USA

Alltså jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Idag fick vi hem ett brev som sa att vår förskola går “Out of business” 30 augusti – alltså en dag för min due date!!! Vi har bara varit på den här förskolan i en månad och ingen har hintat någonting till oss om att det här var på väg. Så nu måste vi i panik hitta någon annan lösning – ASAP!! Inte precis den starten jag behövde på min föräldraledighet.

Ibland behöver man bara lufta av sig dom där dåligt samvetskänslorna/tankarna, sänka kraven och lägga en plan så känns det bättre. Jag har officiellt lämnat in mitt datum för “leave” (22 juli) och har därmed bara 4 nätter kvar att jobba. Att ha tagit beslutet känns så bra även om det bara handla om 1.5 veckas skillnad. Jag har nu också jobbat klart mina timmar för att få betald föräldraledighet och det i sig är en lättnad. Jag har kunnat andas, sänka skuldrorna och bara vara och till trots för extremt hektiska nätter på jobbet, en sliten och tung kropp, trött huvud och lite sömn plus en liten som helt plötsligt aldrig vill gå och lägga sig på kvällarna har jag inte haft något psykbryt alls sedan sist jag skrev. Jag har sänkt kraven och känner att det får vada ok att bara ligga på soffan och se på TV med killarna när det är faktiskt det dom vill (Mamma sit down. Mamma kose! Mamma kom). Pedagogiska aktiviteter, städning och organisering får ske en annan gång. Vi överlever. Och vi kommer att överleva. En dag i taget. Andas in, andas ut.

33 veckor gravid och definitivt inte den bästa mamman just nu. Inte världens bästa fru eller vän heller för den delen. Sista veckorna har varit fylld av dåligt samvete pga lite ork, allt för lite tålamod och för många utbrott (från mamman). Det är ingen kul känsla så häromdagen bestämde jag mig för att försöka sluta jobba ett par veckor tidigare än tänkt. Eller ta bort några jobbnätter mitt i lite beroende på vad som passar bäst för avdelningen. Att jobba går fortfarande bra. Jag mår så pass bra och orkar göra allt jag ska på jobbet utan problem. Men problemet är sömnen och återhämtningen mellan mina skift. Jag sover som en kratta, har svårt att somna och vaknar flera gånger och har då svårt att somna om. Att vända dygnet fram och tillbaka flera gånger i veckan är verkligen inte optimalt. Om jag inte hade två små hemma som behöver min ork och energi hade det inte varit något större problem men jag känner att jag hellre prioriterar att försöka vara en bättre mamma, speciellt nu innan bebisen kommer och vi går in i en period med ännu mindre sömn, än att tjäna några extra dollar. Så så får det bli!

Killarna är skitjobbiga men urhärliga. Det är fint att se hur dom utvecklas till egna individer men jag vill också ha energien till att låta dom göra det. För här är det utbrott om allt och ingenting och så ska och får det vara men gud vad jobbigt det kan vara ibland. Speciellt när det handlar om vilken färg på sockarna man ska eller att mackan blir förstörd när man äter den. Eller när det enda man vill ha hela vida världen är precis den leksaken som brorsan också vill ha. Tvååringar alltså.

Men vi älskar vår förskola som räddar oss i vardagen. Och vi har blivit med sandlåda och bassäng i bakgården så nu älskar dom att leka hemma och kan leka på egen hand ganska länge (fram tills det blir slagsmål om någon leksak eller utrymme). Deras favoritord just nu är annars “mamma kose” (kose är mysa/cuddle på norska) och det gör jag så klart mer än gärna. Oliver ger världens härligaste kramar och Theodor sitter nära nära i armkroken. Det bästa som finns. 🖤

Men nu ska jag faktiskt iväg på en 1.5t gravidmassage innan jag ska försöka sova lite innan ytterligare två nätter på jobb. Förhoppningsvis bara 1.5 vecka kvar att jobba (6 nätter totalt). Vi hörs!

