philz

photo(63)

Jag blir så där löjligt lycklig av att dricka en kopp (mugg!!) Philz Coffee. Philharmonic är min absoluta favorit. Om ni undrar om det är värt att betala $3 för en kaffe så tror jag att alla mina fellow Bay Area friends kan skriva under på att det är det. Punkt slut.

En veckas ledighet är slut och ikväll är det dags att checka in på jobbet igen. En veckas välbehövd göra-absolut-ingenting-ledighet som försvunnit i ett nafs. Jag har fortfarande inte helt vant mig med att ha regelbundna långledigheter (dvs mer än ett par dagar) utan kan fortfarande känna den där stressen av att måsta “ta vara på” ledigheten och hitta på nått. När jag jobbade hemma var det lyx att ha mer än ett par dagar ledig i sträck, och en hel vecka räknades nästan som semester. Här jobbar jag som sagt ofta intensivt en vecka för att så ha en vecka ledigt. Absolut skönt! Men också viktigt att komma ihåg att andas och tillåta sig att komma ikapp. Jag har under den här veckan återupptagit mitt läsintresse och har plöjt bok efter bok. Jag har tränat men bara lite så där lagom (ja, förutom att vi sprang den där halvmaraton i söndags) och jag har legat på soffan och stirrat upp i taket. Ibland behöver jag checka ut ifrån det hektiska storstadslivet och bara lufsa runt i pyjamas hela dagarna. Och jag känner mig oändligt tacksam över att jag har ett sådant jobb som gör det möjligt att totalt checka ut när man lämnar jobbet. Långt ifrån alla har den lyxen.

Och appropå det, förr kunde jag tänka att man var en sämre sjuksköterska om man inte emotionellt engagerade sig i varje patient. Mitt första år som arbetande syrra drunknade jag i ständiga känslomässiga översvämningar just för att jag aldrig klarade att stänga av. Efter det har jag lärt mig att sålla, att visserligen engagerar mig i varje patient men också att lämna jobbet på jobbet. Självklart möter man alltid personer som ruskar tag i en lite extra, men i längden behöver inte alla patientmöten lämna lika stora spår. Idag  klarar jag i princip att “glömma” min patient den sekunden jag lämnar sjukhuset. Det är min överlevnadsstrategi. Och att springa.

 

 

sushi

Yesterday @Nama Sushi = Sushi Heaven!
Och om ni tror att det här var det enda vi åt så tar ni fel.
Sammanlagt 7 olika makirolls, 8 bitar nigiri och 8 bitar sashimi.
Plus Kirin och Sapporo. Tur vi var fyra personer.

För att kompensera gårdagens tredje gradens förätning började vi dagen med boot camp. Därefter kaffe på Philz tillsammans med våra sushi-heaven-partners-in-crime. Därefter iväg på en timmes deep tissue massage och egg benedict lunch innan vi nu är klar för ännu en omgång av överkonsumtion av mat (för ingen tror väl att vi lär av våra misstag). Och behöver jag säga att det är heeeelg!?!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.