Först bestämde jag mig för att sluta vänta på min sjuksköterskelegitimation och istället åka hem till Norge för 3 veckors jobb i sommar. Precis en vecka senare damp min California Registered Nurse license ned i posten vilket kan anses som dålig timing – men jag är bara lycklig över att väntan äntligen är över. Efter det åkte vi till Yosemite och fick andas fjälluft och slita ut kroppen ordentligt och nu äntligen kan jag känna att jag fått ro i själen.

IMG_6218

Nu kan jag andas med hela kroppen, njuta av att vara ledig och ha möjligheten till att göra precis vad jag vill (vilket just nu mest går i att träna, äta sunt och läsa böcker). Jag sover gott om natten, jag sover hela natten och jag vaknar utvilad utan en känsla av att jag borde och att jag måste. Jag söker lite jobb men vet att det egentligen är lite onödigt eftersom jag inte kan börja jobba förrän i augusti (här i USA vill dom gärna att man börjar nu på en gång – helst igår). Jag kan njuta av att vara ledig och bo i San Francisco. Jag kan utan dåligt samvete sitta på balkongen och läsa en bra bok. Jag kan gå på långa promenader utan att ha en gnagande känsla av att jag borde försöka mer och hårdare.

För första gången sedan vi flyttade hit kan jag slappna av och njuta livet och ledigheten – på riktigt. Nu efteråt kan jag märka på mig själv vilken konstant inre stress jag haft. Efter den initiala glädjen över att äntligen ha en kalifornisk sjuksköterskelegitmation i handen gick luften lite ur mig (inte fysiskt, men lite psykiskt). Jag använder denna gräsänketid till att komma ikapp mig själv. Om två veckor åker jag hem till Norge och där blir det ett hårdkör på intensiven i tre veckor. Sedan blir det 3 veckors Sverige/Norge semester och så tillbaka till SF i början av augusti. Då börjar helt säkert jobbsökarångesten deluxe – men det är då – just nu passar jag på att bara vara och njuta av att jag kan andas igen. Hösten kommer tids nog…

Jag skulle skriva ett allmänt tråkgit inlägg om att vi äntligen kommit tillbaka till San Francisco efter 5 härliga dagar i San Diego. I det inlägget skulle det förmodligen stå att vi på grund av den allmänt berömda San Francisco-dimman var tvugna att cirkulera upp i luften i 45 minuter innan vi kunde landa. Det skulle nog också varit en del bilder från San Diego och stått något klishé:igt som “borta bra men hemma bäst”.

Men istället kom jag hem till ett brev ifrån ökända Board of Nursing California och i detta brev låg min extremt efterlängtade sjuksköterskelicense. HURRA HURRA HURRA!! Jag är förmodligen den lyckligaste personen i SF Bay Area just nu och jag skiter fullständigt i att timingen kunde ha varit bättre. Jag ska fortfarande åka hem och jobba på kära intensiv i Oslo i sommar. Min höst däremot, ser betydligt lysare ut än på länge.

I’m sooo happy.

IMG_5978

Jag sökte jobb som personlig assistent till en 85 årig dam med alzheimers och parkinson. I beskrivningen stod det att hon var relativt uppegående men behövde sällskap och lite hjälp med mat och dusch. Helt okej tidsfördriv tänkte jag. Men i telefonintervjun använde dottern 45 minuter på att beskriva hur jobbig, besvärlig och krävande mamman var och ca 5 minuter på att höra efter vem jag var och vad jag kunde erbjuda. Hon erbjöd  max 10 dollar i timmen för att ta hand om sin 85 åriga mamma med ett mentalt status som en 3 årig och en fysisk status som en 125 åring. Jobb ons-lör med absolut ingen chans till ledigt på någon lördag whatsoever utan snarare behov för att jobba även måndag och tisdag många veckor. Jag vet att jag inte borde vara så kräsen men desperat är jag faktiskt inte. Då kan jag hellre ta hand om en riktigt 3 årig – och jag tycker ju inte ens om barn…

Jakten på jobb fortsätter.

