stanford hospital

Vi har köpt biljetter till Snow Patrols koncert i Oakland i maj!
Jag längtar!!

Annars har jag haft en fin dag på Stanford. Jag har fortfarande lite varierande känslor angående Stanford. Å en sidan är det kul och spännande att vara del av ett så fint och fancy sjukhus (om än bara som volontär). Å andra sidan känns det fel och lite frånstötande att vara en del av detta rika sjukhus, speciellt när du vet hur ett statligt sjukhus kan se ut (ex SFGH). De flesta som jag träffar i “min” korridor är jättetrevliga (förrutom en) och lokalerna är fräscha, väl underhållna osv. Jag är inte i tvil om att Stanford Hospital är ett av USAs absolut toppsjukhus. Samtidigt så vet dom just det och dom lever lite på sitt rykte. Dom är rika och det märks också på klientelet patienter i jämförelse med ex SF General Hospital. Så som volontär räddar du inte liv på Stanford. Och man kan inte undgå att få känslan av att vara pyttelite utnyttjad (för dom hade faktiskt haft råd att någon att göra det vi volontärer gör).

Härom året bytte dom högsta chef på sjukhuset och han har satsat stenhårt på att utbilda sin personal i trevligt bemötande. Tidigare var Stanford känd för att vara på världstoppen när det gällde behandling och kirurgi men långt ner i botten när det gällde bemötande (det säger nånting om sjukhusets status). Så alla, inkl städare, volontärer, sjuksköterskor, läkare, vaktmästare osv, måste genom gå en s.k. C-I-CARE (See I care) utbildning före du får börja jobba. Där du får lära dig att du måste presentera dig, att du måste berätta vem du är och att du måste ta dig tid att lyssna på vad den andre har att berätta. Man skulle ju kunna tro att sånt var naturligt på ett sjukhus…

Hur som helst, jag känner att jag får balansera mitt samvete genom att också vara en del av Maitri där man, om inte räddar liv, i alla fall hjälper personer och ett företag som annars inte skulle ha råd. Och när jag förhoppningsvis en dag får börja söka jobb kommer nog inte Stanford ligga på min översta lista (hur fancy det än må vara).

Nu ska jag ta mig en liten joggingtur innan min spanskalektion ikväll.

Vi hörs!

E tyckte jag skulle lägga upp en bild på min Stanford Auxiliary uniform men istället blev det en uppställd bild på Fånge nr xx. Haha.

Idag har jag i alla fall tillbringat dagen på Stanford ICU. Min andra (och sista!) inskolningsvakt så nästa vecka är jag on my own. Min handledare lämnade mig ensam i en halvtimme för att gå o käka lite lunch och precis då gick brandalarmet. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men försökte se lugn ut och sa åt alla att stanna där dom var. Så kom min handledare tillbaka o sa att det gick falskt brandalarm minst en gång i veckan så jag gjorde precis det man skulle – strunta i det. Puh!

Resten av eftermiddagen har jag suttit o postat inlägg på vårt pedagogikseminarium. Det är mycket att sätta sig in i nu i början och det känns lite skrangligt men förhoppningsvis går det lite lättare när jag kommit in i det. Det är konstigt att ha en hel klass (vi är många!) som man aldrig möter men pratar med via forum, mail och chat. Jag läste ju på distans när jag tog vidareutbildningen till IVA-syrra men då hade vi ju ganska många träffar på campus så där fick man en annan klasskänsla. Detta är ett 100% internetstudium men det känns som om Umeå Universitet har ett okej upplägg.

Imorgon ska jag ha min första inskolningsvakt på Maitri Hospice. Mycket nytt denna vecka och fullt upp. I like!

E tyckte jag skulle lägga upp en bild på min Stanford Auxiliary uniform men istället blev det en uppställd bild på Fånge nr xx. Haha.

Idag har jag i alla fall tillbringat dagen på Stanford ICU. Min andra (och sista!) inskolningsvakt så nästa vecka är jag on my own. Min handledare lämnade mig ensam i en halvtimme för att gå o käka lite lunch och precis då gick brandalarmet. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men försökte se lugn ut och sa åt alla att stanna där dom var. Så kom min handledare tillbaka o sa att det gick falskt brandalarm minst en gång i veckan så jag gjorde precis det man skulle – strunta i det. Puh!

