registered nurse

Klockan 04.25 ringde väckarklockan idag. Upp hoppade jag, och man skulle nästan kunna tro att det var något fruktansvärt roligt jag skulle göra. Det var det inte. I alla fall inte objektivt sett.

Men ett litet HURRA är det ändå värt – för idag jobbade jag min första betalda dag som Registered Nurse!

Men ta det lugnt (don’t get too excited) – ingen action, inget sjukhus, inte ens en klinik och absolut inga spännande uppgifter. Dåligt betalt och alltför tidigt på morgonen. Och framför allt bara ett en-dagsjobb (fast jag har blivit inbokad på två dagar till). Biometric screening (längd, vikt, blodtryck, blodsocker, kolesterol, BMI och Body Fat %) + flu shots är visst min nya karriär. HUR desperat kan man egentligen bli? Apparently desperate enough… 

Jag använde dock nästan hela min lön på transport över till East Bay samt på att köpa nya kläder till arbetsdagen (dresscode; Classy Office; black pants + white shirt). En av fördelarna med att vara sjuksköterska – enligt mig i alla fall – är att man vanligtvis slipper tänka på vad man ska ha på sig varje dag. Jag vet att många (tjejer) älskar att shoppa kläder – men jag är inte en av dom! Förr ägde jag bara träningskläder och andra sköna soft kläder, men efter att jag börjat söka jobb har min garderob tvingats utöka till fler och fler “classy office”-kläder. Inte en utveckling jag uppskattar men förhoppningsvis börjar jag nu ha en basgarderob med intervju/söka jobb/jobba-på-classy-event-kläder.

Hur som helst, jag hade kul idag! (och ja, det säger lite om vilket desperat behov jag är att få kalla mig RN). Fördelen med att vara ute och träffa andra sjukköterskor (via småjobb, volontärjobb och kurser) är att jag sakta men säkert bygger ett litet kontaktnätverk. Nackdelen är att jag mer och mer inser att jag inte kommer att få ett ordentligt jobb på vääääldigt lång tid. Jag har pratat med otaligt många amerikanska sjuksköterskor – med amerikansk erfarenhet – som sökt jobb i både ett och flera år här i området och fortfarande går arbetslösa. Inte motiverande alls alltså! Men skam den som ger sig.

Nu ska jag lägga resten av min superlön på en super burrito. För man ska väl ladda med kolhydrater före ett långlopp? Gärna fleeeera dagar före… Eller hur?! 😉

Intresserad i fler bloggar skrivna av skandinavier i usa? Ta en titt här.

Redo för mitt första sjuksköterskeuppdrag i USA (obetalt). First Aid Nurse på Arab Cultural Festival via American Red Cross. Jag trodde jag skulle vara på antingen Fleet Week eller American Cup (ja, det är en crazy weekend) men jag blev alltså placerad med två andra på denna festival istället. Jag är inte riktigt säker på vad jag kan förvänta mig för patienter men spännande ska det bli! Och det är ju bara ett stort plus att få vara med på festivalen.

Wish me luck!

Jag skulle skriva ett allmänt tråkgit inlägg om att vi äntligen kommit tillbaka till San Francisco efter 5 härliga dagar i San Diego. I det inlägget skulle det förmodligen stå att vi på grund av den allmänt berömda San Francisco-dimman var tvugna att cirkulera upp i luften i 45 minuter innan vi kunde landa. Det skulle nog också varit en del bilder från San Diego och stått något klishé:igt som “borta bra men hemma bäst”.

Men istället kom jag hem till ett brev ifrån ökända Board of Nursing California och i detta brev låg min extremt efterlängtade sjuksköterskelicense. HURRA HURRA HURRA!! Jag är förmodligen den lyckligaste personen i SF Bay Area just nu och jag skiter fullständigt i att timingen kunde ha varit bättre. Jag ska fortfarande åka hem och jobba på kära intensiv i Oslo i sommar. Min höst däremot, ser betydligt lysare ut än på länge.

I’m sooo happy.

IMG_5978

pass

Jag vill bara meddela världen att jag klarade NCLEX examen!! 13 ton försvann från mina axlar och min hjärna känns nu helt tom. Jag är alltså godkänd Registered Nurse i USA!  och herregud vad jag har slitit för det så idag är jag stolt över mig själv. Jag går omkring på rosa moln och arbetsdagen blev mycket lättare efter att jag fått beskedet (ja, jag till och med masserade en patients mage som var full av luft). Just nu njuter jagbara och försöker ignorera att det fortfarande är lång väg kvar till ett jobb och arbetsvisum i Kalifornien.

Hurra för mig! Jag är bra.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.