Alltså, vart december tog vägen vet jag inte riktigt men nu är det visst januari och nytt år. Vi är tillbaka i SF och kör jetlag x4 igen. Ungarna vaknar mitt på natten och vill leka och är sen gnälligare än någonsin på dagtid. Jetlag, tänder och lite magont. Halleluja! Jag och E sover på skift och försöker skrapa ihop några timmars sammanhängande sömn samtidigt som vi vet att det är vårt eget fel att vi drar barnen fram och tillbaka över halva jordklotet. Så värt det i alla fall! Och om en vecka eller så är vi förhoppningsvis tillbaka i vater.

Julen var härlig och vi har många bilder som inte är sorterade och förmodligen inte kommer att bli det på ett tag heller. Just nu hinner vi inte mycket mer än att springa efter två små som är överallt på nolltid. Hur som helst otroligt tacksam för att ha fått fira killarnas första jul tillsammans med både mor- och farföräldrar. Kunde inte har blivit bättre.

Nyårsafton försvann dock obemärkt och vi bägge somnade före tolvslaget (jag kl 20.30 och E kl 23). Nya året startade dock kl 01.30 av två små som prompt skulle upp och leka en timme. Gott nytt år till oss!

2017 har av naturliga själ varit ett helt fantastiskt år. Det bästa på många sätt. Att få äran att bli föräldrar slår allt och att få följa Oliver och Theodors utveckling är så spännande och kul. Men 2017 har också varit ett tufft år på många plan så att välkomna 2018 just nu känns ändå helt ok.

Så hej då 2017. Du kommer för alltid att vara ett viktigt år för oss. 2018 – bring it on!

I lördags fyllde killarna 9 månader och jag var alldeles för upptagen med att springa efter dem för att hinna skriva någonting här. Nu sover dom och jag chansar att jag hinner skriva lite.

Nio månader alltså. Tiden flyger samtidigt som jag ibland glömmer bort att dom bara är just nio månader.

Oliver går med sin gåvagn, med och längst möbler. Sitter aldrig still, försöker klättra och slår sig titt som tätt. Han älskar mat över allt på hela jorden och äter gärna med fingrarna. Han är inget stort fan av snön och gillar inte att ha på sig overall och mössa. Sova i vagnen är däremot ganska skönt.

Theodor vår lilla livsnjutare har blivit kvick som en pil. Kryper in i varje vrå och har nu lärt sig att både sätta sig och ställa sig upp själv. Snart går han med gåvagnen som brorsan! Han älskar snön och skrattar högt av att bara sitta och se snön falla. Hundarna är också roliga att prata med och varje morgon kryper han för att säga godmorgon till dem. ❤️

Vi kom ju till Sverige för en dryg vecka sedan och landade mitt i norrländska vintern. ❄️ Så himla härlig!! (men också så himla jobbigt med två små att klä på). Jag måste faktiskt erkänna att jag är glad att vi inte bor permanent i det här vädret. Jag som är van att gå minst 1-2 timmar med vagnen varje dag känner mig lite låst och begränsad med denna snö. Men samtidigt älskar jag att vara här. Det är så fantastiskt vackert med snö och jag kan verkligen älska den bitande kylan i kinderna.

Resan gick också bra. Jag flög ensam med killarna sista sträckningen och det gick bra även med två ledsna/trötta killar. Nu har dom kommit över 9-timmars jetlag och kommit in i sin vanliga rutin. Att resa kortare än 3-4 veckor känns oaktuella nu med två små som behöver minst en vecka på sig att vända dygnet. Är så himla glad att vi båda har en jobbsituation just där vi faktisk kan välja att spendera en längre period hemma i Skandinavien. Nästa gång blir till sommaren alltså.

Nu hör jag två små som börjar vakna igen. Vi hörs när jag hinner igen!

God förjulstid på er! ❤️

34 år (igår). Åren efter 30 liksom bara rusar iväg. Varje gång någon frågar hur gammal jag är måste jag på riktigt räkna. Dagen firades i post-nightshift-koma med bara 3 timmars sömn. Mysigt häng i parken med våra killar och en vän och hennes son. Evigt tacksam för de mammavänner jag har att dela tankar och erfarenheter med. 🖤 Kvällen avslutades med taco- och spelkväll med kära vänner som funnits med sedan vår SF-start.

Sjuka barn kom väldigt otimat med tanke på lång flygresa på måndag. Förhoppningsvis går det över redan imorgon. ✊ Här packas det annars för fullt. Snart är vi redo för Sverige!