Kanske tvillingar men så olika på alla sätt och vis. Precis som det ska vara. Vi försöker att ta vara på deras olikheter och tillåta dom att få bli sina två olika personligheter. Lättare sagt än gjort. Men så viktigt! Självklart för alla syskon men kanske ännu viktigare för dem som är forever stämplade som tvillingar. Jag tänker ofta på det – kanske mer och mer ju äldre dom blir. Vi pratar sällan om dom som tvillingar utan som Oliver och Theodor och försöker att förhålla oss och anpassa oss till deras stora och små olikheter. Just nu är det mycket egna viljor om både smått och stort och det är jobbigt att hantera men härligt att se och höra. Att hitta sig själv börjar tidigt och är ett evigt långt projekt. Så vi kör på många kramar, mycket närhet och frihet till tårar, ilska och utbrott varje dag. Att få vara mamma. 🖤🙏✨

Jag invigde maj månad med att plocka fram mina sommarsandaler. Det känns skönt att tänka på idag när regnet öser ned. Man ser det inte på den här bilden men magen växer så det knakar. Jag måste bära magen mycket lägre den här gången för byxor som jag använde helt till slutet av min förra graviditet börjar redan vara obehagligt trånga och trycka på magen så jag nästan får andnöd. Så i helgen grävde jag fram de få gravidbyxor/leggings jag har (jag köpte väldigt få gravidbyxor sist utan bar mina vanliga bara under magen) och jag känner att även om jag är glad att tulla växer får det gärna lugna ned sig lite nu.

Vi utforskade nya trails i helgen och jag är så tacksam över mina små minihikers (och dom lite större två). Familjetid ute i naturen är verkligen det bästa som finns just nu. Det babblas och pekas och varje liten detalj ska utforskas. Helgens upptäckt blev en tusenfoting och en stor svart skalbagge. Och fästingar! 😱😱

Helgen avslutades med Cinco de Mayo middag med en nära vän som alla våra tre killar är väldigt förtjust i (kanske allra med Nelson). Så nattningen igår kväll tog evigheter och i natt har vi inte sovit många timmar i sträck pga en liten kille med många mardrömmar. Morgonen började med att allt som kunde vara fel var fel (fel sorts blöja, fel tröja, fel byxa, fel sockar och fel skor. Fel sorts frukost, fel juice och fel TV). Dessutom var det slagsmål om “babyn” (dockan) och vem som skulle sitta på vilken sida av bilen. Jag börjar dock tack och lov veckan med en ledig barnfri dag och det var välbehövt.

Så här känner vi oss både jag och Nelson. 🖤

Jag glömmer alltid bort valborgsmässoafton eftersom jag inte firat det på nästan 15 år (varken Norge eller USA firar det). Men så pratade jag med pappa som påminde mig så – Glad Valborgsmässoafton till er där hemma!

Här kör vi VAB dag med hostiga killar med allt för mycket energi. Det känns som vi aldrig har sånna där mysigt sjuka barn som vill hänga i soffan framför en film utan det är alltid fullt ös medvetslös oavsett om det är kräksjuka, feber eller förkylningar. Så vi körde skogsmulledag idag också. Förlåt för bildspam men det är bara så härligt att äntligen bo nära skogen igen. 💚


Fullt ös och perfekt liten stig för små ben med mycket spring. Man märker att våra barn är van med mycket trafik där dom varit tvungna att hålla våra händer hela tiden för det tar lite tid innan dom släpper och springer iväg på egen hand. Jag älskar att hålla deras små händer så jag bara njuter så länge det varar. Det är det gulligaste som finns när dom sträcker upp handen och säger “hand!”.

Tittar ni noga ser ni kanske rådjuret som gömmer sig i buskarna. Den låg på stigen när vi kom och låg kvar helt tills vi var bara några meter ifrån. Sen hoppade den in i buskarna tills vi passerat och så kom den fram igen. Theodor framför allt var väldigt fascinerad. Theodor ser allt ute i naturen, allt från en liten myra till en fågel långt långt där borta. Han är en liten skogsfilosof och också den som är bästa på att gå långt och länge. Vi hoppas att hans naturintresse håller i sig och är glada att vi flyttat närmare naturen, mkt för hans skull.

Oliver älskar också att vara ute men är mer fysisk och mer för att klättra, gräva och hoppa runt. Han är mer explosive än Theodor och springer fort men blir också fortare less. Att bli buren av mamma är dessutom det bästa som finns även om man mkt väl kan gå med sina egna två ben. Och mamma har lite svårt att säga nej när två armar sträcks upp och han säger “bära”. Och ännu svårare att neka när han kramar hårt och säger “tänk you” (thank you). Så denna mamma är lite trött i mage och rygg nu men tacksam för att ha det här precis runt hörnet. Vi njuter det gröna så länge det varar. Snart blir det nog torrt och gult.

