Hikes i USA

mtdana1

Fredagens expedition: Mt Dana. Yosemites näst högsta fjäll (efter Mt Lyell).

Vi hade hört att det skulle ta allt mellan 4 och 7 timmar att gå upp på fjället och egentligen hade vi tänkt göra det på lördagen efter att ha acklimatiserat oss lite till höjden. Men så blev vi lite ivriga och pratade med några locals som sa att det bara tog 2 timmar upp och kanske 1 timme ned. Easy piecy tänkte vi!

IMG_8067Ha! Easy in my a**. Det tog oss visserligen bara 2t och 20 min upp men det var betydligt tyngre än vad vi tänkt oss (eller så är vi helt enkelt i dåligare form än vad vi själva tror). Vi startade på ca 10000ft/3000moh vilket betyder att vi bara gjorde en ca 1000 meters stigning. Men vi kunde definitivt känna av den tunnare luften (eller så var det det här med formen…).

IMG_8052Paus.

IMG_8054Paus.

IMG_8056Gruppbildspaus
(sista photoshoten medans vi fortfarande var någolunda levandes)

IMG_8073Och så: Äntligen på toppen!

IMG_8095Och som alltid: såååå värt det för utsikten!

IMG_8096Det ger en alltid en kick att komma upp på toppen men den här gången var det lite extra speciellt eftersom vi gått och gått och nästan bara sett sten, grus och klippor sista timmen. Men så klättrar (ja, bokstavligen klättrar!) man över sista stenblocket och belönas plötsligt med denna fantastiska utsikt över bland annat Mono Lake.
Så vackert att man vill grina!

IMG_1407Och om man tittade åt andra hållet såg man röken från bränderna.

IMG_1409Smoky! Medans vi satt där uppe kunde vi se och känna hur röken blåste in mot oss.

IMG_1421Rakt in i röken på väg ned.

IMG_8097Det bästa med att göra de lite tyngre hikesen är att man i princip är ensam. Vi mötte några som var på väg ned precis när vi började att gå upp. Annars var vi helt ensamma hela turen.

mtdanaDet tog oss ca 2 timmar att gå ned (och vi tog det väldigt lugnt med många njuta-naturen-vara-fascinerad-över-röken-pauser). Mysigt att komma ned till träden igen.

IMG_1443Solnedgång precis när vi är framme vid bilen igen.

IMG_1449Det känns som jag alltid återupprepar mig själv efter sådana här turer men inga ord och inga bilder kan beskriva vilken fantastisk helg vi haft! Vi känner oss bortskämda med att få spendera tid i så vacker natur. Och vi är verkligen glada att våra sporty vänner slängde sig på när vi berättade att vi tänkt ta en helg i Yosemite.

Före vi åkte i torsdags hörde vi mycket om bränderna som härjade i Nationalparken och vi var lite oroliga att vi inte skulle kunna åka dit vi hade planerat. Vi såg bränderna när vi körde och vi kunde definitivt både se och känna röken men just det området vi hade valt för helgen var tack och lov tryggt. Det är fruktansvärt sorgligt att se så vacker natur brinna ned samtidigt som det alltid är något fascinerandes över wildfires.

Hur som helst, vi har varit trygga hela helgen och njutit vackert väder och vacker natur. Vi körde Sonora Pass (i mörker) till Mono Lake som ligger på Yosemite’s västra sida (eller egentligen utanför Yosemite NP, utan i Inyo National Forest). Första natten bodde vi på motell eftersom vi kom fram mitt på natten men de två andra nätterna campade vi vid Ellery Lake.

campingJag och E var i utgångspunkten lite skeptiska till att bo på en camping eftersom det kändes så turistigt och enkelt och inte alls så där skogsmulligt som vi vill ha det. Men av praktiska orsaker (mest pga tidsbrist och lite sista-minuten-planlägging) blev det “car-camping” den här gången och det var inte alls så harry som vi tänkt oss. Campingen vid Ellery Lake har 19 avskilda platser för antingen tält eller RV’s. Vi var där relativt tidigt på fredag förmiddag och occuperade en plats som låg lite för sig själv alldeles vid bäcken och sjön. Fördelen med att bo på camping är att det ofta finns någon sorts av utedass/toalett och att man får lov att ha campfires (om man backpack-campar ute i wilderness är det absolut förbjudet att tända campfires pga brandrisken!). Och inget slår ju känslan av att vakna upp i tältet en tidigt morgon till ljudet från en porlande bäck. Oavsett på harry camping eller i the wilderness.

