benhinneinflammation


Jag har ju en tendens att bli lite besatt av ting. Allt eller inget liksom. Min senaste ting är Kombucha te. Det är alltså ett kallt te som fått jäst med en speciell bakteriekultur som ska ha hälsofrämjande effekter. Men det är inte för hälsan jag dricker det utan för att det är så förbaskat gott! Syrligt och sött på samma gång. Här kan man få köpt det på nästan envar butik. Man kan visst nog odla bakterikulturen själv och laga hemmagjord Kombucha te (vilket så klart är mkt billigare). Men jag hoppas att jag ska åka detox till Norge och glömma my new obsession. Här kan ni läsa på Wikipedia om Kombucha. 🙂

En annan besatthet jag har just nu är Game of Thrones böckerna. Sååååå mkt bättre än serien. Nu äntligen förstår jag hur familjerna hör ihop och vem som är kung/drottning var. Men så har jag ju alltid varit ett större fan av att läsa än att lyssna (detta inkluderar även nyheter). Det är som om mitt huvud inte riktigt förstår om jag bara lyssnar/ser utan jag behöver läsa för att förstå på riktigt.

Den tredje besattheten jag fått är att träna med cross trainer/elliptical machine. Förut har jag liksom inte förstått grejen. Men härom dagen provade jag det för att se om mitt ben tålde det bättre än löpning och äntligen tror jag att jag fattat tekniken. Jag kan fortfarande inte använda armarna (det blir för avancerat koordineringsmässigt) men jag kan i alla fall få upp pulsen och bli RIKTIGT svettig, vilket är ett viktigt kriterium för att jag ska känna att jag tränat. Och det är betydligt bättre för mitt ben.

Och appropå mitt ben, jag har halvvägs självdiagnoserat mig, med hjälp av google, till att ha en stressfraktur, vilket suger! Google och mitt sjuksköterske-jag råder mig att vila och genast uppsöka läkare för att få konstaterat att det verkligen är det jag har. Om det är en stressfraktur (vs benhinneinflammation) är vila enda botemedlet. Mitt tränings-jag har däremot bestämt sig för att ignorera det lite till. På lördag springer vi halv maraton oavsett brutet ben eller inte. Så länge jag KAN springa kan det väl inte vara så farligt?! (jag vet att jag är ett dåligt exempel) Fr.o.m. nästa vecka väntar 6veckor med förmodligen lite löpning hur som helst. Vila kan jag göra då. Fram till dess fortsätter jag min besatthet av cross trainern…

Med iPaden på gymmet. Ett avsnitt Mad Men fick mina 50 min på cross trainern att flyga iväg. 🙂

Jag skulle liksom visa en bild på hur otroligt fånigt det ser ut att ha stödstrumpor på när man tränar. Men med min skruttiga mobilkamera och dåligt ljus ser det ju mest ut som om jag har långa tights på mig... nästa gång får jag visa hur det ser ut när jag springer i stödstrumpor och shorts istället. Inte vackert.

Okej, jag har ju gått o blivit lite desperat när det gäller mitt ben. Jag tror fortfarande att det är en benhinneinflammation även om det inte känns som de benhinneinflammationer jag haft tidigare. Kanske det “bara” är en slitageskada på muskelfästet – och då är det vila som gäller (lalalalala Bingo Bingo! – kommer ni ihåg den reklamen förresten?).

Men hur som helst så fick jag tips om att springa med kompressionsstrumpor aka tant Agdas stödstrumpor. Som sjuksköterska har man ett litet hat-älsk-förhållande till dess stödstrumpor. Helt sedan jag börjde jobba som syrra (för SJU år sedan!!) har äldre syrror tjatat om att jag borde använda stödstrumpor på jobb. Man är aldrig för ung för att börja med stödstrumpor… Jajajaja. I perioder har jag provat dem, och visserligen upptäckt att benen varit mkt lättare efter en arbetsdag full av spring och ståande, men ack så gammal man känner sig!