Resten av eftermiddagen har jag suttit o postat inlägg på vårt pedagogikseminarium. Det är mycket att sätta sig in i nu i början och det känns lite skrangligt men förhoppningsvis går det lite lättare när jag kommit in i det. Det är konstigt att ha en hel klass (vi är många!) som man aldrig möter men pratar med via forum, mail och chat. Jag läste ju på distans när jag tog vidareutbildningen till IVA-syrra men då hade vi ju ganska många träffar på campus så där fick man en annan klasskänsla. Detta är ett 100% internetstudium men det känns som om Umeå Universitet har ett okej upplägg.

Imorgon ska jag ha min första inskolningsvakt på Maitri Hospice. Mycket nytt denna vecka och fullt upp. I like!

Första dagen på ICU på Stanford Hospital undangjord. Det gick bra! Hurra! Jag längtar redan till nästa vecka. Det är så kul att vara tillbaka på sjukhus och en intensivavdelning om än bara som volontär. Jag får sniffa lite på intensivmiljön, prata lite med läkare och sjuksköterskor och framför allt ta hand om anhöriga och familj. Det är en STOR intensivavdelning med varierande dåliga patienter, men många väldigt dåliga. Sjuksköterskorna och läkarna ser ut att ha mycket att göra och min uppgift är alltså att sitta i väntrummet och assistera anhöriga samt visa dom in till avdelningen. Tänk vad jag ibland har saknat en sådan person när jag själv jobbat så svetten runnit och haft dåligt samvete över att jag inte haft tid att erbjuda familjen något att dricka eller en tröstande hand.

Idag gick jag bara 1,5 timme så jag ska få en vakt till tillsammans med en annan innan jag blir satt på egen hand. Jag är glad att jag har den erfarenhet jag har, det underlättar att förstå dagsrutinen, diagnoserna och anhörigas reaktioner.

Och jag är så glad att engelskan börjar släppa. Det handlar egentligen bara om att våga säga fel och att slappna av, pröva sig fram och öva öva öva. Idag fick jag till och med skryt över min bra:iga engelska. Jag vet att jag inte är någon expert på att prata korrekt engelska men jag suger till mig skryt, boostar mitt självförtroende, andas med magen och försöker prata så mycket som möjligt.

Ps.

Första dagen på ICU på Stanford Hospital undangjord. Det gick bra! Hurra! Jag längtar redan till nästa vecka. Det är så kul att vara tillbaka på sjukhus och en intensivavdelning om än bara som volontär. Jag får sniffa lite på intensivmiljön, prata lite med läkare och sjuksköterskor och framför allt ta hand om anhöriga och familj. Det är en STOR intensivavdelning med varierande dåliga patienter, men många väldigt dåliga. Sjuksköterskorna och läkarna ser ut att ha mycket att göra och min uppgift är alltså att sitta i väntrummet och assistera anhöriga samt visa dom in till avdelningen. Tänk vad jag ibland har saknat en sådan person när jag själv jobbat så svetten runnit och haft dåligt samvete över att jag inte haft tid att erbjuda familjen något att dricka eller en tröstande hand.

Idag gick jag bara 1,5 timme så jag ska få en vakt till tillsammans med en annan innan jag blir satt på egen hand. Jag är glad att jag har den erfarenhet jag har, det underlättar att förstå dagsrutinen, diagnoserna och anhörigas reaktioner.

Och jag är så glad att engelskan börjar släppa. Det handlar egentligen bara om att våga säga fel och att slappna av, pröva sig fram och öva öva öva. Idag fick jag till och med skryt över min bra:iga engelska. Jag vet att jag inte är någon expert på att prata korrekt engelska men jag suger till mig skryt, boostar mitt självförtroende, andas med magen och försöker prata så mycket som möjligt.

Ps.

Igår var jag nede på Stanford Hospital och fixade med det sista så nu är jag ready to serve i väntrummet/receptionen till ICU. Jag fick en snabb omvisning på avdelningen och kände längtan efter att få kasta mig över patienterna. Det är nog bra att jag är placerad utanför avdelningen annars tror jag nog att jag skulle bli lite deprimerad över att inte få lov att jobba som sjuksköterska.

Hur som helst, imorgon har jag min första minivakt. Ska bara vara där en timme för att få lite inskolering så börjar allvaret nästa vecka. Iiik!

Ps. Har jag inte fått en vacker rosa uniform? Jag har till och med sytt på auxilirymärket själv (kände mig lite som en scout, hoppas jag placerade det på rätt sida). Dom har egentligen bytt uniform till en röd kavaj (som är betydligt finare) men jag fick den gamla eftersom dom inte hade min storlek inne.

Igår var jag nede på Stanford Hospital och fixade med det sista så nu är jag ready to serve i väntrummet/receptionen till ICU. Jag fick en snabb omvisning på avdelningen och kände längtan efter att få kasta mig över patienterna. Det är nog bra att jag är placerad utanför avdelningen annars tror jag nog att jag skulle bli lite deprimerad över att inte få lov att jobba som sjuksköterska.

