Australien

Dag 13 – Vatten

Jag veeet! Jag sa: inga fler bilder från Australien. Men så är jag ju bara tvungen att ha med en dykbild. Jag har ett sånt hat-älsk-förhållande till scuba diving. Jag får alltid panik första gången jag dyker på länge. Min hjärna kan inte förstå att det går bra att andas under vattnet. Jag får klaustrofobi av munstycket, börjar hyperventilera och det enda jag kan tänka på är att komma upp och få luft. Det går lite bättre om jag har någonting att hålla mig i (ex ett rep) men paniken kommer alltid på beställning när jag känner vattnet sluka mitt huvud. Jag har blivit ganska duktig på att prata mig själv till rätta (andas in, andas ut – simma för f-n inte upp!) och efter ett par minuter går det som oftast bra och jag kan äntligen börja se mig runt och njuta undervattenslivet (även om hjärtat bankar hårt i bröstet). Jag älskar att dyka i tropiskt vatten, att se på fiskar, rev och växter. Älskar att bara vara ett med livet där nede. Flyta försiktigt fram utan att störa. Jag hatar att dyka med torrdräkt, jag hatar att frysa och att få luft i fötterna. En vanesak antar jag…

På bilden firar jag min 26:e födelsedag och mitt 12e dyk på 3 dagar. Kunde vara värre.

 

fotoutmaning

Det här är visst en utmaning som egentligen cirkulerat bland bloggar i januari men jag är ju som alltid lite efter och såg den först idag. Och när Christina kastat sig på den kan ju inte jag vara sämre. Så här kommer dag 1’s bild (egentligen ska man väl börja första dagen i månaden men vem bryr sig…).Still 13

Dag 1 – You (ja, alltså mig).

Ni som har följt den här bloggen länge har sett denna bilden förr. Men för er andra – här kommer historien bakom:

Nov-Dec 2009. Jag var på en 3 veckors rundresa i Australien tillsammans med en väldigt god vän. Vi startade i Adelaide i södra Australien, fortsatte upp till Alice Springs; ökern, Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru. Fantastisk upplevelse med en 3d/2n bushtur där vi sov under bar himmel. Efter ökern tog vi flyget upp till Cairns och det tropiska vädret. Det första vi gjorde var att boka in en 3d/2n scuba diving cruise. Det andra vi gjorde var att boka ett skydiving hopp.

Det började som ett skämt. Jag lider av höjdskräck så för mig var det helt oaktuellt. Men vi var rusade på äventyr och höga på adrenalin och plötsligt hade vi boka in oss på ett hopp dagen efter. What?!? Hur gick det till? Hoppet var betalt så det vara bara att bita i det sura äpplet, gå och lägga sig, vakna tiiidigt och bli hämtade med minibuss till the destination. Jag var illamående och livrädd hela bussturen. En olidelig väntan tills det blev vår tur. Tredje flyget var vårt, vi satt 4 stycken livrädda själar i flyget med varsin buddy. Adrenalinen pumpar och resten är en dimma. 60 sek fritt fall från 14 000 fot (drygt 4 km). Jag skrek och jag skrek och jag skrek. Undrade när f-n han hade tänkt utlösa fallskärmen. Mina längsta 60 sek någonsin. Men till slut kom fallskärmen ut och jag kunde andas ut (lite) och njuta av den fantastiska utsikten över fantastiska Cairns. Ett par minuter senare, trygg på marken, en DVD-skiva rikare och ett antal bilder som bevis. We did it!

På kvällen gick vi ut och firade, drack oss fulla tillsammans med några andra ifrån skydivinggänget. Dagen efter checkade vi in på scuba cruise och levde i paradiset i 3 dagar. 12 dyk senare steg vi i land, hyrde en bil och körde ned till Brisbane. Resten tillhör en annan historia…

Still 27

Tomorrow: My Breakfast (haha, ja nu väntar ni väl i spänning på fortsättningen) 🙂

Ja, så var vi framme vid sista stopp. Sydney. Jag hade sett framemot att få uppleva Sydney – få leva storstad efter nästan 3 veckor på vift. Men när vi kom dit så kände jag att jag inte alls var klar för en storstad. Allt för mycket folk, allt för mycket bilar, storstadstempo och puls. Jag insåg att jag saknade lugnet i Agnes water/Town of 1770 och idyllen i Noosa. Saknade easy living på live-aboardturen i Cairns och saknade bushen i Alice. Men Sydney var en fin stad. Fick se den berömda operan och den berömda broen. Strosa runt i gatorna, gå på kafé och shoppa. Ta timmarna som dom kom utan större planer. Gå på akvarium och wild life center. Skippa Sydney Tower och istället bara sitta och iakta människorna. Försöka smälta att denna resa nu snart gick mot sitt slut. Ta en hejdundrandes festkväll samt en sista dag på Bondi beach med hajalarm, soling och bading utan stingersuit. Sydney var en bra stad – jag var bara inte helt klar för den riktigt då.