Okej, men nu fick jag det här tipset om att springa i stödstrumpor, köpte mig ett par som fått bra recensioner av folk som springer mycket och långt (ska det va, så ska det va). Efter ett par rundor med strumporna på och med en känsla av att se dummare än dummast ut (fast vem bryr sig?) kan jag bara säga – I love it! Jag ska inte vara för snabb med att dra konklusioner huruvida dem hjälper till att kurera mitt onda ben men gud vad härligt det är att springa i dom. Benen liksom flyger fram och även efter 10 kilometer känns benen lätta som moln (haha, kanske inte lätta som moln men i alla fall inte tunga som bly). Det gör inte lika ont att skjuta ifrån med det onda benet och det gör inte lika ont att landa på det.

Så jag kommer nog fortsätta att se dum ut när jag springer – men som sjuksköterska? Nja, inte än på några år… 🙂

Enligt cep-sports är detta de positiva effekterna av att träna med kompressionsstrumpor:

Före:
Aktiverar musklerna och reducerar risken för skador.

Under tiden:
Förbättrar det artriella blodflödet och därmed prestationsförmågan.
Stabiliserar ligament och senor, reducerar muskelvibrationer och minskar muskelsmärta.

Efter: Ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtning.

Jag skulle liksom visa en bild på hur otroligt fånigt det ser ut att ha stödstrumpor på när man tränar. Men med min skruttiga mobilkamera och dåligt ljus ser det ju mest ut som om jag har långa tights på mig… nästa gång får jag visa hur det ser ut när jag springer i stödstrumpor och shorts istället. Inte vackert.

Okej, jag har ju gått o blivit lite desperat när det gäller mitt ben. Jag tror fortfarande att det är en benhinneinflammation även om det inte känns som de benhinneinflammationer jag haft tidigare. Kanske det “bara” är en slitageskada på muskelfästet – och då är det vila som gäller (lalalalala Bingo Bingo! – kommer ni ihåg den reklamen förresten?).

Men hur som helst så fick jag tips om att springa med kompressionsstrumpor aka tant Agdas stödstrumpor. Som sjuksköterska har man ett litet hat-älsk-förhållande till dess stödstrumpor. Helt sedan jag börjde jobba som syrra (för SJU år sedan!!) har äldre syrror tjatat om att jag borde använda stödstrumpor på jobb. Man är aldrig för ung för att börja med stödstrumpor… Jajajaja. I perioder har jag provat dem, och visserligen upptäckt att benen varit mkt lättare efter en arbetsdag full av spring och ståande, men ack så gammal man känner sig!

Okej, men nu fick jag det här tipset om att springa i stödstrumpor, köpte mig ett par som fått bra recensioner av folk som springer mycket och långt (ska det va, så ska det va). Efter ett par rundor med strumporna på och med en känsla av att se dummare än dummast ut (fast vem bryr sig?) kan jag bara säga – I love it! Jag ska inte vara för snabb med att dra konklusioner huruvida dem hjälper till att kurera mitt onda ben men gud vad härligt det är att springa i dom. Benen liksom flyger fram och även efter 10 kilometer känns benen lätta som moln (haha, kanske inte lätta som moln men i alla fall inte tunga som bly). Det gör inte lika ont att skjuta ifrån med det onda benet och det gör inte lika ont att landa på det.

Så jag kommer nog fortsätta att se dum ut när jag springer – men som sjuksköterska? Nja, inte än på några år… 🙂

Enligt cep-sports är detta de positiva effekterna av att träna med kompressionsstrumpor:

Före:
Aktiverar musklerna och reducerar risken för skador.

Under tiden:
Förbättrar det artriella blodflödet och därmed prestationsförmågan.
Stabiliserar ligament och senor, reducerar muskelvibrationer och minskar muskelsmärta.

Efter: Ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtning.

Idag började jag dagen med 6 miles run (10k) direkt efterföljt av en timmes yoga (utomhus!) i Lululemons regi (både joggen och yogan alltså). Vilken fantastisk start på dagen och helgen! Jag sprang för första gången i kompressionstrumpor och det var underbart! Inget ont i benet och bara pyttelite murring nu efteråt (okej, jag fuskade men en tablet ibuprofen också). Jag börjar få hopp för att mitt ben ska hålla om två veckor.

