camping

IMG_1449Det känns som jag alltid återupprepar mig själv efter sådana här turer men inga ord och inga bilder kan beskriva vilken fantastisk helg vi haft! Vi känner oss bortskämda med att få spendera tid i så vacker natur. Och vi är verkligen glada att våra sporty vänner slängde sig på när vi berättade att vi tänkt ta en helg i Yosemite.

Före vi åkte i torsdags hörde vi mycket om bränderna som härjade i Nationalparken och vi var lite oroliga att vi inte skulle kunna åka dit vi hade planerat. Vi såg bränderna när vi körde och vi kunde definitivt både se och känna röken men just det området vi hade valt för helgen var tack och lov tryggt. Det är fruktansvärt sorgligt att se så vacker natur brinna ned samtidigt som det alltid är något fascinerandes över wildfires.

Hur som helst, vi har varit trygga hela helgen och njutit vackert väder och vacker natur. Vi körde Sonora Pass (i mörker) till Mono Lake som ligger på Yosemite’s västra sida (eller egentligen utanför Yosemite NP, utan i Inyo National Forest). Första natten bodde vi på motell eftersom vi kom fram mitt på natten men de två andra nätterna campade vi vid Ellery Lake.

campingJag och E var i utgångspunkten lite skeptiska till att bo på en camping eftersom det kändes så turistigt och enkelt och inte alls så där skogsmulligt som vi vill ha det. Men av praktiska orsaker (mest pga tidsbrist och lite sista-minuten-planlägging) blev det “car-camping” den här gången och det var inte alls så harry som vi tänkt oss. Campingen vid Ellery Lake har 19 avskilda platser för antingen tält eller RV’s. Vi var där relativt tidigt på fredag förmiddag och occuperade en plats som låg lite för sig själv alldeles vid bäcken och sjön. Fördelen med att bo på camping är att det ofta finns någon sorts av utedass/toalett och att man får lov att ha campfires (om man backpack-campar ute i wilderness är det absolut förbjudet att tända campfires pga brandrisken!). Och inget slår ju känslan av att vakna upp i tältet en tidigt morgon till ljudet från en porlande bäck. Oavsett på harry camping eller i the wilderness.

Lite info: De flesta campingplatserna runt Mono Lake kör first come, first serve, dvs att det inte går att reservera plats utan det är först till kvarn. Vi hade inte problem med att få plats eftersom vi var ganska tidiga (runt 12 på fredag) men redan på fredags eftermiddagen var åtminstone vårt campingområde fullt. Vår camping låg ca 15 min biltur ifrån Yosemite NP Tioga entrance ($20 inträde) och området är inte lika turistigt och fullt som i Yosemite Valley (men lika vackert!).

IMG_1142Att köra till Rocky Mountains National Park blev lite sista-minuten-bestämt för oss. Vi hade egentligen tänkt skippa det (hur tänkte vi där!?!) eftersom vi inte hade så mycket tid men när väderprognosen visade regn och grått väder dit vi egentligen skulle och strålande sol i NP’n blev valet lätt. Och det ångrar vi absolut inte. Vad vi ångrar är att vi inte hade fler dagar där. Vi hade nog kunnat spendera en hel vecka (eller mer) med att bara hike och campa. Så det är ett hett tips!

Hur som helst, vi hade egentligen bokat tre nätter på ett B&B i stycke ifrån Leadville (där vi skulle bo för att gå upp på Mount Elbert) men vi bestämde oss liiiite last minute att istället campa en av nätterna i Rocky Mountains NP. Om man vill backcountry campa inne i parken måste man besöka ett av de två visitor center för boka en campingspot (OBS! Inte en camping alltså utan bara en speciell plats ute i skogen där du får lov att sätta upp ditt tält). Det är för att dom vill ha kontroll på hur många som är där ute i wilderness samt för att undvika förstörelse av mark och natur. Vi hade tur och fick den sista i området och kände oss som två födelsedagsbarn.

IMG_1153Soooo ready to go camping! Ett par timmar innan solnedgång kom vi äntligen iväg.

IMG_1155En lycklig skogsmulle! ♥

IMG_7931Detta är livet! Eller vad säger du pappa!?

All ära till att gå på toppturer alltså (we love it!) men det är något speciellt med att gå i en öde skog och bara vara. I och med att vi kom iväg så sent var det bara oss, fåglarna och djuren (och myggen!). Vi mötte en annan campare på vägen upp. På vägen hem möte vi några till.

IMG_7933Kommer du?

IMG_7948Målet i sikte.

IMG_7880Framme vid Big Meadows. Här hade vi redan nästan gått på en ensam älg samt en älgmamma med sin kalv och äntligen bestämt oss för att ta fram the big as camera istället för bara en skruttig iPhone.

IMG_7882Dom här stod och mumsade gräs bara några tiotalsmeter ifrån oss.

IMG_7884Ja, vi blev lite fascinerade av älgarna.

