half moon bay

hmbimPhotocreds

HMBIM har gått ut med att söndagens halvmaraton faktiskt var 13.51 miles istället för 13.1 miles (dvs ca 700m för lång). Det låter kanske inte så mycket men det utgör en del rent tidsmässigt. Dom kommer inte att ändra våra officiella resultat men har beräknat vår pacetime (min/miles) utifrån 13.51 miles. Min nya inofficella tid skulle ligga på runt 1:54, vilket är en tid som jag är extremt nöjd med utifrån den form jag är i just nu. Det innebär också att mitt långsiktiga mål om att springa på under 1:50 inte känns så hopplöst långt borta trots allt.

Målen inför söndagens lopp var:

1. A good race (även kallat klishémålet) – Ha det kul under loppet, springa över mållinjen med ett leende och ha sprungit hela loppet (alltså inte gått någon sträcka förrutom vid vattenstationerna). Check!

2. A great race (det riktiga målet) – Komma under 2 timmar. Check!

3. A even better race (det låååångsiktiga målet) – Under 1:50 (??). Soon maybe!?

E försöker påstå att om loppet bara varit 21 km långt och inte 700 m längre hade han faktiskt vunnit över mig. Jag fnyser så klart. Upp till bevis, baby.

 

photo

För att sammanfatta: fantastiskt morgon, fantastiskt väder, fantastiskt lopp!

Och om det var någon som trodde något annat så kan det bara klargöras här och nu att detta – så klart – var en intern kamp mellan mig och E. För hur mycket jag än har tränat (och hur lite han än har tränat) har jag aldrig aldrig aldrig någonsin slagit E i löpning. Han är någon sort duracellkanin som aldrig går tom för energi – speciellt inte när hans fru flåsar honom i nacken. Och ända sedan vi anmälde oss till detta lopp har han spänt sina muskler och sitt ego och sagt att han hellre lägger sig ned och dör än låter mig vinna över honom (till trots för att detta var hans första halvmara och min tredje).

Vi hade klargjort på förhand att det var okej att springa ifrån den andra om den ena sackade efter ( = inga sura miner). Efter 5 km lämnade han mig (bye bye!) men jag stressade inte upp mig utan fortsatte att köra mitt race (innerst inne hade jag redan gett upp kampen i och med att han alltid varit så mycket starkare, snabbare och framför allt tjurigare än mig). Men vid 18 km gick han på den välkända smällen (been there, done that!) och jag klarade sakta men säkert att komma ikapp honom. Jag tänkte en snabb tanke att jag skulle springa med honom in till mål men när han inte svarade på min taktökning (jag var nästan 100% säker på att han aldrig skulle låta mig passera honom eller att han skulle komma spurtandes i slutet) lämnade jag honom bakom mig och satsade allt. På tiden 1:57:13 passerade jag mållinjen (personbästa). Men viktigast av allt: 48 sekunder före E!

Vilken fantastisk känsla att känna att allt blod, svett och tårar faktiskt ger resultat. Att rutin (och träning, träning, träning) ger färdighet och att jag faktiskt ÄR i bättre form än E. Hans ego fick sig en liten törn (rätt åt honom!) men jag tror att det också motiverar honom till att börjar träna mer (och inte bara lita på sin tjurighet). Detta var hans först halvmaraton och jag är säker på att han redan vid nästa har lärt sig att konservera sin energi och inte gå in i väggen vid 18 km – så jag känner mig inte trygg.

Men fram tills nästa lopp ska jag leva på detta. 48 sekunder – baby!

photo_2

photo(55)Hemma efter en härlig kärestehelg signerad E. Han kan om han vill alltså 🙂 Så, ja tack – mer sånt!

MC ned till Montara/Half Moon Bay. Tog in på Goose and Turrets Bed and Breakfast – ett sött litet B&B drivet av ett gammalt äktepar. Det kändes lite som att komma hem till en mormor där te serverades kl 16.30 och frukost kl 09 (sharp!). Silverbestik, hemlagade kakor och så klart 4 rätters frukost. Fantastiskt! En lite promenad i solen på lördagen som sedan avslutades med en himmelsk middag på Michelin awared Peruvian Restaurant La Costanera. Vi var så mätt att vi somnade kl 22 den kvällen.

Söndagen startade så klart med en morgon löptur längst Half Moon Bays Coastal Trail (jag bara älskar att springa i dimman längst kusten!). Min man vet definitivt hur han gör sin fru lycklig (och muttrar lite om att dom flesta tjejer vill ha romantiska spahelger medans jag blir lyckligast om jag får ut och springa långt och länge). Egg Benedicts lunch + pannkakor och sen lite mer MC körning för att göra E happy. Perfekt helg helt enkelt!

Nu laddar vi för en ny jobbvecka. Hur har eran helg varit?


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.