visum

Tredje gången gillt kanske? Idag var jag i alla fall för tredje gången på ambassaden (andra gången denna sommar) och förhoppningsvis ska jag nu vara färdig med ambassadbesök. I alla fall för två år – för det var så länge dom ville ge mig visum (E har 4 år till). Nu gäller det bara att passet kommer i tid i posten (och inte kommer bort) och att jag får hämta ut det trots att jag inte har norskt ID (något jag borde skaffa mig!!).

Jag längtar tillbaka till San Francisco. Inte för att jag inte har det bra här i Oslo – för det har jag verkligen. Jag älskar Oslo och njuter av att ha tid att umgås med alla. Menjag är less på att vara på resande fot, bo på 8kvm och bara ha ett pyttelitet kök där det är allt annat än frestande att äta. Och jag saknar alla vänner i USA, jag kliar efter att komma igång med mitt nya liv och jobbsök (eller egentligen så gruvar jag mig) och jag saknar mitt gym och mina löppass.

Appropå löpning, så var jag ute o sprang en liten tur idag. Inget tecken på stressfraktur, men ack så tugnt det är att komma igång igen!

Det var dagens uppdatering. Vi hörs en annan dag!

Tredje gången gillt kanske? Idag var jag i alla fall för tredje gången på ambassaden (andra gången denna sommar) och förhoppningsvis ska jag nu vara färdig med ambassadbesök. I alla fall för två år – för det var så länge dom ville ge mig visum (E har 4 år till). Nu gäller det bara att passet kommer i tid i posten (och inte kommer bort) och att jag får hämta ut det trots att jag inte har norskt ID (något jag borde skaffa mig!!).

Jag längtar tillbaka till San Francisco. Inte för att jag inte har det bra här i Oslo – för det har jag verkligen. Jag älskar Oslo och njuter av att ha tid att umgås med alla. Menjag är less på att vara på resande fot, bo på 8kvm och bara ha ett pyttelitet kök där det är allt annat än frestande att äta. Och jag saknar alla vänner i USA, jag kliar efter att komma igång med mitt nya liv och jobbsök (eller egentligen så gruvar jag mig) och jag saknar mitt gym och mina löppass.

Appropå löpning, så var jag ute o sprang en liten tur idag. Inget tecken på stressfraktur, men ack så tugnt det är att komma igång igen!

Det var dagens uppdatering. Vi hörs en annan dag!

Gud vad jag har varit i valet och kvalet om jag ska åka hem till Oslo och jobba i sommar eller inte. Naiv som jag är har jag ju länge levt i hoppet om att min kaliforniska sjuksköterskelegitimation ska dyka upp vilken dag som helst. Men det ser den inte ut att göra. Vi börjar dessutom få ett ordentligen socialt liv här borta och det känns lite dumt att lämna det just nu. Men idag bestämde jag mig till slut: 3 veckor på intensiv i Oslo gör bra för min plånbok, mitt självförtroende och mitt sjuksköterskehuvud. Och San Francisco finns kvar även efter sommaren. Så nu är flygbiljetterna beställd och jobbvakterna bokade (oh my, vad jag kommer att jobba).

Och när flygbiljett och jobb var bokat var det lika bra att tag i mitt nya visum som måste ordnas på ambassaden i Oslo. Jag får många frågor om vilket visum jag är här i USA på. Jag flyttade först över på ett s.k. B2 visum som är ett förlängt turistvisum. På detta visum fick jag lov att vara i landet i 12 månader (egentligen bara 6 månader men jag klarade att grina till mig ett helt år. San Fransiscos gränsvakt är inte så hård) men varken jobba eller studera. När vi sedan gifte oss fick jag ändrat visum till E2 eftersom E är här på E2 visum och på detta visum får jag både jobba och studera. Hurra! Detta visum har jag alltså redan blivit beviljat men nu när jag lämnar landet måste jag förbi amerikanska ambassaden i Oslo och få mitt nya visum inklistrat i passet. Annars får jag inte komma in i USA igen – och det vore ju väldigt onödigt.

Hur som helst, alla ni som sökt visum till USA vet att pappersarbetet (eller snarare den elektroniska ansökningen) inte är att leka med. Efter en timmes jobb kom jag mig äntligen igenom hela ansökningen och kunde boka en timme hos ambassaden i juni. E skulle hjälpa mig att ta bild till det nya visumet men fick mig att skratta hela tiden. Denna bild blir förmodligen inte godkänd…

Jaja, det var lite om mina planer just nu. Nu ska vi fortsätta med att beställa resor till både Nordmøre och Sverige. Det är skönt att ha tagit en beslutning – ett bekymmer mindre. Förmodligen kommer min sjuksköterskelegitimation att dyka upp imorgon bara för att jag nu äntligen har bestämt mig för att åka hem att jobba. Men det är smällar man får ta. Sjuksköterskejobb här i SF finns också kvar efter sommaren. Och nu LÄNGTAR jag efter att få andas Oslo luft och få krama mina kära vänner!

Nog pratat. Vi hörs en annan dag!

Kram!

Photo on 2-17-12 at 4.34 PM

Man kan säga vad man vill om det amerikanska immigrationssystemet och byråkratin men denna gång bockar jag och tackar för USCIS effektivitet. Fem veckor tog det att få mitt nya visum och arbetsttillstånd (behandlingstiden var beräknad till 3 månader) – då blir man så här glad!

Nu kan jag äntligen ansöka om Social Security Number (SSN) och kanske få lov att vara en person i detta land. Med mitt SSN kan jag aktivera min sjuksköterskelegitimation i Florida (och få kreditkort samt körkort) och söka över den hit till Kalifornien och med en aktiv RN license kan jag till slut börja söka på sjuksköterskejobb. Hurra! Under tiden ska jag försöka få mig ett CNA (undersköterske) jobb nu när jag faktiskt får lov att tjäna pengar. Förhoppningsvis är det någon som vill ha mig.

Vilken bra start på helg! Can’t wait to start working again!

Och för speciellt intresserade (jag vet att jag har många läsare som också funderar på att flytta hit till USA), jag har alltså fått ett E2 spouse visa (eftersom E är här på E2 visa) och kortet jag har i handen är mitt Employment Authorization card (EAD). Och nej, jag har inte fått Green Card även om det kan se ut som det på bilden.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.