norge

IMG_4356I mitt riktiga element. Så här känner jag mig hemma, levande och lycklig.

Jag kom till Norge första gången hösten 2004 och sedan dess har jag kännt mig mer norsk än svensk. Jag älskar Norge på ett sätt jag aldrig trodde att jag kunde älska ett land och kommer nog aldrig (jag vet!! man ska aldrig säga aldrig) flytta hem till Sverige igen (förlåt mamma o pappa!). Jag vet inte vad det är som gör att jag känner mig så hemma där, men det har förmodligen något att göra med den person jag blev när jag flyttade dit. Från att vara VÄLDIGT osäker och identitetssökande till att på nått sätt hitta ett inre lugn. Mycket har nog med att göra att jag råkade träffa de människor som sedan kom att bli några av de viktigaste i mitt liv samtidigt som jag blev färdig sjuksköterska och fick en identitet i och med det. Jag nyupptäckte min äventyrslust och mitt friluftsintresse och slutade försöka vara någon jag inte var.

Hur som helst, det var inte meningen att det här skulle bli ett långt, djupt nationalromantiskt inlägg utan det jag egentligen hade tänkt att reflektera över var språket. När jag bodde uppe i Tromsö pratade jag nästan bara norska. Många av mina patienter sa att dom knappt kunde höra att jag var ifrån Sverige. När vi flyttade ned till Oslo började svenskan återigen krypa in eftersom jag då umgicks och jobbade med fler svenska än tidigare. Nu när vi har flyttat över till USA har norskan nästan försvunnit (okej, jag veeet att jag lägger in många norska ord och ofta använder norsk meningsbyggnad). Jag har några svenska vänner som jag så klart pratar svenska med. Annars går det i engelska. Vi har i princip inga norska vänner härborta och jag har till och med börjat prata svenska med E (vilket i och för sig är bra träning för honom).

Men om det är nån gång jag både tänker och pratar på norska så är när det gäller sjuksköterskeyrket. Jag sitter o pluggar på PALS och kommer på mig själv att översätta ord till norska. När jag ska förklara något sjuksköterskeaktigt tänker och formulerar jag mig på norska. Häromdagen hade jag till och med svårt att komma på vad det svenska ordet för tap var (jag var tvungen att översätta det till engelska och så till svenska…det var visst förlust). Det finns visserligen en naturlig förklaring till detta fenomen men det skrämmer mig lite att jag faktiskt kan glömma bort vad ord är på svenska. Kommer jag någonsin att klara att prata rent längre? Just nu pratar jag varken ren svenska eller ren norska (och min engelska suger fortfarande).

 

Vår 17 maj dag inledes kl 07 då vi blev väckt av korpsparaden som spelade utanför vårt fönster. Det är alltså tradition att barn och ungdomar som spelar blåsinstrument samlas och marscherer och spelar runt i gatorna från tidig morgon. Väldigt trevligt men vi tyckte nog att du kunde ha börjat lite senare. Kl 09 begav vi oss iväg på 17 maj-frukost tillsammans med Es kör. Också detta är en tradition – att samlas ett gäng vänner och äta bufféfrukost tillsammans. Ute myllrar det av festklädda människor i antingen bunad/folkdräkt eller klänning och kostym. Alla är glada och gratulerar varandra med dagen.Idag får alla barn (och vuxna) äta så mycket pølser och is (korv och glass) dom vill.

Något som gör Norge unikt är att dem har som tradition att ha barntåg istället för miltärmarsch vilket är otroligt kul att se på. I år hoppar jag över barntåget och landade lite hemma innan jag ska iväg på jobb.

E ska sjunga med norska studenters sangforening på aulatrappan nere vid Karl Johan. För er som bor i Oslo – dra dit och jubla! För er andra – här kan ni höra dom på nrk p2 kl 14.03.

Vår 17 maj dag inledes kl 07 då vi blev väckt av korpsparaden som spelade utanför vårt fönster. Det är alltså tradition att barn och ungdomar som spelar blåsinstrument samlas och marscherer och spelar runt i gatorna från tidig morgon. Väldigt trevligt men vi tyckte nog att du kunde ha börjat lite senare. Kl 09 begav vi oss iväg på 17 maj-frukost tillsammans med Es kör. Också detta är en tradition – att samlas ett gäng vänner och äta bufféfrukost tillsammans. Ute myllrar det av festklädda människor i antingen bunad/folkdräkt eller klänning och kostym. Alla är glada och gratulerar varandra med dagen.Idag får alla barn (och vuxna) äta så mycket pølser och is (korv och glass) dom vill.

Något som gör Norge unikt är att dem har som tradition att ha barntåg istället för miltärmarsch vilket är otroligt kul att se på. I år hoppar jag över barntåget och landade lite hemma innan jag ska iväg på jobb.

E ska sjunga med norska studenters sangforening på aulatrappan nere vid Karl Johan. För er som bor i Oslo – dra dit och jubla! För er andra – här kan ni höra dom på nrk p2 kl 14.03.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.