yosemite

IMG_8117Efter fredagens något ambitiösa hike bestämde vi oss att ta det liiiite lugnare på lördagen. Vi blev tipsade av locals att göra 20 Lakes Basin Loop som startar vid Saddlebag Lake. Detta är en ca 8-9 miles (typ 12-13 km??) relativt enkel roundtrip (dvs nästan ingen stigning men fortfarande på 3000 moh). Man kan antingen ta en liten taxibåt från parkeringen till andra sidan sjön (där trailheaden officiellt börjar), eller så gör man som oss och promenerar.

IMG_8120Varför åka båt när man kan gå?

IMG_8126Så vackert och så avslappnande!

IMG_8131Här ville jag grina lite igen – för att det var så vackert alltså.

IMG_8134Behöver jag säga någonting?

IMG_8136Den enda lilla klättringen på denna loop är upp till det där vattenfallet. Fast egentligen är vi inte riktigt säker på att den klättringen faktiskt var en del av loopen. Det kan hända att vi gick lite fel för att vi blev så upptagna av att vi verkligen ville äta vår matsäck där uppe. Vi hamnade hur som helst lite off-trail ett tag – men vad gör det i denna underbara natur?

IMG_8146Jag veeeet att det är samma som den här instagrambilden men är vi inte ganska söta då? 😉

IMG_8151 Glad hiker!

IMG_8155Filosoferande hiker.

IMG_8163Linslus.

IMG_8164Det finns en anledning till att det kallas 20 Lakes Loop (även om vi aldrig räknade sjöarna).

IMG_8168Och så avslutningsvis en gruppbild med Mt Dana i bakgrunden.

Jag skulle kunna visa er naturbilder i en evighet men jag tror jag stannar här. Det är väl begränast hur kul det är att se bild efter bild av Mika framför en sjö. Men om ni är ute efter att göra en ganska enkel men ändå relativt lång hike (jag tror vi var ute och strosade i ca 5 timmar) kan jag verkligen rekommendera denna. Nästa gång tror jag vi ska ansöka om wilderness permit och campa där ute (vi hittade många potentiellt underbara tältplatser).

mtdana1

Fredagens expedition: Mt Dana. Yosemites näst högsta fjäll (efter Mt Lyell).

Vi hade hört att det skulle ta allt mellan 4 och 7 timmar att gå upp på fjället och egentligen hade vi tänkt göra det på lördagen efter att ha acklimatiserat oss lite till höjden. Men så blev vi lite ivriga och pratade med några locals som sa att det bara tog 2 timmar upp och kanske 1 timme ned. Easy piecy tänkte vi!

IMG_8067Ha! Easy in my a**. Det tog oss visserligen bara 2t och 20 min upp men det var betydligt tyngre än vad vi tänkt oss (eller så är vi helt enkelt i dåligare form än vad vi själva tror). Vi startade på ca 10000ft/3000moh vilket betyder att vi bara gjorde en ca 1000 meters stigning. Men vi kunde definitivt känna av den tunnare luften (eller så var det det här med formen…).

IMG_8052Paus.

IMG_8054Paus.

IMG_8056Gruppbildspaus
(sista photoshoten medans vi fortfarande var någolunda levandes)

IMG_8073Och så: Äntligen på toppen!

IMG_8095Och som alltid: såååå värt det för utsikten!

IMG_8096Det ger en alltid en kick att komma upp på toppen men den här gången var det lite extra speciellt eftersom vi gått och gått och nästan bara sett sten, grus och klippor sista timmen. Men så klättrar (ja, bokstavligen klättrar!) man över sista stenblocket och belönas plötsligt med denna fantastiska utsikt över bland annat Mono Lake.
Så vackert att man vill grina!

IMG_1407Och om man tittade åt andra hållet såg man röken från bränderna.

IMG_1409Smoky! Medans vi satt där uppe kunde vi se och känna hur röken blåste in mot oss.

IMG_1421Rakt in i röken på väg ned.

IMG_8097Det bästa med att göra de lite tyngre hikesen är att man i princip är ensam. Vi mötte några som var på väg ned precis när vi började att gå upp. Annars var vi helt ensamma hela turen.

mtdanaDet tog oss ca 2 timmar att gå ned (och vi tog det väldigt lugnt med många njuta-naturen-vara-fascinerad-över-röken-pauser). Mysigt att komma ned till träden igen.

IMG_1443Solnedgång precis när vi är framme vid bilen igen.

IMG_1449Det känns som jag alltid återupprepar mig själv efter sådana här turer men inga ord och inga bilder kan beskriva vilken fantastisk helg vi haft! Vi känner oss bortskämda med att få spendera tid i så vacker natur. Och vi är verkligen glada att våra sporty vänner slängde sig på när vi berättade att vi tänkt ta en helg i Yosemite.

Före vi åkte i torsdags hörde vi mycket om bränderna som härjade i Nationalparken och vi var lite oroliga att vi inte skulle kunna åka dit vi hade planerat. Vi såg bränderna när vi körde och vi kunde definitivt både se och känna röken men just det området vi hade valt för helgen var tack och lov tryggt. Det är fruktansvärt sorgligt att se så vacker natur brinna ned samtidigt som det alltid är något fascinerandes över wildfires.