Slutet av november och hösten har kommit till San Francisco. Jag var så nöjd att jag hade köpt ett regnskydd till vagnen. Nu är det bara stövlarna som fattas (varje år tänker jag att jag borde köpa stövlar och varje år skjuter jag på det så länge att det till slut inte är nödvändigt längre. Men i år ska jag slå till!). Thanksgiving helgen kom och gick. Jag jobbade två nätter på sjukhuset och undervisade Pilates två dagar medans E roddade killarna hemma. Ovant men nyttigt med ombytta roller för oss båda. Att få barn är fantastiskt på alla vis men också sjukt jobbigt ibland. Jag och E har varit tillsammans i 13 år och har absolut en stabil grund att stå på men vår relation har definitivt fått sig några smällar senaste 8 månaderna. Men nu känns det som vi har hittat hem igen. Att jag börjat jobba igen känns som ett viktigt steg. Absolut ekonomiskt för det är inte billigt att bo i SF med två små och en hund, lägenhet och bil. Men framför allt för mig personligen (att få vara något annat än mamma) och för jämställdheten och den generella hälsan i vår relation. Så nu kör vi!

Sista veckan här i SF innan vi åker hem till mamma och pappa! Som vi längtar!! ♥ ♥ ♥ Vi har fått in världens bästa dygnsrytm med killarna men jag försöker släppa ångesten över att vi ska åka till 9 timmars tidsskillnad och rycka upp allt igen. Det lockar inte med vakennätter igen men det får gå som det går för julmys hemma hos mamma triumfar allt.

Så den här veckan går mest i förberedelser inför resan och maxat mys med Nelson som vi lämnar kvar här i SF. Hoppas ni har det bra och kanske redan börjat advent/julmyset? Jag kan inte riktigt förstå att jag ska få svensk jul i år (5 år sedan sist!).

Puss och kram till er!

Barnen är i säng för sin förmiddagsnap och jag sitter här med dagens första latte. Tänkte passa på att uppsummera lite hur vår föräldraledighet blev nu när vi båda har börjat jobba någolunda så som det är tänkt att vi ska göra ett tag framöver. Här skriver jag lite om våra lösa planer innan killarna var födda.

Så här la vi alltså upp det:

– E fick som tidigare nämnt 12 veckors betald pappaledighet något vi är evigt tacksamma över. Detta är inte standard i USA men blir mer och mer vanligt här i Kalifornien. Han fick dessutom en del andra perks för att möjliggöra att han skulle kunna komma tillbaka i jobb sooner rather than later. E jobbar i en relativt liten firma med en relativt viktig roll så för honom var det inte praktiskt möjligt att ta 12 veckor ledigt i sträck. Vi kände inte heller att det behövdes att vi båda var hemma heltid i 3 månader tillsammans. Han var hemma 4 veckor när killarna föddes och gick sen tillbaka halvtid i ca 3-4 månader. Nu jobbar han heltid men tar korta dagar när det behövs (vilket har varit kanske en gång i veckan men blir lite mer nu när jag börjar jobba natt).

– Jag gick på maternity leave från mitt pilatesjobb när jag var i vecka 26 mest för att jag faktiskt skulle orka forsätta mitt sjuksköterskejobb ytterligare några veckor. Jag tjuvstartade sedan och började undervisa ett par timmar pilates en gång i veckan när killarna var 9 veckor men bara i en månad för sen åkte vi på vår långa semester. När killarna var 6 månader började jag undervisa Pilates 3 morgonskift i veckan och har gjort det fram tills nu. Efter nyår kommer jag att undervisa två mornar i veckan fast.

– Jag blev sjukskriven från mitt sjuksköterskejobb när jag var i vecka 31. Jag fick betald sjukskrivning fram tills killarna var 8 veckor vilket är standard för kejsarsnitt. Sen fick jag betald mammaledighet ytterligare 4 veckor och har gått obetalt sedan dess. I somras bestämde jag mig för att säga upp min heltidsanställning då jag inte fick förlängt min obetalda mammaledighet utan var tvungen att komma tillbaka heltid 1 september. Istället sökte jag på en s.k. as-needed-position på samma avdelning vilket innebär att jag officiellt måste jobba 4 shift i månaden och kan jobba max upp till heltid (dvs 3 nätter i veckan) vilket passar oss perfekt. På den avdelning jag jobbar på behövs det sjuksköterskor varje dag så det är inget problem att få de skift man vill men jag kan också välja att jobba mindre och ta längre ledigt. Jag gjorde alltså min första nattevakt tillbaka i torsdags efter 10 månader borta (killarna är 8 månader gamla). Nu jobbar jag bara ett par veckor till innan vi åker bort hela december men from januari är det tänkt att jag ska jobba 1-2 skift i veckan.

Allt i allt är vi väldigt nöjda med hur vi lagt upp det. Att få barn och vara ledig med dem är inte alls en självklarhet här borta men båda känner ändå att vi fått tid med killarna och känner oss nu redo för nästa fas.

