venninnedejt

2617E287-64A1-4EAB-8394-9EDE0762EBD018.jpg
Jag blir så lycklig av mina girls. Jag har egentligen aldrig varit så där tjejig och är det väl egentligen inte nu heller. Jag har aldrig haft ett behov av att ha ett tjejgäng och har lite fobi för att hänga med “tjejiga” tjejer som pratar om sånt som jag inte förstår mig på (läs smink och fashion).

Men detta är alltså mitt Sex and the City gäng. En från Holland, en från Tyskland och en från New Zealand. En jobbar inom HR, en är biokemist och en jobbar inom IT. Och så jag så klart. Vi möttes genom en meetup grupp för ett år sedan, fann varandra egentligen lite slumpmässigt men har hängt tillsammans stadigt sedan. Ibland bara vi tjejer men ofta tillsammans med våra killar (som tack och lov också fann varandra, tech geaks hela gänget så klart).

Ikväll var det dock girls night med koreansk mat på menyen. Be Bop rekommenderas starkt om ni har vägarna förbi Rockridge. Konstant tjatter och uppdateringar om varandras liv i 4 timmar. Det är balsam för en gräsänkas själ. Jag älskar att vi har så olika jobb för det blir alltid spännande diskussioner varje gång vi mötts. Men framför allt så skrattar vi konstant och jag kommer alltid hem med en bunt extra energi.

Och om ni undrar varför dom sitter med sina telefoner är det för att vi i slutet av kvällen bestämde oss för att alla skulle skaffa WhatsApp så vi kunde ha en tjattergrupp. En av oss menade nämligen att det var den bästa appen man kunde ha (vi andra var däremot något skeptiska men gick med på att prova ut den).

Ok, det var min uppdatering för kvällen. Nu bums i säng!
Och God Morgon till er där hemma.

Pier 40 kl 07.30

Pier 40 kl 07.30

En timme senare.

En timme senare.

Vilken fantastisk start på morgonen! Istället för att ligga och dra mig och bli groggy hela dagen bestämde jag morgondejt med söta Åsa. 10 800 steg eller 8.50 km senare har jag nu satt i mig frukost och morgonkaffet och är klar för dagen som inte har några måsten alls. Det blir nog jag och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann i parken igen. Som sagt, fantastiskt! ♥

Mössväder? Nja, snarare bad hair day.

Mössväder? Nja, snarare bad hair day.


Vår mexikanska väninna frågade mig och en annan svensk tjej om vi ville hänga med på Roxette konsert. Varför inte? tänkte vi (och kände oss samtidigt lite töntiga). Jag är och har väl egentligen aldrig varit ett Roxettefan, men man blir ju aldrig så nationalistisk som när man flyttar utomlands. Och herregud vad kul det var! Nostalgitripp deluxe. Tack tjejer för en rolig kväll! ♥

…alltid fullt upp hur som helst. Idag har jag tagit tag i (nästan) alla måsten som legat och hängt över mig. Man skulle ju kunna tro att jag hade massor av tid eftersom jag inte jobbar och klagar hela tiden över att jag inte jobbar. Ändå samlar de obesvarade emailen och kommentarena sig upp, tvätten blir inte tvättad och huset förfaller. Men idag var dagen då allt skulle återgå till ordning så efter en pilatesetimme @Mint Studios har jag flygit fram här i lägenheten; städat, rensat, packat ur våra väskor från helgens äventyr, vikit tvätt (vi tvättar ofta men orkar sen aldrig vika ihop och lägga in i skåpen), diskat, skrubbat, bakat knäckebröd, svarat på mail och kommentarer, handlat mat, satt igång slow cookern osv. Det är skönt att äntligen få lite ordning i kaoset. Egentligen borde jag dammsuga men jag tror jag sparar lite spänning till imorgon 🙂

Förresten, har jag några veganska läsare där ute? Jag behöver sätta ihop ett förslag på vegansk bröllopsmeny och behöver hjäääälp!

Nu väntar jag på att Christina ska komma in till stan för vår – enligt tradition – kaffedejt före hennes kvällslektion.

Vi hörs!

Pedikyr i hemmafruandan. Enligt Hilde är detta vårens it-färg.

Även om jag hänger i Palo Alto och på Stanford Hospital varje vecka så har jag faktiskt aldrig tidigare tagit turen till Stanford University. Men igår bestämde jag mig för att det var på tiden att checka ut detta omtalade campus och tack och lov anmälde sig Christina villig att vara min personliga guide. Perfekt med en spontan vänninnedejt! Vi käkade lunch på CoHo som jag verkligen kan rekommendera för er som har vägarna förbi Tresidder Union på Stanford Campus. Mysigt kafé med jättegod mat som dessutom är billig! Kan knappast bli ett bättre lunchhäng.