20091209T10073420091209T101219

Efter 4 dagar i Sydney tog jag flyget tillbaka till Brisbane och därifrån flög jag via Singapore till London och till slut hem till Oslo. Detta har varit en helt fantastisk resa och jag har verkligen förälskat mig i Australien.

Ja, så var vi framme vid sista stopp. Sydney. Jag hade sett framemot att få uppleva Sydney – få leva storstad efter nästan 3 veckor på vift. Men när vi kom dit så kände jag att jag inte alls var klar för en storstad. Allt för mycket folk, allt för mycket bilar, storstadstempo och puls. Jag insåg att jag saknade lugnet i Agnes water/Town of 1770 och idyllen i Noosa. Saknade easy living på live-aboardturen i Cairns och saknade bushen i Alice. Men Sydney var en fin stad. Fick se den berömda operan och den berömda broen. Strosa runt i gatorna, gå på kafé och shoppa. Ta timmarna som dom kom utan större planer. Gå på akvarium och wild life center. Skippa Sydney Tower och istället bara sitta och iakta människorna. Försöka smälta att denna resa nu snart gick mot sitt slut. Ta en hejdundrandes festkväll samt en sista dag på Bondi beach med hajalarm, soling och bading utan stingersuit. Sydney var en bra stad – jag var bara inte helt klar för den riktigt då.

20091209T10073420091209T101219

Efter 4 dagar i Sydney tog jag flyget tillbaka till Brisbane och därifrån flög jag via Singapore till London och till slut hem till Oslo. Detta har varit en helt fantastisk resa och jag har verkligen förälskat mig i Australien.

Mellan Cairns och Brisbane är det ca 168 mil. Denna sträckning tänkte vi köra på under en vecka och samtidigt hinna uppleva ting. I efterkant kan vi säga att det var aningens optimistiskt. Vi var dessutom ganska slitna och fortfarande sjösjuka med ett konstant gungande fast det var flera dagar sedan vi lämnat båten. Men vi kom oss ned till Brisbane i tid och vi hann även få med oss några stopp och många upplevelser.

20091202T06223520091202T062313

Första stopp i Townsville. Där stannade vi bara över natten och körde nästa dag vidare till Airlie Beach. I Airlie Beach hade vi två nätter och tillbringade dagen på Camira segelbåt som tog oss ut till Whitsunday Islands med stopp på Whithaven beach och ett snorklingstopp. Efter att ha dykt uppe i Cairns kändes det lite fånigt snorkla i dålig sikt. Men härligt med segeltur och avslappning med mat och vin. Dessutom var det bättre att vara på båt än på land med gungning.

20091204T14052020091204T12305020091204T144526

Turen gick vidare till Agnes Water och Town of 1770. Här hade vi bara tänkt stanna över natten men blev så förälskad i dessa fantastiska små städer med vita stränder och dessutom möjlighet för att dyka! Så än en gång hoppar vi på en båt för en dagstur ut till vraket MS Karma, ett skepp som sjönk år 2003. Här hade det redan börjat samla sig fullt djurliv och massa koraller. Spännande dyk och idylliskt med delfiner som simmade runt båten.

20091206T12593520091206T131151

Nästa stopp var Hervey bay där vi hade tänkt o ta oss en tur till Fraser Island. Men detta fick vi prioritera bort eftersom vi bara hade en dag på oss att ta oss ned till Brisbane för att lämna igen bilen och hinna ta flyget vidare. Istället körde vi ned till Noosa och hade en dag och en natt i denna fantastiska stad. Slappa på beachen, spana in surfare och bara njuta livet. Helt fantastiskt!

20091207T09084820091207T091143

Sista stopp för vår roadtrip var då Brisbane. En storstad med 1,8 miljoner invånare i södra Queensland. Vi hade en plan om att låsa in vårt bagage och använda dagen till att upptäcka Brisbane. Men vi hittade ingenstans att låsa in bagaget så istället satte vi oss på en uteservering och åt mat och drack öl hela dagen. Fick sällskap av en tjej som vi träffade uppe i Cairns på båten. Vips var dom 4 timmar försvunna och vi var tvugna att bege oss mot nästa stopp – Sydney!

20091208T132550

Det började som ett skämt, övergick till en öppen möjlighet och till slut en besättelse och ett beslut – vi skulle hoppa fallskärm! Så det första vi gjorde när vi kom till Cairns var att boka skydiving till dagen efter. Ingen återvändo – oh my god!! Vad har jag gett mig in på? Livrädd och illamående. Tredje flyget var vårt. Adrenalinet börjar pumpa och resten är som i en dimma. Tror jag var semimedvetslös under hela hoppet och kommer inte ihåg mer än att jag skrek och skrek. 60 sek fritt fall från 14000 fot. Inte att leka med. En pinsam DVD och en bunt med bilder är mitt bevis på att jag har skidivet i Cairns.

Still 27

Cairns ligger på Australiens nordöstkust i delstaten Queensland. Här är allt annolunda ifrån Alice Springs. Tropiskt klimat och vegetation. Regnskog (i närheten som vi dessvärre inte hade tid att besöka). Myllrande liv med backpackers, dykarkultur och äventyr. Det sägs att här finns nånting för alla men vi var här för det som befann sig utanför kusten – nämligen the Great Barrier Reef, världens största korallrev och den enda levande sammansättningen som kan ses ifrån rymden. Fascinerande!

