kompressionsstrumpor

Jag skulle liksom visa en bild på hur otroligt fånigt det ser ut att ha stödstrumpor på när man tränar. Men med min skruttiga mobilkamera och dåligt ljus ser det ju mest ut som om jag har långa tights på mig… nästa gång får jag visa hur det ser ut när jag springer i stödstrumpor och shorts istället. Inte vackert.

Okej, jag har ju gått o blivit lite desperat när det gäller mitt ben. Jag tror fortfarande att det är en benhinneinflammation även om det inte känns som de benhinneinflammationer jag haft tidigare. Kanske det “bara” är en slitageskada på muskelfästet – och då är det vila som gäller (lalalalala Bingo Bingo! – kommer ni ihåg den reklamen förresten?).

Men hur som helst så fick jag tips om att springa med kompressionsstrumpor aka tant Agdas stödstrumpor. Som sjuksköterska har man ett litet hat-älsk-förhållande till dess stödstrumpor. Helt sedan jag börjde jobba som syrra (för SJU år sedan!!) har äldre syrror tjatat om att jag borde använda stödstrumpor på jobb. Man är aldrig för ung för att börja med stödstrumpor… Jajajaja. I perioder har jag provat dem, och visserligen upptäckt att benen varit mkt lättare efter en arbetsdag full av spring och ståande, men ack så gammal man känner sig!

Okej, men nu fick jag det här tipset om att springa i stödstrumpor, köpte mig ett par som fått bra recensioner av folk som springer mycket och långt (ska det va, så ska det va). Efter ett par rundor med strumporna på och med en känsla av att se dummare än dummast ut (fast vem bryr sig?) kan jag bara säga – I love it! Jag ska inte vara för snabb med att dra konklusioner huruvida dem hjälper till att kurera mitt onda ben men gud vad härligt det är att springa i dom. Benen liksom flyger fram och även efter 10 kilometer känns benen lätta som moln (haha, kanske inte lätta som moln men i alla fall inte tunga som bly). Det gör inte lika ont att skjuta ifrån med det onda benet och det gör inte lika ont att landa på det.

Så jag kommer nog fortsätta att se dum ut när jag springer – men som sjuksköterska? Nja, inte än på några år… 🙂

Enligt cep-sports är detta de positiva effekterna av att träna med kompressionsstrumpor:

Före:
Aktiverar musklerna och reducerar risken för skador.

Under tiden:
Förbättrar det artriella blodflödet och därmed prestationsförmågan.
Stabiliserar ligament och senor, reducerar muskelvibrationer och minskar muskelsmärta.

Efter: Ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtning.

Jag skulle liksom visa en bild på hur otroligt fånigt det ser ut att ha stödstrumpor på när man tränar. Men med min skruttiga mobilkamera och dåligt ljus ser det ju mest ut som om jag har långa tights på mig... nästa gång får jag visa hur det ser ut när jag springer i stödstrumpor och shorts istället. Inte vackert.

Okej, jag har ju gått o blivit lite desperat när det gäller mitt ben. Jag tror fortfarande att det är en benhinneinflammation även om det inte känns som de benhinneinflammationer jag haft tidigare. Kanske det “bara” är en slitageskada på muskelfästet – och då är det vila som gäller (lalalalala Bingo Bingo! – kommer ni ihåg den reklamen förresten?).

Men hur som helst så fick jag tips om att springa med kompressionsstrumpor aka tant Agdas stödstrumpor. Som sjuksköterska har man ett litet hat-älsk-förhållande till dess stödstrumpor. Helt sedan jag börjde jobba som syrra (för SJU år sedan!!) har äldre syrror tjatat om att jag borde använda stödstrumpor på jobb. Man är aldrig för ung för att börja med stödstrumpor… Jajajaja. I perioder har jag provat dem, och visserligen upptäckt att benen varit mkt lättare efter en arbetsdag full av spring och ståande, men ack så gammal man känner sig!