Att få komma hem och mysa med dom här innan man hoppas i säng. ♥

 

I natt har jag min första natt tillbaka på sjukhuset efter nästan 10 månader borta. Wish me luck! ❤️

8 månader idag och det firar vi med andra rundan av influensavaccin. Våra killar har så tjocka lår att jag tror knappt att dom kände sprutan för dom skrek i princip ingenting. Men så måste vi också använda storlek 12-18m på byxor. 😂

Oliver väger nu 9.9kg och är en bastant klump. Älskar diskmaskinen, sladdar och allt som låter. Han kryper, sitter, står och övar på att gå. Han går med hjälp av en walker och har inget stopp och inga gränser (och inget vett). Därav inte mindre än tre blåmärken i ansiktet. Mr Bruiser, Explorer och Bulldozer. Som vi älskar dig. ❤️

Theodor väger 9.6kg och är vår ”lilla” kille. Vanligtvis lugnet själv men får han syn på något han vill ha (oftast en napp eller Nelsons boll) kommer han ålandes snabbt som en alligator. Han han er imponerande teknik och ålar nästan lika fort som Oliver kryper och har precis lärt sig att sätta sig upp själv och att lägga sig ned från sittande utan att falla pladask. Han älskar just nu bollar, nappar, att titta under saker (tex mattor) och att bläddra i böcker. Och att ha långa konversationer. Mr Pratkvarn, Thinker och Filosof. Du grädden på moset i vår familj. Vi älskar dig. ❤️

I lördags firade vi förresten vår bröllopsdag med att ha barnvakt och gå ut och äta 5-rätters på fancy resturang. Vi kom fram till att det är något vi måste göra oftare (ha barnvakt alltså, inte nödvändigtvis äta på fancy restaurang). Det får bli ett nyårsmål helt enkelt.

Nu vaknade visst två små från sin eftermiddagsnap. Dags för middag och kvällsmys. Vi hörs! ❤️

Alltså att det redan är november. Ofattbart. Vi har haft varmt varmt varmt här ett tag men nu äntligen har det blivit lite svalare och det börjar känns som lite höst. I like it! Dagarna här borta flyger iväg och jag får inte ett enda vettigt knop gjort om dagarna men jag antar att det är mitt nya liv. Jag försöker ta både ett och två djupa andetag och acceptera att det är som det är. Två krypande killar och en galen hund håller mig igång i alla fall. Här är bara ett litet exempel på vad Mr. Bulldozer hittar på:

Om en månad åker vi hem till Sverige igen och det känns så klart bra och kul för att vi får träffa familj och vänner igen men också lite jobbigt/läskigt eftersom vi nu äntligen har kommit in i någon sort sovrutin där killarna sover 19-06 (förutom ibland då dom får för sig att dagen börjar kl 04.30 – zzzzz). Att förstöra det med 9 timmars tidsskillnad känns så där alltså. Och att resa med två 9-månaders som inte kan sitta still får mig att börja svettas redan nu. Men allt är så klart värt det för att få fira jul hemma hos mamma och pappa. ♥ Och det går ju alltid bra till slut. Julklappar däremot. När har man tid att köpa sånt?

 

Vi klarade det (så klart). Nio dagar utan pappan i familjen. Imorgon kommer han äntligen hem. Som vi längtar! 🖤 Och dessa tre alltså. De gör mig galen ibland (speciellt den större) men så mycket kärlek också. Våra tre killar. Vad gjorde vi egentligen innan er?

Nu ska jag sova – alldeles för sent. Ibland är det tråkigt att vara förnuftig och gå och lägga sig tidigt. Bara därför kommer säkert killarna att leva rövare hela natten och vilja kliva upp kl 04. Men det är ok! Imorgon får jag äntligen hem min (förmodligen jetlaggad) co-pilot. Hurra!

All eloge till er som är single mom på heltid eller deltid. Jag är sliten efter ett par dagar – haha. Bara 7 dagar kvar…

Theo har lärt sig att krypa. Eller åla då. Men nu kommer han alltså dit han vill — vilket är överallt! Han håller också på att få sin första tand. Oliver har lärt sig att ställa sig upp mot möbler och idag ploppade också hans andra tand fram. Två mobila teething babies är no joke! Lägg till att den ena är extremt mammig medans den andra plötsligt har blivit rädd för främlingar och båda tycker att dagen börjar kl 05 på morgonen. Samtidigt är dom så extremt gosiga gladskitar som skrattar ihjäl sig åt mig och åt/med varandra dagen lång så att mitt hjärta smälter flera gånger om. Mammalivet alltså. Högt och lågt. Varje dag. ❤️


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.