bushen

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.