korea

Bild från sayingimage.com

Ibland kan jag bli så trött av att alltid måste förklara hela min livshistoria på den enkla frågan:
Where you from?

Det har varit så helt sedan jag började resa utomlands. Man möter en random människa som frågar var man är ifrån. Säger man Sverige eller Norge krävs en lång förklaring till varför man inte ser skandinavisk ut. Säger man att man är född i Korea men uppvuxen i Sverige går dom utifrån att man har koreanska föräldrar och en koreansk kultur. Säger man att man är adopterad från Korea är det nästan ingen som förstår (inte här i USA i alla fall). Vaddå, så dina föräldrar är kvar i Korea? (nej, mina föräldrar är svenskar och bor i Sverige).

Att det ska vara så svårt att förstå. I Sverige eller Norge är det ingen sak, adoption är vardag och de flesta går nog utifrån att om man ser koreansk ut är man som oftast adopterad. Här borta pratar många som är adopterade (antingen från utlandet eller inom USA) om sina adoptivföräldrar eller adoptivbarn medan jag pratar om mina föräldrar och mamma och pappa skulle nog aldrig presentera sig som mina adoptivföräldrar. Riktiga föräldrar. Punkt slut.

Jag har ingenting emot att prata om att vara adopterad. Jag delar gärna med om mina upplevelser, tankar och funderingar. Men inte till vem som helst, när som helst (och framför allt inte i presentationsfasen). Jag blir trött av människors okunskap om adoption, det är faktiskt inte så ovanligt! Jag behöver inget stackars dig och medlidande. Jag behöver inte heller något good-for-you. För mig är det ingenting konstigt eller någonting jag går omkring och tänker på. Enda gången jag tänker på att jag inte ser ut som en svensk är när någon säger Really? Are you sure? till mitt svar om att jag är ifrån Sverige.

Dagens utbrott. Nu är det helg!

Jag har en ting som ger mig ångest. Korea. Inte just landet Korea men att associeras med det. Dumt? – ja. Speciellt eftersom utseendet mitt bara skriker Korea. Och jag vet inte vad det grundas i. Jag skäms inte för att vara adopterad, ibland glömmer jag till och med bort att jag är det. Jag skäms inte över mitt utseende, är snarare ganske nöjd med det – innerst inne. Jag känner mig säkert mer svensk än många andra och känner mig nog mer älskad och har en starkare tillhörighet med min familj än många. Men varje gång någon säger att jag är koreansk så får jag ångest. Varje gång jag tänker på att åka till Korea får jag ångest. Inte för att möta mitt ursprungsland och de eventuella känslor som väcks till liv där utan för att bli sedd som en av dom, som en korean. Varje gång jag tänker tanken om att lära mig koreanska (som jag väldig gärna har lust att göra) får jag ångest. Just därför har jag nu beställt mig boken Korean for dummies. Vi får se om jag vågar öppna den.

Såg en amerikansk dokumentär om en tjej som var adopterad från Sydkorea som skulle göra ögonlockskirurgi eftersom hon inte vill se så asiatisk ut utan vill se “vit” ut. För er som inte lagt märke till det så har en del asiater ett extra veck på ögonlocken vilket kan bidra till att ögonen ser mindre och tröttare ut. Jag har många gånger stått framför spegeln och försökt att sminka mig och förbannat mina ögonlockar. Men i alla fall, i dokumentären så fick tjejen träffa en asiatisk makeup-artist som sminkade henne och försökte få henne att vara stolt över sitt asiatiska utseende (det fungerade inte – tjejen gjorde i alla fall ögonlockskirurgi – men JAG fick mig en tankeställare). Jag borde vara stolt över mitt utseende – jag ser ju inte så dum ut! Jag kan inte påstå att jag är stolt över mitt ursprung eftersom det inte känns som en del av mig. Jag går sällan omkring o tänker på att jag ser annolunda ut, jag bara är. Men de gånger som det slår mig så borde jag snarare känna stolthet än skam eller missförnöjdhet. Inte för att jag har ett koreanskt utseende utan för att jag är jag! Jag tycker inte stolthet över sitt utseende borde sitta ursprung utan i utseende själv.

Nej nu ska jag på SATS och springa på löpband. Det är dötråkigt men bra träning! Jag fick tips om att lyssna på någon spännande ljudbok medan jag springer istället för musik. Det ska jag prova idag! Isprinsessan av ligger inlagd på min mp3-spelare.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.