glacier point

När vi kom till Curry Village i Yosemite National Park på fredag kväll var det KALLT! Vi lämnade 20 grader i SF och kom till minusgrader. Som tur var hade vi läst väderprognosen och var någolunda förberedda. Om lördagen hade vi bestämt oss för att göra en längre hike. Vi hade hoppats på att få tillstånd att gå upp på Half Dome men vann inte lotteriet som lottade ut permits (lika bra var väl det för dom som hade fått permits och gick dit kunde i vilket fall inte klättra upp på grund av vädret). Men envisa som vi är och två inbitna skogsmullar packade vi väskan och gav oss ut med sikte mot 4 miles trail (som i själva verket var nästan 5 miles en väg) och Glacier Point.

Första halvan växlade det mellan småskurar och uppehåll. Vi gick in i en tjock dimma som visserligen resulterade i en mystik stämning (speciellt med tanke på att vi visste att svartbjörnar lufsade runt i området) men absolut ingen utsikt. Humöret var dock på topp och vi var lyckliga över att vara i Yosemite och lyckliga över att äntligen få komma oss ut på en längre hike som förhoppningsvis skulle slita oss tillräcklig ut för att få oss att somna gott i våra sovsäckar kommande kväll. Bägge konstaterade att vi verkligen har saknat naturen och fjällvandringen i Norge!

Andra halvan, dvs när vi kommit så pass långt upp (jag tror vi gjorde en stigning på ca 1000 m – upp till ca 2200 moh) började det snöa. Snö i kombination med en tjock dimma hjälpte inte dirket på utsikten men hellre snö än regn. Även om det kändes lite skrattretande att ha flyttat till soliga Kalfornien för att så vandra i snöväder i slutet av maj njöt vi av att vara nästan ensamna (i alla fall så ensamna man kan bli här i US). Vi skrattade lite försiktigt åt de vi mötte (eller gick om) som kom i bara shorts och joggingskor. De flesta såg väldigt kalla och blöta ut! Om det är nånting vi kan – vi skogsmullar – så är det att klä på oss rätt.

Efter ca 4 timmar kom vi äntligen upp till Glacier Point. Här började det snöa ordentligt och dessutom blåsa och det som vanligtvis är en utkiksplats med visst nog fantastisk utsikt över både Half Dome och valleyn blev för oss bara vitt vitt vitt. Här kan ni se Christinas bilder på hur det kan se ut där uppe ifrån. Vackert, eller hur? Men som sagt, vi såg noll och nada och passade istället på att värma oss lite inne på kaféen som fanns där uppe. Lite demotiverande kändes det allt att det gick en bilväg hela vägen upp och i kaféen mötte vi japaner med shorts och flipflops… Men vi hade ju i alla fall fått en upplevelse även om vi inte fick se någon utsikt.

Efter lite varm mat, ett toalettbesök och lite lugnare väder var det dags att komma sig ned igen. Vi hade egentligen också tänkt att gå upp på Sentinel Dome som bara ligger någon kilometer ifrån Glacier Point men vi insåg fort att vädret satte stopp på våra planer och traskade istället ned igen.

Efter ett tag sprack det faktiskt upp och vi fick delvisa skymtar av utsikten. Dimman och molnen flyttade på sig fort och det var svårt att hinna med att ta bilder för plötsligt var det vitt igen. Men här sitter min kära man och njuter i sitt rätta element.

Nästan helt nede i valleyn igen klarnade det så pass mycket upp att vi fick se Upper & Lower Yosemite Falls. Det slutade dessutom att regna och vi kunde äntligen ta av mössa och huva och släppa håret löst. Det var härligt! 

Och så den obligatoriska kärestebilden. När vi ställde upp oss för att posa kunde man skymta ett fjäll och en skog där bak. Men som sagt, dimman flyttade på sig fort och när vi väl hunnit ta upp kameran och ta bilden var det helt vitt igen. Men med denna bild avslutar jag detta inlägg om en härlig och rolig dag i fantastiska Yosemite tillsammans med världens bästa man! ♥ Jag älskar att vi alltid kan ha roligt tillsammans trots väder och vind och jag älskar att vi bägge är kapabla att se det vackra och det positiva i situationen trots regn, snö och dimma. Vi skrattar nog alltid allra mest på de turer vi gör med allra sämst väder och just det tror jag vi kommer långt med.

