hike

IMG_8117Efter fredagens något ambitiösa hike bestämde vi oss att ta det liiiite lugnare på lördagen. Vi blev tipsade av locals att göra 20 Lakes Basin Loop som startar vid Saddlebag Lake. Detta är en ca 8-9 miles (typ 12-13 km??) relativt enkel roundtrip (dvs nästan ingen stigning men fortfarande på 3000 moh). Man kan antingen ta en liten taxibåt från parkeringen till andra sidan sjön (där trailheaden officiellt börjar), eller så gör man som oss och promenerar.

IMG_8120Varför åka båt när man kan gå?

IMG_8126Så vackert och så avslappnande!

IMG_8131Här ville jag grina lite igen – för att det var så vackert alltså.

IMG_8134Behöver jag säga någonting?

IMG_8136Den enda lilla klättringen på denna loop är upp till det där vattenfallet. Fast egentligen är vi inte riktigt säker på att den klättringen faktiskt var en del av loopen. Det kan hända att vi gick lite fel för att vi blev så upptagna av att vi verkligen ville äta vår matsäck där uppe. Vi hamnade hur som helst lite off-trail ett tag – men vad gör det i denna underbara natur?

IMG_8146Jag veeeet att det är samma som den här instagrambilden men är vi inte ganska söta då? 😉

IMG_8151 Glad hiker!

IMG_8155Filosoferande hiker.

IMG_8163Linslus.

IMG_8164Det finns en anledning till att det kallas 20 Lakes Loop (även om vi aldrig räknade sjöarna).

IMG_8168Och så avslutningsvis en gruppbild med Mt Dana i bakgrunden.

Jag skulle kunna visa er naturbilder i en evighet men jag tror jag stannar här. Det är väl begränast hur kul det är att se bild efter bild av Mika framför en sjö. Men om ni är ute efter att göra en ganska enkel men ändå relativt lång hike (jag tror vi var ute och strosade i ca 5 timmar) kan jag verkligen rekommendera denna. Nästa gång tror jag vi ska ansöka om wilderness permit och campa där ute (vi hittade många potentiellt underbara tältplatser).

P1130079Jag och Franzi

P1130085Killarna, som så klart var tvugna att ta den större stenen.

P1130093The Gang

Härlig söndagshike med utgångspunkt ifrån Muir Beach. Fantastiskt väder och trevligt sällskap. Lunch ute i friska luften medans vi spanade på lekande delfiner. Kan ju knappast bli bättre än så. Vi har ny kamera och har inte helt lärt oss inställningarna, därav väldigt dålig bildkvalitet. Nytt försök en annan gång.

Nu har vi landat i soffan efter lite bubbling i hot tuben och vi kan bara återigen konstatera att livet är bra härligt. Till veckan ska jag jobba 100% som Flu Shot Nurse måndag-fredag samtidigt som jag ska försöka att upprätthålla samma träningsload som denna vecka. Full rulle alltså.

Vi hörs!

 

vernalnevadaFrån regn och snö och ett Yosemite täckt av dimma till strålande sol över natten. Det kallar vi kontraster. Även om vi verkligen njöt vår hike upp till Glacier Point var det skönt att kunna lämna regn- och ullkläderna hemma. Solglajjorna åkte på och vi kunde äntligen vi se det vackra Yosemite alla pratat så mycket om. Lycka! ♥

Christina, E och jag bestämde oss för att ta turen upp till Vernal & Nevada Falls. Inställningen på vår kamera ser tyvärr ut att ha levt sitt eget liv (eller så är vi helt enkelt dåliga fotografer) så här kommer många bilder med si så där kvalitet. Kan tänka mig att ni bjuds av lite mer proffesionella bilder ifrån Christina så småningom.

@ Vernal Falls Bridge – väldigt glada över att slippa mössor, vantar och regnkläder.
Livet blir så mycket enklare i solsken! PS. Vi älskar våra nya CamelBak’s 🙂

Vi gick via Vernal Falls Bridge och Mist Trail upp till toppen av Vernal Falls. Mist Trail heter just Mist Trail av en anledning så även om det är fint väder kan det vara smart att ta med en regnjacka/poncho – om inte annat för att rädda kameran från disen. Det här är också en av dem populäraste lederna att gå så var beredd på mycket folk! Upp till Vernal Falls gick vi som en fårskock på led men det är absolut värt besväret (och folkmängden)! Vackert är bara förnamnet.