Lite info: De flesta campingplatserna runt Mono Lake kör first come, first serve, dvs att det inte går att reservera plats utan det är först till kvarn. Vi hade inte problem med att få plats eftersom vi var ganska tidiga (runt 12 på fredag) men redan på fredags eftermiddagen var åtminstone vårt campingområde fullt. Vår camping låg ca 15 min biltur ifrån Yosemite NP Tioga entrance ($20 inträde) och området är inte lika turistigt och fullt som i Yosemite Valley (men lika vackert!).

IMG_8070

På toppen av Mt Dana (3981moh).

Back in town efter en fantastisk helg tillsammans med underbara vänner.
Bilder kommer så klart men nu ska vi soooova!

Hur har er helg varit?

IMG_1142Att köra till Rocky Mountains National Park blev lite sista-minuten-bestämt för oss. Vi hade egentligen tänkt skippa det (hur tänkte vi där!?!) eftersom vi inte hade så mycket tid men när väderprognosen visade regn och grått väder dit vi egentligen skulle och strålande sol i NP’n blev valet lätt. Och det ångrar vi absolut inte. Vad vi ångrar är att vi inte hade fler dagar där. Vi hade nog kunnat spendera en hel vecka (eller mer) med att bara hike och campa. Så det är ett hett tips!

Hur som helst, vi hade egentligen bokat tre nätter på ett B&B i stycke ifrån Leadville (där vi skulle bo för att gå upp på Mount Elbert) men vi bestämde oss liiiite last minute att istället campa en av nätterna i Rocky Mountains NP. Om man vill backcountry campa inne i parken måste man besöka ett av de två visitor center för boka en campingspot (OBS! Inte en camping alltså utan bara en speciell plats ute i skogen där du får lov att sätta upp ditt tält). Det är för att dom vill ha kontroll på hur många som är där ute i wilderness samt för att undvika förstörelse av mark och natur. Vi hade tur och fick den sista i området och kände oss som två födelsedagsbarn.

IMG_1153Soooo ready to go camping! Ett par timmar innan solnedgång kom vi äntligen iväg.

IMG_1155En lycklig skogsmulle! ♥

IMG_7931Detta är livet! Eller vad säger du pappa!?

All ära till att gå på toppturer alltså (we love it!) men det är något speciellt med att gå i en öde skog och bara vara. I och med att vi kom iväg så sent var det bara oss, fåglarna och djuren (och myggen!). Vi mötte en annan campare på vägen upp. På vägen hem möte vi några till.

IMG_7933Kommer du?

IMG_7948Målet i sikte.

IMG_7880Framme vid Big Meadows. Här hade vi redan nästan gått på en ensam älg samt en älgmamma med sin kalv och äntligen bestämt oss för att ta fram the big as camera istället för bara en skruttig iPhone.

IMG_7882Dom här stod och mumsade gräs bara några tiotalsmeter ifrån oss.

IMG_7884Ja, vi blev lite fascinerade av älgarna.

IMG_7891Här har vi precis upptäckt att fem älgar står precis på våran campingspot. Bara till att vänta ut dom alltså. (uppenbarligen var det THE King of Forest med sin klan som stod där för så fort dom närmade sig sprang de två andra älgar i panik därifrån – men rakt emot oss. Två skrämda galopperande älgar i full fart är inte att leka med kan jag lova dig. Vi ville nästan klättra upp i ett träd.)

IMG_7906Äntligen gav älgarna tillträde och vi kunde slå upp vårt hardcore luxus hotell till tält.

IMG_7907Utsikt över Meadow’n där älgarna fortfarande stod och mumsade. 3 rådjur kom också förbi. Trevligt värre!

IMG_7920Två trötta gladlökar snart redo för att ta natten.

IMG_7918Men först – all mat i björnboxen! Obligatoriskt om du vill hike i området.
(tack och lov träffade vi inte på någon nalle – älgar och rådjur var liksom nog wilderness för mig).

