health coach

Comfort_Zone

I am waaaaaaay outside my comfort zone nästan varje dag just nu. Det är jäkligt jobbigt men samtidigt är det pirrigt och spännande. Jag ska försöka att inte bli för flummig och prata om ödet och meant to be men ibland så känns det väl lite så? Jag började prata om att “out:a” sina drömmar, tankar och idéer till omvärlden i det här inlägget och det här är väl kanske lite en fortsättning på det.

Mitt arbetstillåtelse gick ut häromveckan – jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det men väljer att ignorerar den frustrationen och bara sammanfattar det till att jag inte fått mitt nya ännu och alltså inte får lov att jobba. Lite ofrivillig semester alltså. Jag tog det som ett tecken på att det var dags att kicka igång min hälsocoach business och har jobbat dag och natt med att försöka nysta ut lite vad jag vill och hur jag ska lägga upp det. Jag har pratat med folk, nätverkat och connectat med klasskamrater, potentiella partners osv. (hur entreprenöraktig låter jag inte nu? låter viktigare än vad det är). Både in real life och över Skype(!!). Ni som har följt mig ett tag här vet vilken telefonfobi jag har så att frivilligt prata med någon som jag inte känner – på Engelska – är ett STORT steg för mig. En vag liten business idé börjar ta form och jag är supertacksam för mina fantastiska kunderna som verkligen ger allt, delar med sig och samtidigt inspirerar mig varje dag att fortsätta plugga mer och utvecklas mer. Så TACK igen! ♥

Idag har jag skaffat mig två egna coacher (klasskamrater) och tillsammans ska vi pusha varandra framåt mot våra mål. Jag fick också världens bästa besked idag, som återigen på något sätt bekräftar min filosofi om att om du är öppen med vad du vill – och verkligen verkligen verkligen vill det – så svarar universum på dina önskningar men bara när du är redo för det. För ett par månader sedan kickade jag på möjligheterna om att bli en löpcoach. Kurserna var dock fullbokade för i princip hela 2014 – och jag hade väl egentligen inte tid just då – så jag la det lite på hyllan. Men så idag fick jag ett mail om att dom hade fått några sena avbokningar helgens kurs och undrade om jag fortfarande var intresserad. JAAAA! Så inom kort kan Health By You också kalla sig Running Coach!

Egentligen vet jag inte vad jag ville säga med det här inlägget, och om det var något speciellt tror jag kanske jag tappade bort det på vägen. Så vi får väl kalla det färdigbabblat för den här gången. Livet i SF är hur som helst härligt och jag känner mig inspirerad! Hur har ni det?

healthbyyou

Om ni undrar vad jag hållt på med den sista tiden så är det i alla fall inte julbak eller julpynt. Här går det mest i jobb, plugg, träning OCH försöka komma igång med Health By You! Jag har smyglanserat min Health Coach hemsida, instagram, twitter, facebook samt startat en blogg där jag kommer att försöka dela med mig av tips och recept.

Följ mig gärna och sprid ordet vidare!

Varför Health By You? Jag har en stark tro på att livsstilsförändringar alltid startar hos och med dig. Dina tankar, dina tidigare erfarenheter och framför allt ditt beslut. Jag tror inte att en lösning passar alla och jag tror inte heller att jag kan säga vad som är bäst för dig. Jag tror att om du verkligen lyssnar på dig själv och din kropp känner du vad som är rätt och fel för just dig. Därför vill jag att det ska vara Health defined by You – not by me.

Jag är som sagt bara i startgropen med allt detta och jag tar gärna emot feedback och tankar. Jag har valt att var öppen med er bloggläsare om detta hur stort och läskigt det än känns. Så jag behöver allt stöd jag kan få!