Okej, men nu fick jag det här tipset om att springa i stödstrumpor, köpte mig ett par som fått bra recensioner av folk som springer mycket och långt (ska det va, så ska det va). Efter ett par rundor med strumporna på och med en känsla av att se dummare än dummast ut (fast vem bryr sig?) kan jag bara säga – I love it! Jag ska inte vara för snabb med att dra konklusioner huruvida dem hjälper till att kurera mitt onda ben men gud vad härligt det är att springa i dom. Benen liksom flyger fram och även efter 10 kilometer känns benen lätta som moln (haha, kanske inte lätta som moln men i alla fall inte tunga som bly). Det gör inte lika ont att skjuta ifrån med det onda benet och det gör inte lika ont att landa på det.

Så jag kommer nog fortsätta att se dum ut när jag springer – men som sjuksköterska? Nja, inte än på några år… 🙂

Enligt cep-sports är detta de positiva effekterna av att träna med kompressionsstrumpor:

Före:
Aktiverar musklerna och reducerar risken för skador.

Under tiden:
Förbättrar det artriella blodflödet och därmed prestationsförmågan.
Stabiliserar ligament och senor, reducerar muskelvibrationer och minskar muskelsmärta.

Efter: Ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtning.

Idag började jag dagen med 6 miles run (10k) direkt efterföljt av en timmes yoga (utomhus!) i Lululemons regi (både joggen och yogan alltså). Vilken fantastisk start på dagen och helgen! Jag sprang för första gången i kompressionstrumpor och det var underbart! Inget ont i benet och bara pyttelite murring nu efteråt (okej, jag fuskade men en tablet ibuprofen också). Jag börjar få hopp för att mitt ben ska hålla om två veckor.

Efteråt drack jag en supernyttig post-workout smoothie gjord av färsk spenat, banan, lite almond butter, proteinpulver, chia seeds, raw chocolate powder och mandelmjölk. Färgen på smoothien ska vi vi inte prata om men mums! så god! Jag läser Thrive – the Vegan Nutrition Guide to Optimal Performance in Sports and Life av Brendan Braizer – en professionel Ironman triatlet – och känner att jag suger till  mig all intressant och spännande fakta.  Jag kommer förmodligen inte att fortsätta vara helvegan efter dessa två veckorna men kommer absolut att inspireras och integrera mer växtbaserad och raw mat i vårt (mitt) kosthåll.

Dagen ska spenderas på Whole Foods (ja, jag kan spendera timmar där, bara gå runt och inspireras) med en lång inhandlingslista. Hemp protein bland annat…

Hur som helst, som ni ser så är livet som gräsänka – och som vegan – inte så värst.
Hoppas DU har en fin dag och helg!

Idag började jag dagen med 6 miles run (10k) direkt efterföljt av en timmes yoga (utomhus!) i Lululemons regi (både joggen och yogan alltså). Vilken fantastisk start på dagen och helgen! Jag sprang för första gången i kompressionstrumpor och det var underbart! Inget ont i benet och bara pyttelite murring nu efteråt (okej, jag fuskade men en tablet ibuprofen också). Jag börjar få hopp för att mitt ben ska hålla om två veckor.

Efteråt drack jag en supernyttig post-workout smoothie gjord av färsk spenat, banan, lite almond butter, proteinpulver, chia seeds, raw chocolate powder och mandelmjölk. Färgen på smoothien ska vi vi inte prata om men mums! så god! Jag läser Thrive – the Vegan Nutrition Guide to Optimal Performance in Sports and Life av Brendan Braizer – en professionel Ironman triatlet – och känner att jag suger till  mig all intressant och spännande fakta.  Jag kommer förmodligen inte att fortsätta vara helvegan efter dessa två veckorna men kommer absolut att inspireras och integrera mer växtbaserad och raw mat i vårt (mitt) kosthåll.

Dagen ska spenderas på Whole Foods (ja, jag kan spendera timmar där, bara gå runt och inspireras) med en lång inhandlingslista. Hemp protein bland annat…

Hur som helst, som ni ser så är livet som gräsänka – och som vegan – inte så värst.
Hoppas DU har en fin dag och helg!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.