Efteråt drack jag en supernyttig post-workout smoothie gjord av färsk spenat, banan, lite almond butter, proteinpulver, chia seeds, raw chocolate powder och mandelmjölk. Färgen på smoothien ska vi vi inte prata om men mums! så god! Jag läser Thrive – the Vegan Nutrition Guide to Optimal Performance in Sports and Life av Brendan Braizer – en professionel Ironman triatlet – och känner att jag suger till  mig all intressant och spännande fakta.  Jag kommer förmodligen inte att fortsätta vara helvegan efter dessa två veckorna men kommer absolut att inspireras och integrera mer växtbaserad och raw mat i vårt (mitt) kosthåll.

Dagen ska spenderas på Whole Foods (ja, jag kan spendera timmar där, bara gå runt och inspireras) med en lång inhandlingslista. Hemp protein bland annat…

Hur som helst, som ni ser så är livet som gräsänka – och som vegan – inte så värst.
Hoppas DU har en fin dag och helg!

Idag började jag dagen med 6 miles run (10k) direkt efterföljt av en timmes yoga (utomhus!) i Lululemons regi (både joggen och yogan alltså). Vilken fantastisk start på dagen och helgen! Jag sprang för första gången i kompressionstrumpor och det var underbart! Inget ont i benet och bara pyttelite murring nu efteråt (okej, jag fuskade men en tablet ibuprofen också). Jag börjar få hopp för att mitt ben ska hålla om två veckor.

Efteråt drack jag en supernyttig post-workout smoothie gjord av färsk spenat, banan, lite almond butter, proteinpulver, chia seeds, raw chocolate powder och mandelmjölk. Färgen på smoothien ska vi vi inte prata om men mums! så god! Jag läser Thrive – the Vegan Nutrition Guide to Optimal Performance in Sports and Life av Brendan Braizer – en professionel Ironman triatlet – och känner att jag suger till  mig all intressant och spännande fakta.  Jag kommer förmodligen inte att fortsätta vara helvegan efter dessa två veckorna men kommer absolut att inspireras och integrera mer växtbaserad och raw mat i vårt (mitt) kosthåll.

Dagen ska spenderas på Whole Foods (ja, jag kan spendera timmar där, bara gå runt och inspireras) med en lång inhandlingslista. Hemp protein bland annat…

Hur som helst, som ni ser så är livet som gräsänka – och som vegan – inte så värst.
Hoppas DU har en fin dag och helg!

Jag har ju tidigare antytt att mitt ben inte helt varit okej. Först trodde jag det bara var en liten överansträngning som skulle gå bort på ett par dagar men efter ett tag började det göra ont till och med när jag bara gick. Det onda satt på insidan av vaden – inte i muskeln men nästan i muskelfästet mot skenbenet ca 10 cm under knät. Jag antog att det var en benhinneinflammation som kommit pga att jag sprungit lite för långt lite för ofta och smörjde tigerbalsam som en galning. Men efter att ha haltat mig runt i två veckor och bara kunnat springa 5-6 km (och då med smärtor både under löpningen och långt efteråt) fick jag bita i det sura äpplet och konsultera någon som visste bättre. Han trodde det berodde på att jag överpronerar litegrann på höger fot och att jag på långa löpturer då sliter på vadens muskelfäste mot skenbenet. Han rekommenderade nya skor, kortare löpturer (what?! jag ska ju springa halvmaraton), vila (sucks!), ising, NSAID och ankellyft och stretching (oh, vad jag hatar dessa ankellyft och stretching).

Sagt och gjort. Nya skor inköpta (Nike Structure 15). Inlägg inköpta för säkerhetsskull. Ising. Ankellyft. Stretching. NSAID i små mängder eftersom min mage inte tål det. Och så vila (om man nu kan kalla 4 mils fjällvandring på två dagar för vila…).

