spanska

Jag gör ett nytt försök att lära mig spanska. Denna gång en kurs på UCSF – Spanish for Health Care Providers. Som jag har nämnt tidigare är det nästan mer eller mindre nödvändigt att som hälsoarbetare åtminstone kunna några basic spanska fraser. Nu när vi var i Mexico märkte jag att jag förstod ganska mycket men jag klarar fortfarande inte att forma mer än två-ords-meningar själv. Och medicinsk terminologi är ju dessutom något helt annat.

Första lektionen idag. Läraren är en mexikanare som bott i Kalifornien i 16 år. Han har ett helt annat fokus än någon av mina tidigare språklärare. Han skiter i grammatik utan fokuserar på kommunikationsteknik och strategier på hur man kommer runt problem. Hur formar man en konversation med det (lilla) vokubulär man har? Hur gör man sig förstådd på basicnivå? Och framförallt, hur påverkar kulturskillnader våra kommunikation med varandra.

Idag fick vi veta dessa viktiga kulturskillnaderna:

  1. Mexikanare (och andra latinamerikaner) vill gärna hälsa med minst tre fraser (ju, fler desto bättre). Ex. ¡Hola! ¡Buenos Dias! ¿Como estas? Om dom möter någon som tex bara hälsar med ¡Hola! eller Hello blir dom lite förvirrade och undrar vad det är för fel på den personen. Är han sur? Mår han inte bra? osv.
  2. Ni vet det där lilla “hmm:et” vi gärna lägger till när vi vill bekräfta att vi hör det den andra säger utan att för den delen avbryta. Det uppfattas gärna som ett arrogant “jag tror dig inte” eller “du ljuger”-attityd. Så om en läkare till exempel hummar med när en latinopatient försöker förklara vad som felar honom kan han tro att läkaren inte tror på vad han säger.
  3. Latinamerikaner (ja, jag pratar generellt) förstår inte innebörden av ordet would. I deras värld innebär would något väldigt abstrakt, nästan som en önske eller en dröm. Så om man frågor om dom “Would like a cup of coffee” tror dom att man bara är artig men inte har som hänsikt att faktiskt ge dom en kopp kaffe. Man bör därför använda want istället, tex Do you want a cup of coffee?
  4. Samma med innebörden av should. Här i USA säger läkaren ofta ordinationer som “you should stop smoking” eller “you should take this pill”. Men latinamerikaner förstår inte att det faktiskt är en ordination utan snarare ett kamratligt förslag eller ett råd (dvs. något man inte behöver följa). Så därför bär man hellre använda must eller you have to om man verkligen vill att dom ska följa ordinationen.

Det är verkligen intressant att lära sig dessa kultur- och språkskillnader och även om det är en kurs där vi ska lära oss prata spanska så uppskattar jag att också få tips om hur man bör prata engelska för att dom ska förstå bäst möjligt.

Jag är fortfarande förkyld och hängig. Hostar mycket och har inte särskillt mycket överskottsenergi så efter kursen har jag bara legat på soffan och inte gjort nånting. Förhoppningsvis är jag friskare imorgon så att jag vågar mig till Maitri. Annars blir det soffläge en dag till…

Vi hörs!

 

Okej, jag har nu använt hela förmiddagen på att försöka förstå skillnaden mellan “para” och “por” på spanska. För er som inte kan spanska så betyder bägge orden “for/by.. etc” men används med olika betydningar och jag försöker lära mig när man ska använda para och när man ska använda por. Lättare sagt än gjort.

Jag har en hemläxa där man ska sätta in para/por i 18 olika meningar. Jag har nu gått igenom meningarna 4 gånger och varje gång svarar jag olika. Antar att det är ett tecken på att jag verkligen inte har förstått det här. Jag blir helt enkelt bara dummare med åren. Något som var lätt att lära sig på gymnasiet är definitivt inte lätt att lära sig 10 år senare. Jag undrar hur det ska gå när jag är 50...

Och det värsta är ju att, om jag mot förmodan, skulle lära mig skillnaden mellan para och por idag, så har jag definitivt glömt det till imorgon. Säg hej till guldfisken 🙂

Den största anledningen till att jag tar spanskakurs just nu är att det som sjuksköterska här i Kalifornien är nästan nödvändigt att kunna åtminstone några basic ord spanska. Det finns extremt många mexikanska immigranter här som nästan inte kan ett ord engelska (därav inte sagt att inga mexikaner kan engelska). Jag har redan som volontär på Stanford fått praktiserat min nästan icke-befintliga spanska kombinerat med kroppsspråk och engelska på småbarnsnivå. Det går, men är otroligt frustrerande. Så idag bestämde jag mig för att plugga på anatomi på spanska. Och om det är nån där ute som har lust att lära sig lite spanska – var så god!

…och jag har aldrig påstått att jag är någon konstnär.

