alexander dale oen

Vaknade upp till den grusamma nyheten om att Norges älskade simmare är död. Jag vet inte varför just hans död berört mig långt in i hjärtat men här ligger jag fortfarande i sängen och känner mig otroligt sorglig. Kanske är det för att norska idrottsstjärnor alltid tar en med storm. Dom smilar, ger av sig själv och är så folkliga. Alexander Dale Oen var inget undantag, snarare en bekräftelse på teorien. Kanske är det minnet från 22/7 och Alexanders VM-guld bara några få dagar efter den mörkaste dagen på länge. Kanske är det att han var så ung… Eller så är det helt enkelt för att jag haft en otrolig dålig natt och vaknade upp med en bultande huvudvärk.

Hur som helst, här ligger jag i sängen (fortfarande med huvudvärk). Skippar Stanford idag och dedikerar dagen till mig själv och min Kindle. Jag mötte en kär vän igår som nyligen fått diagnosen epilepsi och blivit tvingad till att ändra sin livsstil. Vi pratade flera timmar om att leva aktivt, alltid vilja mer, alltid springa på utan att känna efter, alltid sätta andra före sig själv och att aldrig lugna ned. Vi pratade om att på samma sätt som att det är viktigt att stretcha efter ett träningspass – på samma sätt är det viktigt att lugna ned och reflektera över sitt liv och sina handlingar. Vi har nu bott i USA i ett år och dagarna har gått i ett. Jag sliter dagligen med min frustration över att inte jobba och dövar som oftast min inre stress med att hela tiden ha planer och något att göra. Men dagen idag blir dedikerat till att reflektera och känna efter. 

Vi hörs lite senare (om jag inte blivit galen).

Vaknade upp till den grusamma nyheten om att Norges älskade simmare är död. Jag vet inte varför just hans död berört mig långt in i hjärtat men här ligger jag fortfarande i sängen och känner mig otroligt sorglig. Kanske är det för att norska idrottsstjärnor alltid tar en med storm. Dom smilar, ger av sig själv och är så folkliga. Alexander Dale Oen var inget undantag, snarare en bekräftelse på teorien. Kanske är det minnet från 22/7 och Alexanders VM-guld bara några få dagar efter den mörkaste dagen på länge. Kanske är det att han var så ung… Eller så är det helt enkelt för att jag haft en otrolig dålig natt och vaknade upp med en bultande huvudvärk.

Hur som helst, här ligger jag i sängen (fortfarande med huvudvärk). Skippar Stanford idag och dedikerar dagen till mig själv och min Kindle. Jag mötte en kär vän igår som nyligen fått diagnosen epilepsi och blivit tvingad till att ändra sin livsstil. Vi pratade flera timmar om att leva aktivt, alltid vilja mer, alltid springa på utan att känna efter, alltid sätta andra före sig själv och att aldrig lugna ned. Vi pratade om att på samma sätt som att det är viktigt att stretcha efter ett träningspass – på samma sätt är det viktigt att lugna ned och reflektera över sitt liv och sina handlingar. Vi har nu bott i USA i ett år och dagarna har gått i ett. Jag sliter dagligen med min frustration över att inte jobba och dövar som oftast min inre stress med att hela tiden ha planer och något att göra. Men dagen idag blir dedikerat till att reflektera och känna efter. 

Vi hörs lite senare (om jag inte blivit galen).


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.