En vacker regnbåge som visades i disen från Vernal Falls. Jag tyckte E var lite väl ivrig med kameran och ser därför lite lätt uttråkad ut (jag var nog lite hungrig också). Väcker många barndomsminnen med en viss pappa som hela tiden skulle stanna för att ta bilder här och där. Men tack och lov för den envisheten – för hur kul är det inte att se på bilderna efteråt?!

Efter en liten kaffe- och snackpaus uppe på toppen av Vernal Falls fortsatte vi vidare mot Nevada Falls. Om man vänder vid Nevada Falls blir rundturen ca 5 km. Om man däremot fortsätter upp till Nevada Falls blir rundtrippen ca 11-12 km med en ca 600 m högre stigning. Folkmängden tunnades betydligt ut efter Vernal Falls även om det stundvis var i mesta laget för oss skogsmullar. Nevada Falls är ett större vattenfall än Vernal Falls med en fantastisk utsikt ifrån toppen. Absolut värt turen vidare upp!!

Äntligen dags för lunch!! Och vad härligt att kunna sola benen. Fröken Hyperförbränning gick omkring och var konstant hungrig och behövde därför många matpauser. Nötblandning med choklad och russin samt Cliff energibarer blev räddningen. E var så glad att vi (äntligen) hade köpt en Primus och ville helst använda den hela tiden. Dessutom ville han mycket hellre använda tändstål istället för vanliga tändstickor. Det är norrmannen det. Vi åt frystorkad mat som egentligen var ganska god (även om jag spillde ut allt på bergsklippan). Njöt solen och utsiktet. Livet är härligt!

Vi tog John Muir Trail tillbaka ned till Curry Village för att slippa gå samma väg tillbaka. Allt i allt avverkades nog 1,5 mil den dagen och det kändes i både ben, fötter och rumpa. Vi är väldigt nöjda med att ha fått uppleva Yosemite i både fint och mindre fint väder. Vi har fått se en god del men har MYCKET kvar att utforska. Det dröjer förhoppningsvis inte länge tills skogsmullarna är på tur igen i Yosemite National Park 🙂

Tomorrow: Hur spenderar fyra scandinaver sin Memorial day 2012?

När vi kom till Curry Village i Yosemite National Park på fredag kväll var det KALLT! Vi lämnade 20 grader i SF och kom till minusgrader. Som tur var hade vi läst väderprognosen och var någolunda förberedda. Om lördagen hade vi bestämt oss för att göra en längre hike. Vi hade hoppats på att få tillstånd att gå upp på Half Dome men vann inte lotteriet som lottade ut permits (lika bra var väl det för dom som hade fått permits och gick dit kunde i vilket fall inte klättra upp på grund av vädret). Men envisa som vi är och två inbitna skogsmullar packade vi väskan och gav oss ut med sikte mot 4 miles trail (som i själva verket var nästan 5 miles en väg) och Glacier Point.

Första halvan växlade det mellan småskurar och uppehåll. Vi gick in i en tjock dimma som visserligen resulterade i en mystik stämning (speciellt med tanke på att vi visste att svartbjörnar lufsade runt i området) men absolut ingen utsikt. Humöret var dock på topp och vi var lyckliga över att vara i Yosemite och lyckliga över att äntligen få komma oss ut på en längre hike som förhoppningsvis skulle slita oss tillräcklig ut för att få oss att somna gott i våra sovsäckar kommande kväll. Bägge konstaterade att vi verkligen har saknat naturen och fjällvandringen i Norge!

Andra halvan, dvs när vi kommit så pass långt upp (jag tror vi gjorde en stigning på ca 1000 m – upp till ca 2200 moh) började det snöa. Snö i kombination med en tjock dimma hjälpte inte dirket på utsikten men hellre snö än regn. Även om det kändes lite skrattretande att ha flyttat till soliga Kalfornien för att så vandra i snöväder i slutet av maj njöt vi av att vara nästan ensamna (i alla fall så ensamna man kan bli här i US). Vi skrattade lite försiktigt åt de vi mötte (eller gick om) som kom i bara shorts och joggingskor. De flesta såg väldigt kalla och blöta ut! Om det är nånting vi kan – vi skogsmullar – så är det att klä på oss rätt.