Igår blev det i alla fall lite julstämning på oss när vi var på SF Opera och såg Nutcracker för första gången. Fantastiskt vackert! Nu väntar brunch med kära vänner och så jobb igen ikväll. Livets karusell.

askbelievereceive1Jag har en dålig egenskap – ok jag har många – men en av dom är att jag vill vara bra, gärna bästa, på allt jag gör. Det innebär att jag ogärna provar något som jag vet, eller i alla fall tror, att jag kommer att suga på. Och om jag nån gång gör något som jag vet eller tror att jag är dålig på (tex spela dataspel eller fotboll) går jag sällan helhjärtat in för det, för då kan jag skylla på att jag ändå inte tog det seriöst och gjorde mitt bästa. Förstår ni logiken?

Med åren har jag ju förstått att detta är ett ohållbart koncept, speciellt i kombination med en rastlöshet som ständigt kräver nya erfarenheter och nya utmaningar. Man kan ju helt enkelt inte vara bästa på allt på en gång. Men den där olustkänslan av misslyckande finns i alla fall kvar vilket gör att jag sällan berättar om saker som jag gör eller provar före jag vet om jag är bra på det eller inte. Det är liksom en modifierad version av att inte göra det man inte är bra på, dvs att inte göra saker offentligt förrän man vet om man är bra på det.

Jag har dragit mig för att berätta för folk vad det är jag studerar och varför. Och om jag berättar slätar jag gärna över det med att vi får se vart det leder osv. Men utbildningen gick ut hårt på personlig utveckling och tryckte på mina ömma punkter. En av uppgifterna var att utforska sina rädslor. Min största rädsla är att misslyckas. Inför alla och inför mig själv. Inte med utbildningen för den kommer jag att klara utan några problem, men med att gå vidare efter utbildningen och göra det till något användningsbart. Kommer jag någonsin att coacha någon? Vem vill höra på råd från mig? Och vem är jag att tro att jag kan ge råd till någon annan?

Till slut bestämde jag mig för att outa det till min pilatesinstruktör. Jag berättade att jag studerade till Health Coach och hon undrade om jag ville göra en karriär utav det. Jag sa med liten röst att jag tror att jag nog skulle vilja göra det och hon erbjöd sig direkt att låna ut sin studio om jag ville hålla workshops, skicka ut reklam om mig i sina newsletters och hjälpa mig att starta upp. Där började jag hyperventilera och av rädsla (och av glädje).

Men jag ska fortsätta att jobba med den där obehagskänslan, klumpen i magen och rösten i huvudet som skriker att jag inte är bra nog. Jag lyssnar på föredrag, läser inspirerande böcker och tar babysteg mot att tro mer på mig själv (eller i alla fall låtsas att jag tror mer på mig själv). En dag kanske jag vågar ta steget att hålla en workshop i världens coolaste pilatesstudio och en dag kanske jag jag jobbar som health coach.

Och vad vill jag säga med inläggets titel? Put it out in the universe! And the universe will answer. Outa dina idéer till omvärlden och plötsligt kommer hjälp och inspiration till dig. För ett år sedan var jag på Dreamforce och lyssnade på bla Dean Ornish och Tony Robbins som inspirerade mig att börja kolla upp health coaching. Denna vecka pågår årets Dreamforce och igår var jag och lyssnade på Sheryl Sandberg (Facebook’s COO) som pratade om varför vi kvinnor har så lite tro på oss själva och vad vi ska göra åt det (prata om det, utmana, peppa varandra och utbilda folk i invanda genusmönster). Idag såg jag bland annat Deepak Chopra (hur coolt är inte det?!) som pratade om att kroppen är så mycket mer än bara en kropp, och framför allt att vi människor är så mycket mer än vår kropp. Kroppen är i ständig förändring, våra celler byts ständigt ut och den kropp vi hade för några år sedan är en helt annan än den vi har idag. Det som består genom all föränding är our mind och för att på riktigt göra livsstilsförändingar behöver vi göra förändringar i vårt psyke och inte bara vår kropp. Intressant och väldigt inspirerande. Och väldigt passande föredrag för den livsfas jag är i just nu, precis som förra årets föredrag passade mig just då. Så outa för världen dina tankar, drömmar och önskningar och är du öppen nog kommer hjälp och inspiration att komma  din väg. Sug åt dig!