Söndagen den 29 november klev vi på båten SeaQuest och bytte senare till OceanQuest som blev vårt hem under 3 dagar/2 nätter. Vi dök, vi åt och vi sov. Socialiserade oss med de andra och solade på däck. Easy living! Dykning kl 06-09-11-16-19. Mat kl 07-12-17-20. Med en dyktid på ca 40-50 minuter så inser ni fort att vi inte hade tid för så mycket annat. Men jag tog min Advanced Open Water kurs och får nu lov att dyka ned till 30 meter!

20091201T113930

12 dyk senare så var tiden inne för att säga farväl till båten, människorna och crewet. Hade gärna stannat där i 3 dagar till men livet går vidare. På min födelsedag gick vi i land men fortsatte firandet tillsammans med ett gäng ifrån båten. Mat och vin i trevligt sällskap. Kvällen hade varit perfekt om jag inte hade varit så förbannat sjösjuk (ja, på land alltså). Men lyckad kväll och och lycklig inombords.

Det började som ett skämt, övergick till en öppen möjlighet och till slut en besättelse och ett beslut – vi skulle hoppa fallskärm! Så det första vi gjorde när vi kom till Cairns var att boka skydiving till dagen efter. Ingen återvändo – oh my god!! Vad har jag gett mig in på? Livrädd och illamående. Tredje flyget var vårt. Adrenalinet börjar pumpa och resten är som i en dimma. Tror jag var semimedvetslös under hela hoppet och kommer inte ihåg mer än att jag skrek och skrek. 60 sek fritt fall från 14000 fot. Inte att leka med. En pinsam DVD och en bunt med bilder är mitt bevis på att jag har skidivet i Cairns.

Still 27

Cairns ligger på Australiens nordöstkust i delstaten Queensland. Här är allt annolunda ifrån Alice Springs. Tropiskt klimat och vegetation. Regnskog (i närheten som vi dessvärre inte hade tid att besöka). Myllrande liv med backpackers, dykarkultur och äventyr. Det sägs att här finns nånting för alla men vi var här för det som befann sig utanför kusten – nämligen the Great Barrier Reef, världens största korallrev och den enda levande sammansättningen som kan ses ifrån rymden. Fascinerande!

Söndagen den 29 november klev vi på båten SeaQuest och bytte senare till OceanQuest som blev vårt hem under 3 dagar/2 nätter. Vi dök, vi åt och vi sov. Socialiserade oss med de andra och solade på däck. Easy living! Dykning kl 06-09-11-16-19. Mat kl 07-12-17-20. Med en dyktid på ca 40-50 minuter så inser ni fort att vi inte hade tid för så mycket annat. Men jag tog min Advanced Open Water kurs och får nu lov att dyka ned till 30 meter!

20091201T11393020091130T09115320091129T143012

12 dyk senare så var tiden inne för att säga farväl till båten, människorna och crewet. Hade gärna stannat där i 3 dagar till men livet går vidare. På min födelsedag gick vi i land men fortsatte firandet tillsammans med ett gäng ifrån båten. Mat och vin i trevligt sällskap. Kvällen hade varit perfekt om jag inte hade varit så förbannat sjösjuk (ja, på land alltså). Men lyckad kväll och och lycklig inombords.

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.

Adelaide ligger i delstaten South Australia och har varit hemstaden till Hilde det sista året. När jag landade på flygplatsen i Adelaide tidigt på lördag morgon möttes jag av regn och “bara” 24 grader. Lite besviken men samtidigt lite lättad över att inte starta med de 40 graderna dom hade haft bara några dagar innan. Jag hade sovit förvånansvärt bra på bägge flygen och kände mig ganska upplagd så vi startade med frukost i stadsdelen Brighton tillsammans med en av hennes norska vänner. Med lite mat i magen kände jag att jag nog inte var så pigg trots allt och efter lite matshopping tog jag mig en välbehövd nap på 3 timmar för att sedan hoppa in i duschen och avsluta kvällen med goodbye norwegian party till kl 05 nästa morgon…

Söndagen var aningens slö och dagens enda mål var att införskaffa lite sommarkläder eftersom jag hade lämnat norge med endast 10 kg packning (varav säkert 3 kilo böcker).

Måndagen startade vi tidigt med en morgonwalk längst beachen till stadsdelen Glenelg. Där mötte vi upp Hildes sambo för en god frukost. Mitt första dopp i Australien avklarades före vi körde till McLarens Vale för vinsmakning. Kvällen avslutades med ännu en goodbye norwegian party slash bbq hemma hos damen som Hilde och Siri bodde hos.

På mina tre dagar i Adelaide var jag faktiskt aldrig inne i Adelaide city eftersom de fyra norrmännen som bott i staden ett år påstod att centrum inte var något att se. istället koncentrade vi oss om stränderna, kafélivet och vinet.

20091123T00344620091123T121220


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.