IMG_7891Här har vi precis upptäckt att fem älgar står precis på våran campingspot. Bara till att vänta ut dom alltså. (uppenbarligen var det THE King of Forest med sin klan som stod där för så fort dom närmade sig sprang de två andra älgar i panik därifrån – men rakt emot oss. Två skrämda galopperande älgar i full fart är inte att leka med kan jag lova dig. Vi ville nästan klättra upp i ett träd.)

IMG_7906Äntligen gav älgarna tillträde och vi kunde slå upp vårt hardcore luxus hotell till tält.

IMG_7907Utsikt över Meadow’n där älgarna fortfarande stod och mumsade. 3 rådjur kom också förbi. Trevligt värre!

IMG_7920Två trötta gladlökar snart redo för att ta natten.

IMG_7918Men först – all mat i björnboxen! Obligatoriskt om du vill hike i området.
(tack och lov träffade vi inte på någon nalle – älgar och rådjur var liksom nog wilderness för mig).

IMG_7939Avslutar med den obligatoriska nördiga pussbilden. ♥

Rocky Mountain National Park – tack för oss!
Vi ses nog snart igen.

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.

Tisdagen 24 november åkte Hildes norska vänner hem till Norge. Vi tog flyget till Alice Springs istället. Alice Springs ligger mitt i Australien i delstaten Northern territory och är känd för sin avlägsna placering långt ut i ingenstans – och så kändes det också. Vi tog in på ett backpackerställe och dagen efter började vi vår 3 dagars tur ut till bushen. 20 stycken och en guide i en buss. Målet var Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru.

Färden startade kl 05 på onsdag morgon och de första timmarna sov jag gott i bussen. Det enda som fanns att se på var raka vägar och öken, öken, öken. Första stopp var en kamelgård där jag red min första kamel. Men färden gick fort vidare och några timmar senare var vi äntligen framme vid Kings Canyon. Termometern visade 35 grader och med fyllda vattenflaskor och hög solskyddsfaktor begav vi oss ut på en 3 timmars walk i fantastisk natur!

20091125T13111320091125T13192720091125T132346

Efter 3 timmar gåtur i stekande sol var vi alla ganska utslitna (och hungriga!). Körde ytterligare ett par timmar långt ut i middle of nowhere och slog upp läger. Stor eld, guiden lagade mat och vi njöt av att befinnas oss ute i vildmarken (och försökte ignorera vetskapen om att några av världens mest giftiga spindlar och farligaste ormar finns just i australien). Vi sov i s.k. “swags” under öppen himmel och vi alla somnade som små barn runt elden 2 sek efter att vi lagt oss.

20091125T215338

Nästa morgon blev vi väckt klockan 05 och efter en snabb frukost, lite fotografering bar turen vidare mot Uluru och Kata Tjuta Nationalpark. Vissa delar av vandringsområdet på Kata Tjuta stänger kl 11 om temperturen går över 35 grader – och denna dag var det spått 36 grader! Så vi var tvungen att komma iväg i tid för att få med oss allt. Kata Tjuta (the olgas) är stora klippformationer och där tog vi oss en 3 timmar walk medans vår guide fick sig en liten powernap i bussen.

20091126T05161020091126T112140

Efter 3 timmars promenad var vi alla hungriga igen och fick lunch i vårt nya läger (inne på nationalparkens campingområdet). Här fanns det till och med toaletter, dusch och svimmingpool och vi njöt dessa fasciliteter i ett par timmar innan guiden tog oss vidare till Uluru. Uluru (Ayers rock) är världens största sandstensmonolit, ca 3,5kmx2km stor. Ingen liten sten det alltså. Uluru är en helig plats för aborginerna i området och dom ber turisterna att inte klättra upp på toppen (dels eftersom det är en helig sten och dels eftersom det tar så lång tid för aborginerna att driva vidare själen om någon dör vid Uluru). Till trots för denna vädja och till trots för 35 dödsfall är det fortfarande många som klättrar upp. Klätterstigen var stängd när vi var där pga av väderförhållandena (vind) och from januari 2010 blir det mest trolig förbjudet att klättra upp.

20091126T184451

Efter en kort promenad längst botten av uluru körde vi till sunset viewpoint och fick med oss den legendariska solnedgången. Här var det party men så fort solen gått ned åkte vi till lägret och fick oss mat innan vi alla stupade till swags och sov sött till kl 04.30 då vår kära guide väckte oss för en “liten” morgonpromenad rundt Uluru (11 km). Helt fantastiskt!

20091127T052358

Och här tog vårt bushäventyr slut. Medans våra campingvänner satte sig i bussen för en 5-6 timmars körtur tillbaka till Alice Springs tillbringade jag o Hilde förmiddagen på svimmingpoolkanten. Sedan tog vi flyget vidare från Ayers rock flygplats till Cairns och tropelandet. Nytt äventyr, nytt kapitel.

Jag ångrar inte en sekund att vi tog oss tid att få med oss ökern, bushen och ingenmansland. Detta var en av hela resans absoluta höjdpunkter! Rekommenderas verkligen.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.