Avslutar med en fråga som Sheryl Sandberg ställde oss:

What would you do if you weren’t afraid?

photo(68)Läsinspiration scorad på Dreamforce

Om man söker på Health Coach certificate får man oändligt många träffar. Olika skolor och instanser erbjuder olika utbildningar och det kan kännas lite överväldigandes att välja vilken man ska hoppa på. Finns det någon som är bättre än den andra? Jag vet inte, men jag tänkte skriva ned hur jag tänkte och varför jag valde Institute for Integrative Nutrition® (IIN®).

Först och främst tycker jag man ska tänka efter vad man egentligen vill uppnå med att ta en utbildningen, vilken tidsram man har och vilken budget. Sen göra research, läsa reviews och jämföra, men framför allt känna efter i hjärtat vad som känns rätt.

För mig var det viktigt att utbildningen hade ett helhetstänk och inte representerade en specifik diet, produkt eller företag. Jag ville att det skulle vara en onlineutbildning med något sorts organiserat upplägg och inte bara självstudier och ett avslutande test. Samtidigt ville jag att det skulle vara flexibelt nog till att jag kunde fortsätta jobba heltid med ett inte fullt så flexibelt schema.

Här är några av sakerna jag fastnade för med IIN:

Bio Individuality
Ingen diet är den perfekta för alla. Den enas kosthållning kan vara helt fel för någon annan. Vi kommer allt lära oss över 100 olika dieter och därmed också kunna plocka ifrån allt och anpassa våra råd till varje individ. Jag älskar det här tankesättet eftersom jag tycker att hälsomedvetna personer fort kan bli lite väl insnöade på sin diet och därmed vara mindre öppen och accepterande mot andra som väljer att äta på ett annat sätt (jag ser detta fenomen också bland många utav mina klasskompisar). Det finns inte någon diet som är den bästa, hur gärna vi än vill tro det. LCHF kanske passar någon, paleo en annan och veganism en tredje. Och det är ok! Så länge man lyssnar på sin kropp och är öppen för allt. Jag kommer som Health Coach inte att förespråka någon speciell diet (även om jag personligen har mina preferenser) utan kommer att pusha för äta riktig mat och inte bara macro- och micro näringsämnen. Tänka variation och känna efter vad man själv mår bäst utav.

Primary Food
IIN’s grundare Joshua Rosenthal introducerade begreppet Primary Food som innefattar allt som påverkar vårt liv som inte är vad vad vi äter. Han menar att saker så som relationer och socialt liv, fysisk aktivitet, jobb och karriär, kultur, spiritualitet och tillhörighet faktiskt spelar en större roll i vår upplevelse av hälsa och livskvalitet än bara vad vi äter (han benämner därför det vi äter som Secondary Food). Detta var något som tilltalade mig då jag verkligen har en tro på att hälsa är så mycket mer än bara vad vi äter. Någon som äter bara nyttig mat kan fortfarande vara mer ohälsosam om denne saknar kärlek och närhet i livet medans någon som äter mindre nyttigt och “unnar sig” ohälsosamma saker faktiskt kan leva ett mer hälsosamt liv om denne känner sig tillfreds med relation, jobb och livet generellt. Just livskvalitet tycker jag är viktigt att sträva efter. På alla plan.

En annan sak med Primary Food är också att en del cravings kan vara ett tecken på brist på något inom Primary Food istället för det man faktiskt craver. Om man till exempel varje kväll känner ett sug efter något sött kan det hända att man egentligen har en brist på närhet eller kanske fysisk aktivitet. Eller om man har ett problem med att man hela tiden småäter så kanske det inte beror på att man äter dåligt utan kanske man inte är nöjd med sitt jobb eller sin relation. Tål att tänkas på i alla fall!