Jag hade som vanligt bara min dåliga mobilkamera med mig så det blev inte många bilder. Men på fredag har jag lovat att ta med Maria och hennes mamma till Palo Alto och Stanford så det kommer kanske fler bilder då.

Denna morgon har jag varit flitig och redan gått igenom 3 lektioner på Spanishdict.com. Nu ska jag ta tag i ytterligare två stycken innan jag har en lunchdejt. Även om jag är rastlös, sur och grinig över att jag inte har ett jobb så måste jag erkänna att jag älskar att ha tid och möjlighet att dejta vänner mitt på dagen. Och som nämnts tidigare, jag är glad att jag har vänner att dejta…

 

Utanför Japanese Tea Garden. Körsbärsträden i nästan full blom!

Lycka är att ha vänner. ♥ Några av mina allra bästa vänner här i Kalifornien har jag mött via bloggen och Christina är en av dom. Utan vänner skulle mina dagar här borta vara långa. Utan vänner hade jag nog också kastat in handduken för länge sedan och flyttat hem. Men jag har haft turen och träffat några fantastiska tjejer härborta som håller mig med sällskap när rastlösheten och hopplösheten ibland tar över. Vi skrattar ofta åt eländet och lever livet. Jag hade aldrig klarat mig utan dom.

På bilden ser det förresten ut som om jag är lika lång som Christina. Om sanningen ska fram så är hon mer än ett helt trappsteg längre än mig. Jag är alltså en liten pygmée.

Idag stod spanska på schemat. Istället fastnade jag först framför boken Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford (kan verkligen rekommender boken till er som vill ha en lite sorglig bok som berör och fångar). När jag läst ut den hoppade jag fort över till The Tipping Point av Malcolm Gladwell (tror den heter Den tändande gnistan på svenska) och där är jag fast just nu. Otroligt fascinerande att läsa om vad som gör att en idé, produkt eller tanke slår igenom och varför den gör det just där och då och inte vid ett annat tidspunkt. Thank you Pricilla for the book tip!! 😉

Ingen spanska idag alltså. Tar det igen en annan dag 🙂

Back to the Tipping point…

Bild tagen av Anna.

Utanför Japanese Tea Garden. Körsbärsträden i nästan full blom!

Lycka är att ha vänner. ♥ Några av mina allra bästa vänner här i Kalifornien har jag mött via bloggen och Christina är en av dom. Utan vänner skulle mina dagar här borta vara långa. Utan vänner hade jag nog också kastat in handduken för länge sedan och flyttat hem. Men jag har haft turen och träffat några fantastiska tjejer härborta som håller mig med sällskap när rastlösheten och hopplösheten ibland tar över. Vi skrattar ofta åt eländet och lever livet. Jag hade aldrig klarat mig utan dom.

På bilden ser det förresten ut som om jag är lika lång som Christina. Om sanningen ska fram så är hon mer än ett helt trappsteg längre än mig. Jag är alltså en liten pygmée.

Idag stod spanska på schemat. Istället fastnade jag först framför boken Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford (kan verkligen rekommender boken till er som vill ha en lite sorglig bok som berör och fångar). När jag läst ut den hoppade jag fort över till The Tipping Point av Malcolm Gladwell (tror den heter Den tändande gnistan på svenska) och där är jag fast just nu. Otroligt fascinerande att läsa om vad som gör att en idé, produkt eller tanke slår igenom och varför den gör det just där och då och inte vid ett annat tidspunkt. Thank you Pricilla for the book tip!! 😉

Ingen spanska idag alltså. Tar det igen en annan dag 🙂

Back to the Tipping point…

Bild tagen av Anna.

Åh, vad jag älskade Jean Paul utställningen!
Den var kreativ, annolunda, spännande och verkligen fångande.
Vilken man! Vilken fantasi! Vilka kreationer!

Det mest fascinerande var nog att utställningsdockorna hade levande ansikten.
En projektor lyst på ansikterna så att dockorna fick levande ögon, näsa och mun.
Vissa av dockorna pratade eller sjöng och ögonen blinkade och rördes.
Ibland lurades man faktiskt att tro att det var riktiga människor som stod där.

Jag hade bara med mig min dåliga mobilkamera men om ni tittar in
hos Anna lite senare bjuds ni säkert på vackrare bilder.

Tack tjejer för en härlig dag! ♥
Precis vad jag behövde efter min deppdag igår.

Något för oss scuba diving tjejer?


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.