Idag provade jag springa lite försiktigt – för första gång i mina nya skor och mina nya inlägg. And I’m back! Förut gjorde det ont från första löpsteg och ökade mer och mer ju fler kilometer som avverkades. Idag gjorde det inte ont alls i början men började murra lite efter 5 km. Inte helt bra alltså – men på god väg. Jag sprang bara 7 km idag och tog det vääääldigt lugnt. Men vart har min kondition tagit vägen?! Förhoppningsvis hinner jag träna upp både ben och flås till 16 juni… annars kommer E susa förbi mig utan minsta ansträngning. Och det vill vi ju inte ha någonting utav. Han ska minsann få jobba för vinsten 🙂

Dagens tips - post workout smoothie:
1 handfull färsk spenat
1/2 banan
1 tsk peanutbutter
1-2 scop proteinpulver
2 dl mandelmjölk

Mixa - drick. 
Låter kanske inte gott men smakar förvånansvärt bra.

Jag har ju tidigare antytt att mitt ben inte helt varit okej. Först trodde jag det bara var en liten överansträngning som skulle gå bort på ett par dagar men efter ett tag började det göra ont till och med när jag bara gick. Det onda satt på insidan av vaden – inte i muskeln men nästan i muskelfästet mot skenbenet ca 10 cm under knät. Jag antog att det var en benhinneinflammation som kommit pga att jag sprungit lite för långt lite för ofta och smörjde tigerbalsam som en galning. Men efter att ha haltat mig runt i två veckor och bara kunnat springa 5-6 km (och då med smärtor både under löpningen och långt efteråt) fick jag bita i det sura äpplet och konsultera någon som visste bättre. Han trodde det berodde på att jag överpronerar litegrann på höger fot och att jag på långa löpturer då sliter på vadens muskelfäste mot skenbenet. Han rekommenderade nya skor, kortare löpturer (what?! jag ska ju springa halvmaraton), vila (sucks!), ising, NSAID och ankellyft och stretching (oh, vad jag hatar dessa ankellyft och stretching).

Sagt och gjort. Nya skor inköpta (Nike Structure 15). Inlägg inköpta för säkerhetsskull. Ising. Ankellyft. Stretching. NSAID i små mängder eftersom min mage inte tål det. Och så vila (om man nu kan kalla 4 mils fjällvandring på två dagar för vila…).

Idag provade jag springa lite försiktigt – för första gång i mina nya skor och mina nya inlägg. And I’m back! Förut gjorde det ont från första löpsteg och ökade mer och mer ju fler kilometer som avverkades. Idag gjorde det inte ont alls i början men började murra lite efter 5 km. Inte helt bra alltså – men på god väg. Jag sprang bara 7 km idag och tog det vääääldigt lugnt. Men vart har min kondition tagit vägen?! Förhoppningsvis hinner jag träna upp både ben och flås till 16 juni… annars kommer E susa förbi mig utan minsta ansträngning. Och det vill vi ju inte ha någonting utav. Han ska minsann få jobba för vinsten 🙂

Dagens tips - post workout smoothie:
1 handfull färsk spenat
1/2 banan
1 tsk peanutbutter
1-2 scop proteinpulver
2 dl mandelmjölk

Mixa - drick. 
Låter kanske inte gott men smakar förvånansvärt bra.

Jag har i princip slutat springa inne på löpband men efter mina senaste veckors löprundor på hård asfalt tror jag att jag har fått mig en pytteliten benhinneinflammation. Jag är inte helt säker, men det gör ont på insidan av vaden mellan skenbenet och muskeln. När jag bodde i Stockholm och sprang en del (inte så mycket som nu) fick jag ofta benhinneinflammation men då satte det sig ofta på framsidan precis på skenbenet. Efter lite research på internet tror jag dock att jag har konkluderat med att det är det jag lider av nu också 🙁

På grund av dett har jag inte sprungit sedan onsdags och tagit det väldigt lugnt. Jag var lite orolig att jag skulle bli värre av att hike upp Mission Peak igår men efter att ha smörjt tiger balsam ca 4-5 ggr börjar smärtan nu att försvinna. Jag hoppas jag ska vara helt återställd imorgon och ska då ta det lite lugnare på asfalten. Jag vill ju inte bli skadad nu när jag äntligen övertalat E om att springa halvmaran med mig.

Idag är världens slappaste dag. Vi gör ingenting och det stressar mig. En söndag utan planer. Ve och fasa! Vi borde göra det och det. Vi borde… vi borde.

Andas lugnt – det är ingenting vi borde…


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.