sjuksköterska

IMG_7313

Ja, det är sant. Drömjobbet är mitt. På riktigt! Jag fick beskedet medans vi var på Hawaii men det är så stort och overkligt att jag nästan inte kan andas. Jag har lyssnat på meddelandet på telefonsvararen om och om igen, nypit mig i armen för att verkligen checka att jag är vaken och hör rätt. I am interested in hiring you. I’m offering you a position. Och det är verkligt. Jag drömmer inte. Jobbet är verkligen mitt!

Jag vet inte vad som charmerade dom mest och just nu bryr jag mig inte riktigt. Det viktiga är att jag faktiskt klarat att bryta igenom det hopplösa amerikanska systemet. Jag har de senaste månaderna sökt på över 100 jobb. På sjukhus, kliniker och sjukhem. På vårdavdelningar, akutmottagningar, postoperativa och intensivavdelningar. I och utanför SF Bay Area. Jag har haft kontakt med ett 20-tal recruiters som antingen direkt nekat mig hjälp på grund av brist på amerikansk erfarenhet eller sagt att jag nog aldrig kommer att få ett sjukhusjobb utan måste sikta in mig på att jobba på en klinik i alla fall de första åren. Ingen erfarenhet – inget jobb. Jag har pratat med åtaliga amerikanska sjuksköterskor som sökt jobb i både två och fem år utan att ens fått komma på en ynka intervju. De har sagt åt mig att jag valt fel delstad, fel stad och fel tidspunkt Här finns inga jobb. Inga kontakter – inget jobb.

Ändå sitter jag här – efter knappt 3 månaders aktivt jobbsökande – med ett jobb – på en intensivavdelning – på ett sjukhus – i San Francisco! Utan recruiters, utan kontakter. Bara genom att vara mig själv. Idag är jag stolt av mig själv!

Never ever give up!

Min kära man överraskade mig med en helikoptertur för att fira att jag fått jobb. Jag trodde han skulle surfa och jag skulle jogga på stranden. Istället drack vi champange och njöt utsikten över fantastiska Maui :)

Min kära man överraskade mig med en helikoptertur för att fira att jag fått jobb. Jag trodde han skulle surfa och jag skulle jogga på stranden. Istället drack vi champange och njöt utsikten över fantastiska Maui 🙂

pass

Jag vill bara meddela världen att jag klarade NCLEX examen!! 13 ton försvann från mina axlar och min hjärna känns nu helt tom. Jag är alltså godkänd Registered Nurse i USA!  och herregud vad jag har slitit för det så idag är jag stolt över mig själv. Jag går omkring på rosa moln och arbetsdagen blev mycket lättare efter att jag fått beskedet (ja, jag till och med masserade en patients mage som var full av luft). Just nu njuter jagbara och försöker ignorera att det fortfarande är lång väg kvar till ett jobb och arbetsvisum i Kalifornien.

Hurra för mig! Jag är bra.

Ibland känns det som att sjuksköterskeyrket är lite av ett skådespel. Du ta på dig en roll tillsammans med sjukhusuniformen och sätter dig själv lite åt sidan. För hallå?! Vem är det egentligen som på riktigt är så där glad, positiv, tålmodig, imöteskommande och intresserad i allt och ingenting? Inte jag i alla fall. Gör det mig till en dåligare sjuksköterska?

Idag kände jag att jag hade en sån dag där dag då jag egentligen inte hade ork eller engergi till att vara trevlig och tålmodig. Men så är jag också av åsikten att man på jobb ska göra sitt bästa för att bidra till en positiv stämning. Ingenting blir ju bättre av att jag går omkring och är sur.

Men av och till så är det skönt när patienten är sederad (sover) – då får du liksom jobba i din egen takt, bestämma när och vad du ska göra och slipper stort sett att vara trevlig eller social (herregud vilken sjuksköterska jag är!).

Min patient idag var absolut inte sederad. I tillägg hade jag en student med mig (missförstå mig rätt – jag tycker egentligen om att ha student, bara inte just idag!). När någon då i tillägg pratar om väder och vind, sina egna sjukdomar och problem, andra världskriget, amerikanska skådespelare och vilket mat som köpts – i samma andetag – känner jag att mitt tålamod sätts på prov.

Men då tar jag ett extra andetag. Sätter på mig skåderspelarleendet, nickar, svarar och ler utan att egentligen känna något som helst intresse för någonting. Snacka om falskhet.

Gör detta mig till en dålig sjuksköterska?
Kanske jag borde byta yrke…

Ibland känns det som att sjuksköterskeyrket är lite av ett skådespel. Du ta på dig en roll tillsammans med sjukhusuniformen och sätter dig själv lite åt sidan. För hallå?! Vem är det egentligen som på riktigt är så där glad, positiv, tålmodig, imöteskommande och intresserad i allt och ingenting? Inte jag i alla fall. Gör det mig till en dåligare sjuksköterska?