…från regn och snö till strålande sol. Är det möjligt? Fortsättning följer imorgon 🙂

När vi kom till Curry Village i Yosemite National Park på fredag kväll var det KALLT! Vi lämnade 20 grader i SF och kom till minusgrader. Som tur var hade vi läst väderprognosen och var någolunda förberedda. Om lördagen hade vi bestämt oss för att göra en längre hike. Vi hade hoppats på att få tillstånd att gå upp på Half Dome men vann inte lotteriet som lottade ut permits (lika bra var väl det för dom som hade fått permits och gick dit kunde i vilket fall inte klättra upp på grund av vädret). Men envisa som vi är och två inbitna skogsmullar packade vi väskan och gav oss ut med sikte mot 4 miles trail (som i själva verket var nästan 5 miles en väg) och Glacier Point.

Första halvan växlade det mellan småskurar och uppehåll. Vi gick in i en tjock dimma som visserligen resulterade i en mystik stämning (speciellt med tanke på att vi visste att svartbjörnar lufsade runt i området) men absolut ingen utsikt. Humöret var dock på topp och vi var lyckliga över att vara i Yosemite och lyckliga över att äntligen få komma oss ut på en längre hike som förhoppningsvis skulle slita oss tillräcklig ut för att få oss att somna gott i våra sovsäckar kommande kväll. Bägge konstaterade att vi verkligen har saknat naturen och fjällvandringen i Norge!

Andra halvan, dvs när vi kommit så pass långt upp (jag tror vi gjorde en stigning på ca 1000 m – upp till ca 2200 moh) började det snöa. Snö i kombination med en tjock dimma hjälpte inte dirket på utsikten men hellre snö än regn. Även om det kändes lite skrattretande att ha flyttat till soliga Kalfornien för att så vandra i snöväder i slutet av maj njöt vi av att vara nästan ensamna (i alla fall så ensamna man kan bli här i US). Vi skrattade lite försiktigt åt de vi mötte (eller gick om) som kom i bara shorts och joggingskor. De flesta såg väldigt kalla och blöta ut! Om det är nånting vi kan – vi skogsmullar – så är det att klä på oss rätt.

Efter ca 4 timmar kom vi äntligen upp till Glacier Point. Här började det snöa ordentligt och dessutom blåsa och det som vanligtvis är en utkiksplats med visst nog fantastisk utsikt över både Half Dome och valleyn blev för oss bara vitt vitt vitt. Här kan ni se Christinas bilder på hur det kan se ut där uppe ifrån. Vackert, eller hur? Men som sagt, vi såg noll och nada och passade istället på att värma oss lite inne på kaféen som fanns där uppe. Lite demotiverande kändes det allt att det gick en bilväg hela vägen upp och i kaféen mötte vi japaner med shorts och flipflops… Men vi hade ju i alla fall fått en upplevelse även om vi inte fick se någon utsikt.

Efter lite varm mat, ett toalettbesök och lite lugnare väder var det dags att komma sig ned igen. Vi hade egentligen också tänkt att gå upp på Sentinel Dome som bara ligger någon kilometer ifrån Glacier Point men vi insåg fort att vädret satte stopp på våra planer och traskade istället ned igen.

Efter ett tag sprack det faktiskt upp och vi fick delvisa skymtar av utsikten. Dimman och molnen flyttade på sig fort och det var svårt att hinna med att ta bilder för plötsligt var det vitt igen. Men här sitter min kära man och njuter i sitt rätta element.

Nästan helt nede i valleyn igen klarnade det så pass mycket upp att vi fick se Upper & Lower Yosemite Falls. Det slutade dessutom att regna och vi kunde äntligen ta av mössa och huva och släppa håret löst. Det var härligt! 

Och så den obligatoriska kärestebilden. När vi ställde upp oss för att posa kunde man skymta ett fjäll och en skog där bak. Men som sagt, dimman flyttade på sig fort och när vi väl hunnit ta upp kameran och ta bilden var det helt vitt igen. Men med denna bild avslutar jag detta inlägg om en härlig och rolig dag i fantastiska Yosemite tillsammans med världens bästa man! ♥ Jag älskar att vi alltid kan ha roligt tillsammans trots väder och vind och jag älskar att vi bägge är kapabla att se det vackra och det positiva i situationen trots regn, snö och dimma. Vi skrattar nog alltid allra mest på de turer vi gör med allra sämst väder och just det tror jag vi kommer långt med.

…från regn och snö till strålande sol. Är det möjligt? Fortsättning följer imorgon 🙂


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.