IMG_7939Avslutar med den obligatoriska nördiga pussbilden. ♥

Rocky Mountain National Park – tack för oss!
Vi ses nog snart igen.

IMG_1179Åh, Colorado! Vart ska jag börja? Så fantastiskt. Så vackert. Så helt underbart! Vi har kommit hem med kameran full av bilder men ingen bild kan med rättvisa visa hur bra vi haft det. Två skogsmullar omringad av skog och höga fjäll, utan internet och utan mobiltäckning. Kan det bli bättre egentligen?

Jag ska försöka visa lite av vårt Colorado. Det blir inte kronologiskt utan vi kör höjdpunkterna först! Så först ut – topptur till Mount Elbert (14 433 ft/4400 moh).IMG_7956

Klev upp kl 05.30 för att kunna starta gå kl 06.

IMG_7962Uppför, uppför, uppför. Tyngre än vanligt pga altituden.

IMG_7966

Lycklig att äntligen vara på toppen. 4 timmar upp. På slutet handlade det mest om vem som var mest envis. Benen var tuggummi men om man tar ett steg i gången går det till slut.

IMG_7965

Och det var sååååå värt det för den här utsiken.

IMG_7967

Och den här.

IMG_7968

Den här.

IMG_7992

Bara så vackert!

IMG_7985

På väderprognosen stod det att det skulle regna men vi fick vackert väder hela turen. Och det var vi så klart bara tacksamma för. Envisa som vi är hade vi säkert fullfört turen även i spöregn men upplevelsen blir ju så mkt bättre med sol och värme.

IMG_7980

På toppen var det dock jäkligt kallt! Avslutar med den obligatoriska skrytbilden.

Det känns stort att ha bestigit en s.k. 14er. Vi var lite i ett lyckorus efteråt även om vi kollapsade på vårt B&B och käkade pizza och såg på tv resten av kvällen. Colorado har 53 st 14ers (Kalifornien har 11) och Mount Elbert är den högsta (där med inte sagt den svåraste). Mount Elbert är också det näst högsta fjället i Kontinentala USA (dvs. borträknat Alaska och Hawaii).

Ok, nu ska jag avsluta mitt skrytinlägg och hoppa i säng. I nästa inlägg kommer bilder ifrån vårt tälttur i Rocky Mountains National Park.

Vi ses!

PS. Om ni vill se bilder ifrån en annan 14ers (Mt Cameron) gjord på samma dag som oss kan ni kika in här. Jag hade också äran att träffa denna sköna tjej och hennes jänkare dagen efteråt.

photo(32)

Jag har sagt det förr men säger det igen – jag älskar verkligen dessa spontanturerna! Dom där turerna som inte har planerats in i minsta detalj utan bara blir som dom blir. Och som oftast blir dom ju så bra!

Jag jobbade som sagt natt till lördag men efter 2 timmars sömn kände jag mig redo för lite äventyr. Vi hade turen att få låna Es kompis bil och styrde nosen mot Grass Valley, en 3-4 timmars körtur från SF mot Lake Tahoe. Där mötte vi upp med allra bästa Maria och J, spenderade natten på ett väldigt mysigt hotell där vi tyvärr fick rummet ovanför baren = ingen sömn den natten.

photo 3

På söndagen hade jag och E bara en enda plan – springa, bada, slappa. Sagt och gjort. Målet var South Yuba River State Park och där spenderade dessa skogsmullarna hela dagen. Och var lyckligare än på länge. Vi börjar mer och mer undra varför vi egentligen bor inne i stan (för att det är mest praktiskt pga båda våra jobb) när vi trivs som bäst ute i naturen.

photo 1

13k trail run; upp för “fjället” och in i skogen, stadigt ackompanjerad av älvens porlande. Inget mål, ingen mening. Bara vara. Löpnördarnas heaven (men ja, jag dog lite i backarna upp).

photo 2

Att springa med den här duracell kaninen gör mig både lycklig och frustrerad. Han är mer otränad än någonsin men hoppar ändå upp för backarna med energi jag inte visste fanns. En annan tränar nästan varje dag…

P5260159b

Reward after. Äntligen möjlighet att bada i CA (utan våtdräkt!). Vattnet var kallt men härligt efter en svettig löptur. Så där låg vi och plaskade och solade tills vi var så hungriga att vi höll på att svimma (jag sa väl att det här var turen utan planlägging).