Efter ca 4 timmar kom vi äntligen upp till Glacier Point. Här började det snöa ordentligt och dessutom blåsa och det som vanligtvis är en utkiksplats med visst nog fantastisk utsikt över både Half Dome och valleyn blev för oss bara vitt vitt vitt. Här kan ni se Christinas bilder på hur det kan se ut där uppe ifrån. Vackert, eller hur? Men som sagt, vi såg noll och nada och passade istället på att värma oss lite inne på kaféen som fanns där uppe. Lite demotiverande kändes det allt att det gick en bilväg hela vägen upp och i kaféen mötte vi japaner med shorts och flipflops… Men vi hade ju i alla fall fått en upplevelse även om vi inte fick se någon utsikt.

Efter lite varm mat, ett toalettbesök och lite lugnare väder var det dags att komma sig ned igen. Vi hade egentligen också tänkt att gå upp på Sentinel Dome som bara ligger någon kilometer ifrån Glacier Point men vi insåg fort att vädret satte stopp på våra planer och traskade istället ned igen.

Efter ett tag sprack det faktiskt upp och vi fick delvisa skymtar av utsikten. Dimman och molnen flyttade på sig fort och det var svårt att hinna med att ta bilder för plötsligt var det vitt igen. Men här sitter min kära man och njuter i sitt rätta element.

Nästan helt nede i valleyn igen klarnade det så pass mycket upp att vi fick se Upper & Lower Yosemite Falls. Det slutade dessutom att regna och vi kunde äntligen ta av mössa och huva och släppa håret löst. Det var härligt! 

Och så den obligatoriska kärestebilden. När vi ställde upp oss för att posa kunde man skymta ett fjäll och en skog där bak. Men som sagt, dimman flyttade på sig fort och när vi väl hunnit ta upp kameran och ta bilden var det helt vitt igen. Men med denna bild avslutar jag detta inlägg om en härlig och rolig dag i fantastiska Yosemite tillsammans med världens bästa man! ♥ Jag älskar att vi alltid kan ha roligt tillsammans trots väder och vind och jag älskar att vi bägge är kapabla att se det vackra och det positiva i situationen trots regn, snö och dimma. Vi skrattar nog alltid allra mest på de turer vi gör med allra sämst väder och just det tror jag vi kommer långt med.

…från regn och snö till strålande sol. Är det möjligt? Fortsättning följer imorgon 🙂

När vi kom till Curry Village i Yosemite National Park på fredag kväll var det KALLT! Vi lämnade 20 grader i SF och kom till minusgrader. Som tur var hade vi läst väderprognosen och var någolunda förberedda. Om lördagen hade vi bestämt oss för att göra en längre hike. Vi hade hoppats på att få tillstånd att gå upp på Half Dome men vann inte lotteriet som lottade ut permits (lika bra var väl det för dom som hade fått permits och gick dit kunde i vilket fall inte klättra upp på grund av vädret). Men envisa som vi är och två inbitna skogsmullar packade vi väskan och gav oss ut med sikte mot 4 miles trail (som i själva verket var nästan 5 miles en väg) och Glacier Point.

Första halvan växlade det mellan småskurar och uppehåll. Vi gick in i en tjock dimma som visserligen resulterade i en mystik stämning (speciellt med tanke på att vi visste att svartbjörnar lufsade runt i området) men absolut ingen utsikt. Humöret var dock på topp och vi var lyckliga över att vara i Yosemite och lyckliga över att äntligen få komma oss ut på en längre hike som förhoppningsvis skulle slita oss tillräcklig ut för att få oss att somna gott i våra sovsäckar kommande kväll. Bägge konstaterade att vi verkligen har saknat naturen och fjällvandringen i Norge!

Andra halvan, dvs när vi kommit så pass långt upp (jag tror vi gjorde en stigning på ca 1000 m – upp till ca 2200 moh) började det snöa. Snö i kombination med en tjock dimma hjälpte inte dirket på utsikten men hellre snö än regn. Även om det kändes lite skrattretande att ha flyttat till soliga Kalfornien för att så vandra i snöväder i slutet av maj njöt vi av att vara nästan ensamna (i alla fall så ensamna man kan bli här i US). Vi skrattade lite försiktigt åt de vi mötte (eller gick om) som kom i bara shorts och joggingskor. De flesta såg väldigt kalla och blöta ut! Om det är nånting vi kan – vi skogsmullar – så är det att klä på oss rätt.

