friends

00005

Vi i Oslo 2006

Hittade ju mina gamla dagböcker härom dagen. Detta skrev jag typ ett halvår efter att jag hade träffat allra käraste S för första gången (ja, jag bjuuuuder på det 😉 ):

Jag tror jag är kär i hon.
Tillsammans med henne blir allt bra,
för vi skuttar lika mkt varje gång vi träffas,
oavsett om det är 10 min eller en månad sedan vi träffades sist.
Och vi går där hand i hand o skrattar o minns.
Drömmer och fantiserar.
Vi behöver inte säga nåt, för vi förstår varandra.
Vi kan varandras signaler, kan nästan läsa varandras tankar.
Yes, I love her.
Tillsammans med henne vågar jag drömma.
Tillsammans med henne blir allt bra.
So, be my girlfriend dear friend…

Snacka om girl crush ja. Men jag kan fortfarande känna så där att fy f-n vad jag älskar hon alltså! När vi träffades för första gången hade vi precis fyllt 21. Idag fyller hon the Big Three-O. Vart tar tiden vägen?

Happy Birthday dear friend!! ♥
Önskar jag kunde vara där och fira dig big big time.
Love you the most!!

bw

Bild från i våras.

Härliga vänner = life savers.

Att skratta tills man kiknar, varje gång man ses.
Hur fantastiskt är inte det!?

mamasFör fem år sedan skrev jag mitt första blogginlägg. Vad jag ville med bloggen då var lite diffust och oklart (som om det vore mer klart nu…). Jag skrev mest för att uppdatera mamma och pappa där hemma och för att jag alltid älskat att skriva. Jag tror också jag började skriva för att jag under en period greps av en sån där ångest över att tiden gick alldeles för fort och där satt jag och kom knappt ihåg vad min patient under dagen hette. Så bloggen blev en öppen dagbok för att hjälpa mig att minnas vad jag åt till middag igår. Vad jag upplevde förra helgen, vilka resor jag gjorde och vilka personer jag mötte när vardagarna svischade förbi alldeles för fort. Och så rullade det bara på.

Men bloggen har gett mig så mycket mer än ett minne och en plats att skriva. Den har gett mig vänner. Att jag skulle skaffa mig bloggvänner var kanske inte så otippat egentligen (även om E fortfarande förundras över hur mycket folk jag möter via bloggen). När jag vara 8-9 år fick jag min första brevkompis och efter det hade jag sammanlagt 4 stycken brevvänner som jag skrev till regelbundet. Två stycken kom faktiskt och hälsade och vi har fortfarande sporadisk kontakt via FB. Men att jag skulle möta så viktiga människor genom bloggen hade jag nog aldrig trott. När jag flyttade till USA blev bloggen och bloggarna min räddning. Bloggen för att det blev mitt tidsfördriv och mitt utlopp för frustration och tankar. Bloggarna för att dom alltid fanns där. Lyssnade, gav råd, gav inspiration, gav hopp och gav skratt. Vad skulle man göra utan internet?

Idag träffade jag denna härliga och vackra bloggare för första gången. Det är en fin känsla att äntligen får träffa någon som du tycker dig känna så bra. Att kunna sitta och prata så där löst och ledigt om allt och ingenting som om man känt varandra hela livet fast man precis har träffats. Och att gå ifrån att vara bloggvänner till något mer – till att vara IRL vänner – det är nog det finaste av allt. Tack för en härligt frukost! Nästa gång tar vi det i LA 😉 (på en plats med liiite kortare kö!).

Fina vänner gör livet värt att leva. Dessa räddar de flesta av mina hemmafrudagar. Här ska vi se Puss in Boots 3D. Livet blir helt enkelt inte bättre än vad man gör det. I love you all! ♥

Jag sliter lite med att återfinna studiemotivationen. Har hela veckan bara suttit och stirrat på alla artiklar utan att egentligen läsa något. Men idag lossnade det lite, så nu har jag äntligen lagt några seminarieinlägg (förlåt kära gruppmedlemmar för min tysta frånvaro!).

Ikväll kommer fina vänner över på middag. Imorgon ska det bakas!

PS. Bilder lånade från Carina (eftersom jag är en dålig bloggare och aldrig har kamera med mig).


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.