På kvällen mötte vi upp med M & J igen, åt goood mat i Nevada City, drack öl och drinkar till långt ut på natten och vaknade upp till Memorial Day lite senare än tänkt. Helt ok – för det här var helgen helt utan måsten. 🙂

phot2

Memorial Day is a day of remembering the men and women who died while serving in the United States Armed Forces. (wikipedia)

På måndagen hade vi inte alls lust att åka hem utan hade kunnat stanna minst en vecka till. Men allt gott måste väl ha ett slut och vi bestämde oss för att avsluta med en liten hike längst Yuba River innan även vi anslöt oss till Memorial Day traffiken hemåt.

P5260166

photo 4

P5270172

Trafiken hem var inte så farlig som den kunde ha varit. Vi körde lite mindre vägar istället för highwayen och spanade in alla fält med diverse odlingar (ris, majs, vin, korn osv). Fin helg och vi längtar redan till nästa gång vi kan fly stadslivet. Jag försöker just nu motivera mig till att komma ut och springa, men efter helgens trail run lockar asfaltslöpning fruktansvärt lite.

Det var min helg. Hur har ni haft det?

P1130079Jag och Franzi

P1130085Killarna, som så klart var tvugna att ta den större stenen.

P1130093The Gang

Härlig söndagshike med utgångspunkt ifrån Muir Beach. Fantastiskt väder och trevligt sällskap. Lunch ute i friska luften medans vi spanade på lekande delfiner. Kan ju knappast bli bättre än så. Vi har ny kamera och har inte helt lärt oss inställningarna, därav väldigt dålig bildkvalitet. Nytt försök en annan gång.

Nu har vi landat i soffan efter lite bubbling i hot tuben och vi kan bara återigen konstatera att livet är bra härligt. Till veckan ska jag jobba 100% som Flu Shot Nurse måndag-fredag samtidigt som jag ska försöka att upprätthålla samma träningsload som denna vecka. Full rulle alltså.

Vi hörs!

På måndagen (Memorial Day) var det dags att åka hem igen men i och med att det var så fint väder ville vi gärna hinna med att se lite mer utav nationalparken innan vi begav oss. Vi hade tänkt att köra upp till Glacier Point så att jag och E fick se hur det kunde se ut där uppifrån. Men kön till parkering var estimerad till en timme så vi vände och körde ned igen. Vi fick i alla fall beundra utsikten ifrån Tunnel view. Om det inte hade varit två linslusar på översta bilden hade man kunnat se både El Capitan till vänster, Clouds Rest och Half Dome bakom våra huvuden samt Sentinel Rock, Sentinel Dome och Cathedral Rocks till höger. På bilden ned till vänster ser man Clouds Rest och Half Dome och på bilden till höger ser man Bridalveil Fall. Är det inte vackert?

Vi kände oss inte riktigt klar med skoglivet så vi stannade till på Tuolumne Grove of Giant Sequoias. Giant Sequoias är världens största träd (om man pratar om volym). Dom blir inte så himla höga (enl. wikipedia 50-85m) men har däremot ofta en diameter på 6-8 m (kan bli ännu bredare!). Giant Sequoias (gud vilket svårt ord att stava!) växer bara i vissa områden i Sierra Nevada och samlas i små populationer i sånna s.k. groves. Det finns tre sådana groves i Yosemite National Park varav Mariposa Grove nog är den mest populära (där kan man också se den kända Grizzly Giant). Okej, det var dagens lektion om sequoias.

Efter vårt besök hos träden var det hög tid att komma sig hemåt. Tusen tack till Christina och hennes hubby som drog oss med på denna tur! Det var guld värt att åka med dom som varit där förrut (och dessutom gjort lite mer research än oss). I tillägg är dom ju väldigt trevliga att hänga med. 🙂

Det var sista Yosemite inlägget för denna gång. Jag hoppas vi får möjlighet att åka tillbaka om inte alltför länge. Vi har många to-do-hikes att kryssa av. Men intill dess säger vi tack och farväl..

 


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.