Efter ca 4 timmar kom vi äntligen upp till Glacier Point. Här började det snöa ordentligt och dessutom blåsa och det som vanligtvis är en utkiksplats med visst nog fantastisk utsikt över både Half Dome och valleyn blev för oss bara vitt vitt vitt. Här kan ni se Christinas bilder på hur det kan se ut där uppe ifrån. Vackert, eller hur? Men som sagt, vi såg noll och nada och passade istället på att värma oss lite inne på kaféen som fanns där uppe. Lite demotiverande kändes det allt att det gick en bilväg hela vägen upp och i kaféen mötte vi japaner med shorts och flipflops… Men vi hade ju i alla fall fått en upplevelse även om vi inte fick se någon utsikt.

Efter lite varm mat, ett toalettbesök och lite lugnare väder var det dags att komma sig ned igen. Vi hade egentligen också tänkt att gå upp på Sentinel Dome som bara ligger någon kilometer ifrån Glacier Point men vi insåg fort att vädret satte stopp på våra planer och traskade istället ned igen.

Efter ett tag sprack det faktiskt upp och vi fick delvisa skymtar av utsikten. Dimman och molnen flyttade på sig fort och det var svårt att hinna med att ta bilder för plötsligt var det vitt igen. Men här sitter min kära man och njuter i sitt rätta element.

Nästan helt nede i valleyn igen klarnade det så pass mycket upp att vi fick se Upper & Lower Yosemite Falls. Det slutade dessutom att regna och vi kunde äntligen ta av mössa och huva och släppa håret löst. Det var härligt! 

Och så den obligatoriska kärestebilden. När vi ställde upp oss för att posa kunde man skymta ett fjäll och en skog där bak. Men som sagt, dimman flyttade på sig fort och när vi väl hunnit ta upp kameran och ta bilden var det helt vitt igen. Men med denna bild avslutar jag detta inlägg om en härlig och rolig dag i fantastiska Yosemite tillsammans med världens bästa man! ♥ Jag älskar att vi alltid kan ha roligt tillsammans trots väder och vind och jag älskar att vi bägge är kapabla att se det vackra och det positiva i situationen trots regn, snö och dimma. Vi skrattar nog alltid allra mest på de turer vi gör med allra sämst väder och just det tror jag vi kommer långt med.

…från regn och snö till strålande sol. Är det möjligt? Fortsättning följer imorgon 🙂

Skogsmullarna på tur igen. Denna gång gick turen till Fremont och Mission Peak. Ni bjuds på dåliga mobilkamerabilder eftersom ingen av oss orkade släpa med oss den stora systemkameran (och ja, det är kor i bakgrunden på ena bilden – det får E att  känner sig hemma). En härlig tur – lagom lång i det VARMA vädret. 5 km upp ca 700 meters stigning. Älskar Kalifornias väder och älskar Kalifornias natur. Hur fantastiskt är det inte att kunna bo i coola San Francisco och samtidigt kunna njuta denna vackra natur? Livet är härligt!

Skogsmullarna på tur igen. Denna gång gick turen till Fremont och Mission Peak. Ni bjuds på dåliga mobilkamerabilder eftersom ingen av oss orkade släpa med oss den stora systemkameran (och ja, det är kor i bakgrunden på ena bilden – det får E att  känner sig hemma). En härlig tur – lagom lång i det VARMA vädret. 5 km upp ca 700 meters stigning. Älskar Kalifornias väder och älskar Kalifornias natur. Hur fantastiskt är det inte att kunna bo i coola San Francisco och samtidigt kunna njuta denna vackra natur? Livet är härligt!

Skogsmullarna på tur igen. Denna gång gick turen till Muir Woods lite norr om San Francisco. Mysig och mäktig skog. Absolut värt ett besök och man tycker om att promenera i skogen och studera höga träd (jag sa väl att vi är två inbitna skogsmullar?!). Vi andades renare luft och lyssnade till tystnaden och våra egna tankar (efter att vi tagit oss bort från värsta folkmassan). Terapi för själen.

Tips: Åk dit tidigt på dagen. Vi kom lite sent igång idag och hamnade mitt i ett vägarbete innan vi fick köra över Golden Gate bron därav fick vi fick parkera lååångt bort.

Nu väntar spelkväll här hemma. Vi hörs!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.