Sognsvann


Avbeställd från jobbet igår natt igen. Nu håller jag tummarna för att få jobba i natt. Några timmar vill man ju ha. Passade på att komma ut lite i sommarvärmen, men det var nästan lite för kvavt för att springa (eller så har min kondition bara försvunnit totalt). Men 4 km löpning utan något ont i benet känns positivt. Nu ökar jag sakta sakta så får vi hålla tummarna för att jag kan springa halvmaraton i oktober.

Bortbjudna på middag ikväll så jag får försök sova lite nu eftersom jag förhoppningsvis ska på jobb inatt (vem försöker jag lura? Blir så klart ingen skönhetssömn utan hellre kaffedate). Låg och läste Game of Thrones till långt ut på natten igår så känner mig lite slö i huvudet.

Vi hörs!


Avbeställd från jobbet igår natt igen. Nu håller jag tummarna för att få jobba i natt. Några timmar vill man ju ha. Passade på att komma ut lite i sommarvärmen, men det var nästan lite för kvavt för att springa (eller så har min kondition bara försvunnit totalt). Men 4 km löpning utan något ont i benet känns positivt. Nu ökar jag sakta sakta så får vi hålla tummarna för att jag kan springa halvmaraton i oktober.

Bortbjudna på middag ikväll så jag får försök sova lite nu eftersom jag förhoppningsvis ska på jobb inatt (vem försöker jag lura? Blir så klart ingen skönhetssömn utan hellre kaffedate). Låg och läste Game of Thrones till långt ut på natten igår så känner mig lite slö i huvudet.

Vi hörs!


Oslo bjuder på strålande sol. Och passande nog har jag ett par dagar ledigt. Efter en lunchdate (som var vääääldigt nödvändig för att jag skulle ta mig upp i någorlunda normal tid efter 5 nattevakter) bestämde jag mig för att åka upp till Sognsvann och prova formen på mitt ben.

3 km runt. Det var länge sedan jag kände mig i SÅ bra form! Sprang om både den ena och den andra även om jag försökte att hålla igen litegrann. 2 veckors vila gör visst susen. Lätta ben, lätt sinne och INGET ont i skenbenet. Det var svårt, men jag tvingade mig själv att gå runt det andra varvet. Inte värt att överdriva.

På mitt andra varv runt vattnet gick jag och tänkte på en artikel jag nyss läste i ett nyaste Shape Up. Det var en artikel om Ortoreksi som också kallas den fjärde ätstörningen (efter anorexi, bulemi och tvångsätning). Ortoreksi innebär att man fått ett tvångsmässigt förhållande till hälsa och träning. Man tränar alltså FÖR mycket och äter FÖR sunt vilket led till undernäring och utbrändhet (och i värsta fall död). Man planlägger livet efter träningen och undviker sociala sammanhang för att man är rädd för att äta osunt. Man undviker allt av salt, socker, alkohol, fett och karbohydrater och kompenserar gärna ett “stort” kaloriintag med ett extra hårt träningspass. Ortoreksi har alltså mycket gemensamt med anorexi men personer som lider av ortoreksi har ett större fokus på, och tror sig själv, leva sunt och hälsosamt men går till överdrift.

Jag lider inte av ortoreksi. Jag lovar. Men ibland kan jag kanske känna igen tendenserna. Det att vara så fokuserad på att träna och att inte “förstöra” träningsresultatet med osund mat. Att få träningsabstinens efter bara nån dag och att planera livet efter att få in mest möjliga träningspass i veckan. Periodvis kan jag nog bli lite väl fokuserad men jag känner mig själv och inser fort när jag övergått från att vara glad i att träna till att vara besatt (tex då jag inte kan se på tv utan att göra situps, armhävningar eller stretcha). Då lugnar jag ner mig.

Men jag tror det är många tjejer som kan känna igen sig. Det är “inne” att träna mycket och att äta hälsosamt och det är fruktansvärt stort fokus på träning, kost och hälsa i både tidningar och bloggar. Ibland är det svårt att se när hälsosamt har övergått till att vara farligt. Vad jag vill säga med det här är nog: Passa på dig själv och passa på varandra!

Bara för att överbevisa mig själv om att jag verkligen inte lider av ortoreksi köpte jag en glass och njöt den i solen innan jag åkte hem igen.

Träningsfunderingar runt Sognsvann alltså…


Oslo bjuder på strålande sol. Och passande nog har jag ett par dagar ledigt. Efter en lunchdate (som var vääääldigt nödvändig för att jag skulle ta mig upp i någorlunda normal tid efter 5 nattevakter) bestämde jag mig för att åka upp till Sognsvann och prova formen på mitt ben.

3 km runt. Det var länge sedan jag kände mig i SÅ bra form! Sprang om både den ena och den andra även om jag försökte att hålla igen litegrann. 2 veckors vila gör visst susen. Lätta ben, lätt sinne och INGET ont i skenbenet. Det var svårt, men jag tvingade mig själv att gå runt det andra varvet. Inte värt att överdriva.

På mitt andra varv runt vattnet gick jag och tänkte på en artikel jag nyss läste i ett nyaste Shape Up. Det var en artikel om Ortoreksi som också kallas den fjärde ätstörningen (efter anorexi, bulemi och tvångsätning). Ortoreksi innebär att man fått ett tvångsmässigt förhållande till hälsa och träning. Man tränar alltså FÖR mycket och äter FÖR sunt vilket led till undernäring och utbrändhet (och i värsta fall död). Man planlägger livet efter träningen och undviker sociala sammanhang för att man är rädd för att äta osunt. Man undviker allt av salt, socker, alkohol, fett och karbohydrater och kompenserar gärna ett “stort” kaloriintag med ett extra hårt träningspass. Ortoreksi har alltså mycket gemensamt med anorexi men personer som lider av ortoreksi har ett större fokus på, och tror sig själv, leva sunt och hälsosamt men går till överdrift.

Jag lider inte av ortoreksi. Jag lovar. Men ibland kan jag kanske känna igen tendenserna. Det att vara så fokuserad på att träna och att inte “förstöra” träningsresultatet med osund mat. Att få träningsabstinens efter bara nån dag och att planera livet efter att få in mest möjliga träningspass i veckan. Periodvis kan jag nog bli lite väl fokuserad men jag känner mig själv och inser fort när jag övergått från att vara glad i att träna till att vara besatt (tex då jag inte kan se på tv utan att göra situps, armhävningar eller stretcha). Då lugnar jag ner mig.

Men jag tror det är många tjejer som kan känna igen sig. Det är “inne” att träna mycket och att äta hälsosamt och det är fruktansvärt stort fokus på träning, kost och hälsa i både tidningar och bloggar. Ibland är det svårt att se när hälsosamt har övergått till att vara farligt. Vad jag vill säga med det här är nog: Passa på dig själv och passa på varandra!

Bara för att överbevisa mig själv om att jag verkligen inte lider av ortoreksi köpte jag en glass och njöt den i solen innan jag åkte hem igen.

Träningsfunderingar runt Sognsvann alltså…


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.