Hur som helst, imorgon har jag min första minivakt. Ska bara vara där en timme för att få lite inskolering så börjar allvaret nästa vecka. Iiik!

Ps. Har jag inte fått en vacker rosa uniform? Jag har till och med sytt på auxilirymärket själv (kände mig lite som en scout, hoppas jag placerade det på rätt sida). Dom har egentligen bytt uniform till en röd kavaj (som är betydligt finare) men jag fick den gamla eftersom dom inte hade min storlek inne.

Tillbaka i SF. E åker tillbaka till Monterey redan ikväll men jag stannar hemma och försöker påbörja mitt San Francisco-liv. Helgen var full av andra och sista delen av Maitris introkurs. Det enda som fattas nu är fingeravtrycksscanning (tas imorgon!) för att jag ska vara good to go till att börja “jobba” där. Längtar! Mitt första intryck av Maitri är att det är ett kärleksfullt, rofyllt och hemtrevligt hem för de som bor där. De som jobbar och volontärar verkar vara dedikerade, passionerade och engagerade människor men framför allt fyllda av kärlek till alla medmänniskor.

Denna vecka blir jag förhoppningsvis också klarerad till mitt volontärjobb på ICU på Stanford Hospital. Man märker att Stanford är en betydligt större organisation men lite av en annan mentalitet. På Maitri är det en kontaktperson för alla volontärer (och vilken fantastisk människa han är!). Där känner man sig välkommen, önskad och framför allt behövd. På Stanford är det föreningar och olika kontor som tar hand om volontärerna. Man ska igenom en lång ansökningsprocess och blir fort en i mängden. Jag får lite av känslan att det är jag som ska vara tacksam över att ha blivit utvald och godkänd till att få äran att jobba frivilligt på sjukhuset när det egentligen borde vara dom som är glada för att vi vill ge av vår tid.

Men jag ser framemot att också börja på Stanford. Där får jag lite sjukshusmiljö även om jag inte ska jobba som sjuksköterska. Jag tror det blir en bra kombination tillsammans med Maitri och Pedagogiken.

Ok, nu ska jag starta dagen här med lite styrketräning. Det var länge sedan!

Vi hörs!

Puss o kram /M

Tillbaka i SF. E åker tillbaka till Monterey redan ikväll men jag stannar hemma och försöker påbörja mitt San Francisco-liv. Helgen var full av andra och sista delen av Maitris introkurs. Det enda som fattas nu är fingeravtrycksscanning (tas imorgon!) för att jag ska vara good to go till att börja “jobba” där. Längtar! Mitt första intryck av Maitri är att det är ett kärleksfullt, rofyllt och hemtrevligt hem för de som bor där. De som jobbar och volontärar verkar vara dedikerade, passionerade och engagerade människor men framför allt fyllda av kärlek till alla medmänniskor.

Denna vecka blir jag förhoppningsvis också klarerad till mitt volontärjobb på ICU på Stanford Hospital. Man märker att Stanford är en betydligt större organisation men lite av en annan mentalitet. På Maitri är det en kontaktperson för alla volontärer (och vilken fantastisk människa han är!). Där känner man sig välkommen, önskad och framför allt behövd. På Stanford är det föreningar och olika kontor som tar hand om volontärerna. Man ska igenom en lång ansökningsprocess och blir fort en i mängden. Jag får lite av känslan att det är jag som ska vara tacksam över att ha blivit utvald och godkänd till att få äran att jobba frivilligt på sjukhuset när det egentligen borde vara dom som är glada för att vi vill ge av vår tid.

Men jag ser framemot att också börja på Stanford. Där får jag lite sjukshusmiljö även om jag inte ska jobba som sjuksköterska. Jag tror det blir en bra kombination tillsammans med Maitri och Pedagogiken.

Ok, nu ska jag starta dagen här med lite styrketräning. Det var länge sedan!

Vi hörs!

Puss o kram /M

Efter att ha suttit i x-antal telefonköer, skickat application på application och ropat ut att jag är ett scop har jag äntligen fått napp på min jakt på volontärjobb. Stanford Hospital vill ha mig!! Troligtvis placerar dem mig i intensivens reception/väntrum för att ta hand om anhöriga. Inget sjuksköterskejobb men close enough. Nu får vi bara hoppas på att jag går igenom hälsochecken o snart får mitt visum. Mindre detaljer alltså 🙂 Tjohoo! Någon vill ha mig!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.