jobb

IMG_7313

Ja, det är sant. Drömjobbet är mitt. På riktigt! Jag fick beskedet medans vi var på Hawaii men det är så stort och overkligt att jag nästan inte kan andas. Jag har lyssnat på meddelandet på telefonsvararen om och om igen, nypit mig i armen för att verkligen checka att jag är vaken och hör rätt. I am interested in hiring you. I’m offering you a position. Och det är verkligt. Jag drömmer inte. Jobbet är verkligen mitt!

Jag vet inte vad som charmerade dom mest och just nu bryr jag mig inte riktigt. Det viktiga är att jag faktiskt klarat att bryta igenom det hopplösa amerikanska systemet. Jag har de senaste månaderna sökt på över 100 jobb. På sjukhus, kliniker och sjukhem. På vårdavdelningar, akutmottagningar, postoperativa och intensivavdelningar. I och utanför SF Bay Area. Jag har haft kontakt med ett 20-tal recruiters som antingen direkt nekat mig hjälp på grund av brist på amerikansk erfarenhet eller sagt att jag nog aldrig kommer att få ett sjukhusjobb utan måste sikta in mig på att jobba på en klinik i alla fall de första åren. Ingen erfarenhet – inget jobb. Jag har pratat med åtaliga amerikanska sjuksköterskor som sökt jobb i både två och fem år utan att ens fått komma på en ynka intervju. De har sagt åt mig att jag valt fel delstad, fel stad och fel tidspunkt Här finns inga jobb. Inga kontakter – inget jobb.

Ändå sitter jag här – efter knappt 3 månaders aktivt jobbsökande – med ett jobb – på en intensivavdelning – på ett sjukhus – i San Francisco! Utan recruiters, utan kontakter. Bara genom att vara mig själv. Idag är jag stolt av mig själv!

Never ever give up!

Min kära man överraskade mig med en helikoptertur för att fira att jag fått jobb. Jag trodde han skulle surfa och jag skulle jogga på stranden. Istället drack vi champange och njöt utsikten över fantastiska Maui :)

Min kära man överraskade mig med en helikoptertur för att fira att jag fått jobb. Jag trodde han skulle surfa och jag skulle jogga på stranden. Istället drack vi champange och njöt utsikten över fantastiska Maui 🙂

Jag sökte jobb som personlig assistent till en 85 årig dam med alzheimers och parkinson. I beskrivningen stod det att hon var relativt uppegående men behövde sällskap och lite hjälp med mat och dusch. Helt okej tidsfördriv tänkte jag. Men i telefonintervjun använde dottern 45 minuter på att beskriva hur jobbig, besvärlig och krävande mamman var och ca 5 minuter på att höra efter vem jag var och vad jag kunde erbjuda. Hon erbjöd  max 10 dollar i timmen för att ta hand om sin 85 åriga mamma med ett mentalt status som en 3 årig och en fysisk status som en 125 åring. Jobb ons-lör med absolut ingen chans till ledigt på någon lördag whatsoever utan snarare behov för att jobba även måndag och tisdag många veckor. Jag vet att jag inte borde vara så kräsen men desperat är jag faktiskt inte. Då kan jag hellre ta hand om en riktigt 3 årig – och jag tycker ju inte ens om barn…

Jakten på jobb fortsätter.

Idag är första dagen efter semestern. Jag är nog en av dom få som faktiskt längtar tillbaka till jobbet. Mina semesterveckor har varit så underbara, innehållsrika och fantastiska och det känns som att jag har hunnit med så himla mycket. Men nu längtar jag efter vardagsrutin och att komma tillbaka till jobbet och få känna sig nyttig igen – inte bara för sig själv men också för andra. Precis före jag cik på semester så var jag så spyless och omotiverad men nu har jag samlat krafter och energi till att återigen känna mig engagerad i jobbet mitt. För jag har ett fantastiskt yrke!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.