Hoppas ni alla har en härlig valborgsmässoafton. Och tänk, imorgon går vi in i maj månad! Ofattbart.

Lyllo oss som har det här precis utanför dörren.

Alltså bokstavligen precis utanför dörren. 🙏✨ Enda negativa är att dom inte tillåter hund precis i denna park. Som tur var har vi hittat andra ställen vi kan ta Nelson. Och om ni tittar noga på första bilden ser ni rådjuren som stod och betade ute på ängen.

En härlig skogsmullesöndag och killarna har blivit så himla duktiga på att gå. Hand i hand med oss går dom långt och länge och pluddrar på om allt möjligt. Vi tar många fikapauser och trädkramarpauser men ett par kilometer klarade vi att skrapa ihop på ett par timmar och jag är så imponerad över våra små hikers. Jag är så nöjd med vårt liv just nu. Ibland kan jag känna en sån stolthet och tacksamhet över oss (mig och E) och hur långt vi kommit och vad vi skapat tillsammans. Allt började för snart 15 år sedan i ett litet studentrum uppe i Tromsö och nu sitter vi här i Kalifornien med hund och barn (i plural). Vem hade egentligen trott det när dom såg oss mötas där under djupaste studenttiden mitt under mörkaste mörkertiden? Livet alltså. 🖤

Det är så härligt att se alla påskbilder hemifrån, speciellt eftersom påsken inte alls är lika stor här. Jag kan sakna påskfirandet där hemma samtidigt som jag är lite för lat för att dra igång något eget här. Vi borde nog börjar lite traditioner för killarna skull dock. Hade tänkt ta dom på Egg Hunt i eftermiddag men dagsvilan blev lite sen så vi skippar nog det. Nästa år…

Killarnas dagis har påskstängt idag så dom hänger hemma med mig. Morgonpromenad vid havet och cykelträning i bakgården. Oändlig vattenlek, billek och briotåg. Och så ett försök att bygga lite IKEA möbler. 😅 Och så en liten lillasyster som sparkar och buffar på som bara den i magen. ❤️

Ä

Så härligt med bakgård alltså!! Kommer inte över hur himla mycket enklare vårt liv är med hus och trädgård. 🙏✨

Men nu måste jag väcka mina små sovtroll innan dom sover allt för länge och aldrig vill gå och lägga sig ikväll. Önskar er alla en härlig påsk! Ta hand om er själva och varandra. 💛

Eftersom resten av huset fortfarande är mer eller mindre kaos hur mkt jag än plockar och rensar får ni vänta med att se fler bilder från inne i huset. Till helgen kommer en laddning från IKEA (bla en ny soffa!!) så då blir det tillfälligt mer kaos innan det förhoppningsvis blir bättre. Det hjälper också att min handyman aka kära man kommer hem i helgen. Det är svårt att få gjort så mkt när man är ensam.

Bakgården är också fortfarande kaotisk (full av utdragna leksaker och jord) men det är i alla fall där vi hänger mesta tiden hemma. Vi hade kommit in i en ganska tråkig rutin sista tiden i lägenhet med mycket tv-tittande, dels pga långdragna sjukdomar, gravid, trött och illamående mamma, oändligt mkt regn och alldeles för lite plats. Det resulterade i att killarna skrek efter tvn så fort dom kom innanför dörren vilket var väldigt trist. Men nu vill dom istället inte gå in när vi kommer hem utan springer ut i bakgården på en gång och leker ute så länge dom får. Dom har också blivit duktigare på att leka inne nu när det finns mer plats att faktiskt leka på. Så vårt tv-tittande har drastiskt minskat vilket är så skönt!! Man blir ju galen av att se på alla dessa youtube-videos.

Jag älskar att bakgården är helt inhängnad så att jag kan släppa ut dom och så kan dom pyssla på på egen hand där ute. Självklart är jag där ute men dom ibland men det är så skönt att kunna plocka bort efter frukosten/förbereda middagen och veta att dom är okej där ute. Oftast hör jag dom prata, skratta och bråka med varandra och om det blir alldeles för tyst brukar det vara en bra idé att checka vad som pågår. ?

Bägge två är väldigt duktiga på att leka på egen hand (och med varandra) även om dom gärna kommer och hämtar oss när dom vill ha sällskap, hjälp eller visa något. Det är så mysigt att smygtitta på dom och höra dom prata med sig själva och varandra.