Crowding Out
En annan sak vi kommer att få lära oss mer utav är det att lägga till saker istället för att ta bort. Att lära våra blivande klienter att äta mer av det nyttiga sakerna istället för att be dom sluta att de onyttiga. Tanken är att man så småningom kommer att automatiskt dra ned på onyttigheterna om man strategiskt lägger till andra saker. Tex om man craver söta saker kan man börja med att lägga till söt frukter och grönsaker i sin dagliga kost och se om detta så småningom minskar sötsuget. Det ska handla om att öka livskvaliteten istället för att införa regler och förbud. Uppmuntra, inte hämma, kreativiteten.

Ok, det får vara nog för den här gången. Fler inlägg på ämnet kommer med all säkerhet. Until then, var kreativ!

dosomething

För ett år sedan skrev jag detta inlägg om att omdefiniera sitt liv. Jag hade precis börjat läsa om health coaching och kände att det var något jag verkligen var intresserad i och jag planla att bli Certified Health Coach. En månad senare fick jag jobberbjudandet till mitt nuvarande jobb, jag började jobba – älskade det – och hade varken tid eller energi till att fortsätta plugga till Health Coach.

Och så gick veckorna och månaderna. Jag började mer och mer landa i mitt nya jobb och mina arbetskollegor. Vande mig vid nya rutiner och nya tankesätt och insåg (med en blanding av lättelse och förskräckelse) att jag är en extremt anpassningbar person som efter bara några månader “glömmer bort” vad som egentligen var så konstigt och komplicerat i början. Jag kände mig mer och mer hemma och trygg, och när vardagsrutinerna återigen kommer på plats, kommer också rastlösheten som ett brev på posten. The story of my life.

Jag fyller 30 om en månads tid. Jag har varit sjuksköterska i nästan 10 år (i alla fall 9). Det senaste 7 jobbåren har allt cirkulerat runt intensivvård och kritiskt sjuka patienter (och åren före det jobbade jag med andra akut sjuka). Det har varit mitt liv och min passion. But not anymore. Jag älskar mitt jobb, jag älskar ATT jobba och jag älskar mitt sjukhus och mina kollegor. Men de sista månaderna har jag känt att jag inte utvecklats nog – varken som sjuksköterska eller som person. Jag behöver något mer, något annat. Ett annat fokus helt enkelt. It’s time for changes.

Och då är vi tillbaka till där vi startade för ett år sedan. USA har förändrat mig. Mig som person och mig som sjuksköterska. Jag älskar det, samtidigt som det är jobbigt att inse och ta tag i. Ibland önskar jag att jag var en sådan person som var nöjd med livet som det var. Fast samtidigt inte. Nästa vecka börjar jag hur som helst äntligen min ettåriga utbildning till Health Coach! När jag läste om utbildningen kändes det lite som att ha hittat hem (jag vet att det låter flummigt). Men under ett års tid ska inte bara lära mig om kostlära, hundratals dieter och hur man individualiserar kosten till varje person. Jag ska också lära mig om craving (och hur man ska tackla dessa), livsstilsförändringar och om hur livet runt omkring påverkar ens välbefinnande så mycket mer än bara vad man äter. I tillägg ska jag lära mig om coaching och om time management, stress management och business management. Som jag längtar! Och som jag kommer att suga åt mig av all information.

Jag har en dröm (som jag gömmer lite för omvärlden lite till). Jag har en tanke, en plan och försöker visualisera. Samtidigt försöker jag stanna upp och andas. Inte rivas med för mycket och inte kasta mig in i allt på en gång. Men så är jag också den typen…

Men min fråga till er är då – är det här något ni är intresserad av att höra mer om?
Vill ni följa min väg till Health Coach? Vill ni läsa mer om vad jag lära mig under kommande år
eller vill ni helst slippa undan? It’s up to you guys!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.