Nytt visum och arbetstillåtelse – 6 veckor (estimerad väntetid 9-12 veckor)

Social Security Number – 3 dagar (estimerad väntetid 1-2 veckor)

Körkort – 5 dagar (estimerad väntetid 2-4 veckor)

Sjuksköterskelegitmataion – eeeevig lång väntan (estimerad väntetid – I don’t know)

Okej, det ser ut som om jag har haft tur med det allra mesta men det viktigaste av allt – min sjuksköterskelegitimation – ser ut att dra ut på tiden. Jag HATAR att vänta. När jag ringde Board of Nursing häromdagen bara för att få bekräftat att de faktiskt fått min ansökan sa det att det var allt för tidigt att säga (det var ju bara 2 veckor sedan jag skickade in alla papper). Jag är lite nervös eftersom jag skickade ansökningen i posten med en money order (check) på 150 dollar utan att skicka det rekommenderat. Dumt av mig men jag tänkte faktiskt inte så långt. Så nu kryssar jag fingrarna på att USPS för en gång skull gör sitt jobb (vilket dom inte verkar har gjort när vi skickade ut våra bröllopsfestsinbjudningar).

Under tiden får jag bara sitta här och rulla tummarna…

PS. Det kan hända att jag är extra otålmodig eftersom jag egentligen har väntat på denna legitimation i nästan två år. Det är dessutom mer frustrerande att faktiskt ha arbetstillåtelse och en giltig legitimation i fel stat.

Patience

 

 

Ibland blir jag fruktansvärt frustrerad över Moment 22 situationer. Som tex när jag höll på och sökte om sjuksköterskelegitimation och fick hör att man var tvungen att ha ett SSN vilket man som utländska bara  kunde få om man hade ett arbetstillstånd. Men för att få ett arbetsttillstånd krävdes att man hade en arbetstgivare som ville sponsra en, och för att bli sponsrad var man tvungen att ha en giltig RN license som man inte fick för att man inte hade ett SSN. I love it!

Ibland kan man ju bara skratta åt hopplösheten. Igår ringde en rekryterare som jag sökt jobb hos och frågade om jag fortfarande var intresserad i jobb (och det är jag ju). Men när han hörde att jag inte hade någon sjukhuserfarenhet från USA var det stopp. För att få jobba på sjukhus var man tvungen att ha 6-12 månaders erfarfarenhet ifrån ett US hospital (7 år ifrån flera olika skandinaviska hjälpte lite…). Utan erfarenet – inget jobb. Inget jobb – ingen erfarenhet.

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter över dessa Moment 22 situationerna men nu ska jag iväg på Maitri och lätta mitt sinne.

Vi hörs!

 

 

02282012444

Idag skickade jag iväg papprena för att aktivera min sjuksköterskelicense i Florida. För er som inte hängt med så länge här på bloggen och undrar varför jag har en license liggande i Florida när jag bor i Kalifornien är svaret att vi för 2 år sedan trodde att vi skulle flytta dit. Jag är också glad att jag sökte dit först för i Florida behöver man inget Social Security Number för att påbörja söknadsprocessen, vilket man behöver här i Kalifornien. Det innebar att jag faktiskt klarade att få en inaktiv license i Florida utan att ha visum eller arbetstillåtelse och “bara” behöver söka över den hit till Kalifornien. Det låter kanske enkelt men ingenting ska vara enkelt med den amerikanska byråkratin så här sitter jag med en lunta på 18 sidor och försöker plöja igenom instruktionerna för ansökningen. Om det är någonting jag lärt mig av min kontakt med amerikansk byråkrati är att det ALLTID är värt att finläsa allt som står i instruktionerna – hur långa, tråkiga och demotiverande de än må vara. Det har sparat mig mycket tid och kunde har sparat mig ännu mer pengar om jag lärt mig det lite tidigare i processen. Det tar alltid lång tid att komma sig igenom papperskvarnen men det går om inte annat något fortare om instanserna får allt dom kräver på en gång.

För er som är nyfikna på hur man får amerikansk sjuksköterskelegitimationläs här. Sidan är uppdaterad.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.