Dom leker generellt bra med varandra (vattenkrig är det roligaste just nu) men bråkar också extremt mkt. Konstant fredsmäklare är mitt andranamn. Nu övar vi på att dela (en Cocomelon youtube låt som heter “Can you share?” hjälper faktiskt) och att byta/turas om. Det går så där kan jag säga…

Idag fick jag lite oplanerad egentid med Theodor då han vaknade skrikande i smärta och höll sig till huvudet och nacken. Jag trodde egentligen att det bara var att han sovit konstigt men då han fortsatte att skrika och hålla sig till nacken varje gång jag försökte få honom att sitta, stå eller röra på sig även efter både alvedon och Ibuprofen ringde jag läkaren som sa att han tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull. Så Oliver fick åka på dagis ensam medans jag och Theo åkte till doktorn. Där blev han magiskt bättre och sprang omkring som vanligt om än med lite stel nacke. Nackspärr och förstorade lymfkörtlar (pga förkylning) blev domen och även om det kändes lite fånigt att åka in pga det kändes det bra att i alla fall få utesluta hjärnhinneinflammation. Fika på kafé, liten promenad hand i hand och egentid på lekplatsen hann vi med innan vi åkte hem till Nelson. Oliver fick vara kvar på dagis hela dagen och jag fick mysa med Theo. Så mysigt att få kvalitetstid med en av dom. Kunna sitta och prata (även om jag bara förstår 10% av vad han säger), ta allt i hans takt och göra det han har lust att göra.

Varje gång jag bara har ett barn slår det mig hur enkelt det är. Inte bara att man bara har en unge att hålla koll på utan också att den ungen inte har någon annan att konkurrera och dela med. Med andra ord – så mycket mindre bråk och drama! Jag tycker alltid jag har så harmoniska och enkla barn när jag hänger med bara en av dom. Sen kommer den andra hem och tredje världskriget är ingång inom få minuter. Och så tänker jag att vi nog inte var riktigt kloka när vi tänkte att det var en bra idé att skaffa en till…

Men nu ska jag krypa i säng. Sista natten innan E kommer hem. Förhoppningsvis inte allt för många uppvak och förhoppningsvis inte ett skrikande barn imorgon bitti. Imorgon har jag läkarkontroll ska få höra lillans hjärta igen. Jag är generellt inte orolig. Det var jag inte heller med killarna. Men det är alltid mysigt att få höra det lilla hjärtat slå. ?

Bara en liten bildbomb från vår söndag. E är som sagt i Norge på jobbresa och jag behövde en paus från vattenlek bakgården (vi går igenom ca 4 klädskift var per dag) och flyttkartonger. Tänkte att vi skulle gå till lekplatsen som ligger ca 20 min gångväg härifrån. Hade bara glömt den extremt branta uppförsbacken upp dit. Köra tung vagn är tyvärr döden för mitt bäcken just nu så halvvägs upp tog vi av och hittade en liten stig istället. Och där fick dom alla tre springa av sig. ?

Dom är så roliga just nu (när dom klarar att vara vänner). Pratar massor och lär sig nya ord hela tiden. Mest engelska men mycket svenska/norska. Förvånansvärt lite spanska faktiskt. Bägge kan räkna till tio och kan de flesta färger. Färger är det stora ju nu så det pekas överallt och ropas diverse färger. Insekter är också jätteroliga. Och att säga “Mamma, come!”. Två och treordsmeningar har börjat komma så jag antar att vi snart får höra mer och mer vad som försiggår i deras huvuden.

Igår sa Theodor i sängen före han skulle sova: “Fire truck, mixer truck, garbage truck, ice truck. YELLOW! One, two, three, four, five. Night night!”.

Efter en mysig men intensiv helg tillsammans är killarna tillbaka på dagis och jag tillbaka bland flyttkartonger och tvättberg. En kartong och ett berg i taget medans jag lyssnar på ljudböcker och podcasts. Vilar i soffan ibland och leker med Nelson mellan varven. Då och då gör sig lillasyster påmind med en lite boff och det gör mig nästan lite rörd. Tänk att vi kommer att ha tre barn springandes runt i framtiden. Tre barn i soffan och tre barn runt matbordet. En svindlande tanke. ?

Nu är det lunchdags och lite mer städande innan jag hämtar hem mina små. Jag tror vi har bestämt oss vilket dagis och när vi ska byta. Vi får se om det blir som vi planlagt.

Ha en härlig vecka!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.