Idag kände jag att jag hade en sån dag där dag då jag egentligen inte hade ork eller engergi till att vara trevlig och tålmodig. Men så är jag också av åsikten att man på jobb ska göra sitt bästa för att bidra till en positiv stämning. Ingenting blir ju bättre av att jag går omkring och är sur.

Men av och till så är det skönt när patienten är sederad (sover) – då får du liksom jobba i din egen takt, bestämma när och vad du ska göra och slipper stort sett att vara trevlig eller social (herregud vilken sjuksköterska jag är!).

Min patient idag var absolut inte sederad. I tillägg hade jag en student med mig (missförstå mig rätt – jag tycker egentligen om att ha student, bara inte just idag!). När någon då i tillägg pratar om väder och vind, sina egna sjukdomar och problem, andra världskriget, amerikanska skådespelare och vilket mat som köpts – i samma andetag – känner jag att mitt tålamod sätts på prov.

Men då tar jag ett extra andetag. Sätter på mig skåderspelarleendet, nickar, svarar och ler utan att egentligen känna något som helst intresse för någonting. Snacka om falskhet.

Gör detta mig till en dålig sjuksköterska?
Kanske jag borde byta yrke…

Jag undrar hur det är att ligga och vänta på döden. Att själv veta att nu har dom “fryst” min behandling; dvs. om jag blir dåligare nu så får jag ingen ökad behandling. Eller kanske inte helt  veta men egentligen förstå. Att inse att denna sjukhussäng och detta sjukhusrum är det sista jag kommer att uppleva och att den enda som alla väntar på är att jag ska dö. Sekunderna tickar, minuterna, timmarna och dagarna går och du är överlåten till att bara ligga där – tänka, känna, kanske ångra något, vara tacksam över något, fundera över livets mening och dödens inträde. Det hörs helt förfärligt ut.

Men han fick dö till slut. Förhoppningsvis utan ångest och utan rädsla. Rest in peace (och hälsa mormor!)

2010-06-22-214349

Idag fick jag Sykepleien som är vår tidning från fackförbundet/fagforbundet. Och nog måste det vara ett tecken när deras tema är just USA? En del fakta om Obamas hälsoreform samt 10 sjuksköterskor som berättar om sin jobbvardag. Spännande! Jag tar det i alla fall som ett tecken på att vi snart är på väg över Atlanten (eftersom ingenting annat tyder på att vi rör oss åt det hållet).

Jag har förresten också fått klarhet i vad Nurse Practitioner är – detta är en sjuksköterska som har en masterutbilning som är mer kliniskt inriktad. Antingen kan man bli Clinical nurse specialist som har en mer rådgivande funktion eller alltså Nurse practitioner som har en mer praktisk och utövande funktion och likställs med tex assisterande läkare. I Sverige är Nurse Practitioner en Avancerad specialistsjuksköterska medan det i Norge än så länge inte finns någon motsvarande titel.

Nurse Practitioner – alltså inte att förväxla med Practical Nurse (PN) som motsvarar Sveriges undersköterska.

Jag skulle (så klart) kunna tänka mig att ta en klinisk master istället för en ren akademisk master. Men än så länge har jag inte bestämt mig helt vad som är min nisch. Jag älskar intensivvården med all dens utmaning men ser det samtidigt inte som det ena och alena. Det är så himla många andra områden som jag skulle kunna jobba inom. Jag tar det lite som det kommer och gör det som faller mig in. Kanske jag ramlar över något som får mig att verkligen brinna. Eller så kanske jag blir en specialitéhoppare som aldrig riktigt får bestämt mig vad som definiera min sjuksköterskeroll. Egentligen så spelar det ju ingen roll. Sjuksköterska som sjuksköterska. Jag är alltid mig.

Nog yrkesfilosfi så här på en tisdagskväll.

Puss o kram /M

Ja, ibland undrar jag verkligen vad det är jag håller på med! Vilket yrke är det jag egentligen har valt?! Till exempel när jag står där med sängen full av diarré eller när jag hör mig själv gång på gång på gång på gång säga “snälla, inte dra ut den där sonden”. Eller när min 150kilos patient ber mig vända på honom om och om igen, eller vända kudden en gång i minuten, eller hämta vatten var tredje sekund. Eller när jag slåss med patienten min som gärna skulle vilja dra ut alla slangar som håller honom vid liv… Ja det är många gånger jag under vad det egentligen är jag håller på med. Idag har varit en sådan dag…

Men de allra flesta dagar så älskar jag jobbet mitt. Det slår mig ofta vilket fantastiskt yrke jag har. Att vara sjuksköterska – speciellt intensivvårdsjuksköterska – är verkligen ett privilegium. Det kan knappast vara många andra som har ett så givande och varierande jobb som oss. Men som sagt, ibland blir det bara för mycket. Så därför sitter jag här med ölen i handen och är väldig glad för att ha ledig imorgon och hela helgen.

God natt.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.