🙂

Den största anledningen till att jag tar spanskakurs just nu är att det som sjuksköterska här i Kalifornien är nästan nödvändigt att kunna åtminstone några basic ord spanska. Det finns extremt många mexikanska immigranter här som nästan inte kan ett ord engelska (därav inte sagt att inga mexikaner kan engelska). Jag har redan som volontär på Stanford fått praktiserat min nästan icke-befintliga spanska kombinerat med kroppsspråk och engelska på småbarnsnivå. Det går, men är otroligt frustrerande. Så idag bestämde jag mig för att plugga på anatomi på spanska. Och om det är nån där ute som har lust att lära sig lite spanska – var så god!

…och jag har aldrig påstått att jag är någon konstnär.

🙂

Alla hjärtans dag-kvällen spenderades tillsammans med mina spanskakursare och vår lärare undrade vad vi egentligen gjorde där på “the big day” (svar: vi har betalat dyra pengar för kusren och får inte ta igen missade lektioner). Här i USA är Valentine’s day big big big, men jag och E har alltid haft en överenskommelse att kärlek kan firas på vilken annan dag som helst¹. Dessutom har ju 14 feb också blivit årsdagen då min kära mormor somnade in.

Hur som haver, spanskalektionen gick bra. Börjar känna att det kanske börjar lossna pyttelite. Nu formar vi inte bara två-ords-meningar (jag hungrig, äta banan) utan har avancerat upp oss till att faktiskt kunna skapa hela meningar (jag var hungrig och åt en banan). Jag tycker det är otroligt roligt att lära mig språk – det utmanar mitt huvud och det behöver jag. Jag har dessutom märkt att jag blivit bättre på engelska efter att jag tog upp spanskan igen. Jag tror det beror på att jag tycker att spanskan är så mycket svårare än engelskan och på nåt sätt har släppt spärren i mitt huvud och insett att jag faktiskt kan prata engelska.

Något som aldrig fastnar i mitt huvud är dock skillnaden på spanska imperfekt och preteritum. Jag kan det rent teoretiskt men sen när jag ska använda det så blir det fel i alla fall. Öva öva öva. Och så blir jag retad för min “svenska” accent på alla ord som slutar på -é. I mitt huvud så ska ett é utalas som ett långt E men på spanskan betyder det ju att betoningen ska vara på E:et och ska vara kort (corre och inte correeeee). Att jag aldrig lär mig. Men till min tröst så uttalar alla amerikaner yo (jag) som om dom vore någon sort rappare medan jag uttalar det korrekt (?) med kort O. Plus till mig!

Nog med spanskateroi för denna gång kanske?

El Día del Amor y la Amistad är ett annat ord för el Día de San Valentin (dvs Valentine’s day) och betyder Day of Love and Friendship. Det tyckte jag vara lite fint…

Fotnot: ¹ När jag kom hem efter kursen, trött och lite demotiverad, hade E ordnat fram rosor och vin. Vilken man jag har!

Puh! Nu går det runt i huvudet. Har pluggat spansk vokabulär och grammatik hela dagen. Har till och med ordnat mig pluggkort med ett spansk verb på ena sidan och översättning på andra sidan och så har jag övat på att böja dom i alla möjliga former. Det går ganska bra men jag GLÖMMER så fort. Väldigt irriterande!

Jag beklagar om det verkar tjatigt, men det kommer nog att bli lite spanska här på bloggen. Måste öva att skriva och att skapa meningar och då kan jag lika gärna göra det medans jag bloggar. Gillar att integera plugget i vardagen 🙂

Ahora, haceré la cena.

Första spanskalektionen avklarad och jag bubblar av inspiration! Jag har glömt hur roligt jag egentligen tycker det är med språk och jag känner att min länge bortglömda spanska ligger långt där bak och bara väntar på att plockas fram. Nu ska jag jobba med att få ett större ordförråd än vad jag hade förrut. Jag läste spanska både på högstadiet och gymnasiet (totalt 6 år) men kunde efter alla de åren knappt föra en konversation (alltför mycket fokus på grammatik!). Än idag kan jag böja både -ar, -er och -ir verb men annars bara säga vad jag heter och hur gammal jag är (och beställa en öl och be om räkningen). Men jag har hopp och tror på att en del (mycket) ska komma tillbaka om bara jag övar övar övar.

Läraren var inspirerande och i början av lektion pratade han bara spanska. Jag blev förvånad över hur mycket jag ändå förstod. Men sen när vi skulle börja prata själv var det ingenting som kom ut. Hjärnan blev helt blank och orden satte sig fast på tungan. Dom andra i gruppen har redan gått några veckor men jag hoppas att jag med mina 6 år i ryggsäcken fort ska komma ikapp dom.

Nog prat om spanska! Nu är det natta här!

Buenas noches.

 

Note till mig själv: Kurera inte förkylning med joggingtur!
Det som gick så bra igår, får jag betala för idag. Som sjuksköterska borde jag ha vetat bättre…

Men idag tar jag träningsfri – ligger i soffan efter 4 timmar på Stanford i en huvudvärks- och snordimma.
Övar på spanska vocabulary game för att förbereda mig till kvällens spanskatimme.

Lunes, Martes, Miércoles, Jueves, Viernes, Sábado, Domingo…
Tänk att man glömmer så fort.

 


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.