Hur som helst, vi har varit trygga hela helgen och njutit vackert väder och vacker natur. Vi körde Sonora Pass (i mörker) till Mono Lake som ligger på Yosemite’s västra sida (eller egentligen utanför Yosemite NP, utan i Inyo National Forest). Första natten bodde vi på motell eftersom vi kom fram mitt på natten men de två andra nätterna campade vi vid Ellery Lake.

campingJag och E var i utgångspunkten lite skeptiska till att bo på en camping eftersom det kändes så turistigt och enkelt och inte alls så där skogsmulligt som vi vill ha det. Men av praktiska orsaker (mest pga tidsbrist och lite sista-minuten-planlägging) blev det “car-camping” den här gången och det var inte alls så harry som vi tänkt oss. Campingen vid Ellery Lake har 19 avskilda platser för antingen tält eller RV’s. Vi var där relativt tidigt på fredag förmiddag och occuperade en plats som låg lite för sig själv alldeles vid bäcken och sjön. Fördelen med att bo på camping är att det ofta finns någon sorts av utedass/toalett och att man får lov att ha campfires (om man backpack-campar ute i wilderness är det absolut förbjudet att tända campfires pga brandrisken!). Och inget slår ju känslan av att vakna upp i tältet en tidigt morgon till ljudet från en porlande bäck. Oavsett på harry camping eller i the wilderness.

Lite info: De flesta campingplatserna runt Mono Lake kör first come, first serve, dvs att det inte går att reservera plats utan det är först till kvarn. Vi hade inte problem med att få plats eftersom vi var ganska tidiga (runt 12 på fredag) men redan på fredags eftermiddagen var åtminstone vårt campingområde fullt. Vår camping låg ca 15 min biltur ifrån Yosemite NP Tioga entrance ($20 inträde) och området är inte lika turistigt och fullt som i Yosemite Valley (men lika vackert!).

IMG_8070

På toppen av Mt Dana (3981moh).

Back in town efter en fantastisk helg tillsammans med underbara vänner.
Bilder kommer så klart men nu ska vi soooova!

Hur har er helg varit?

Först bestämde jag mig för att sluta vänta på min sjuksköterskelegitimation och istället åka hem till Norge för 3 veckors jobb i sommar. Precis en vecka senare damp min California Registered Nurse license ned i posten vilket kan anses som dålig timing – men jag är bara lycklig över att väntan äntligen är över. Efter det åkte vi till Yosemite och fick andas fjälluft och slita ut kroppen ordentligt och nu äntligen kan jag känna att jag fått ro i själen.

IMG_6218

Nu kan jag andas med hela kroppen, njuta av att vara ledig och ha möjligheten till att göra precis vad jag vill (vilket just nu mest går i att träna, äta sunt och läsa böcker). Jag sover gott om natten, jag sover hela natten och jag vaknar utvilad utan en känsla av att jag borde och att jag måste. Jag söker lite jobb men vet att det egentligen är lite onödigt eftersom jag inte kan börja jobba förrän i augusti (här i USA vill dom gärna att man börjar nu på en gång – helst igår). Jag kan njuta av att vara ledig och bo i San Francisco. Jag kan utan dåligt samvete sitta på balkongen och läsa en bra bok. Jag kan gå på långa promenader utan att ha en gnagande känsla av att jag borde försöka mer och hårdare.

För första gången sedan vi flyttade hit kan jag slappna av och njuta livet och ledigheten – på riktigt. Nu efteråt kan jag märka på mig själv vilken konstant inre stress jag haft. Efter den initiala glädjen över att äntligen ha en kalifornisk sjuksköterskelegitmation i handen gick luften lite ur mig (inte fysiskt, men lite psykiskt). Jag använder denna gräsänketid till att komma ikapp mig själv. Om två veckor åker jag hem till Norge och där blir det ett hårdkör på intensiven i tre veckor. Sedan blir det 3 veckors Sverige/Norge semester och så tillbaka till SF i början av augusti. Då börjar helt säkert jobbsökarångesten deluxe – men det är då – just nu passar jag på att bara vara och njuta av att jag kan andas igen. Hösten kommer tids nog…

På måndagen (Memorial Day) var det dags att åka hem igen men i och med att det var så fint väder ville vi gärna hinna med att se lite mer utav nationalparken innan vi begav oss. Vi hade tänkt att köra upp till Glacier Point så att jag och E fick se hur det kunde se ut där uppifrån. Men kön till parkering var estimerad till en timme så vi vände och körde ned igen. Vi fick i alla fall beundra utsikten ifrån Tunnel view. Om det inte hade varit två linslusar på översta bilden hade man kunnat se både El Capitan till vänster, Clouds Rest och Half Dome bakom våra huvuden samt Sentinel Rock, Sentinel Dome och Cathedral Rocks till höger. På bilden ned till vänster ser man Clouds Rest och Half Dome och på bilden till höger ser man Bridalveil Fall. Är det inte vackert?

Vi kände oss inte riktigt klar med skoglivet så vi stannade till på Tuolumne Grove of Giant Sequoias. Giant Sequoias är världens största träd (om man pratar om volym). Dom blir inte så himla höga (enl. wikipedia 50-85m) men har däremot ofta en diameter på 6-8 m (kan bli ännu bredare!). Giant Sequoias (gud vilket svårt ord att stava!) växer bara i vissa områden i Sierra Nevada och samlas i små populationer i sånna s.k. groves. Det finns tre sådana groves i Yosemite National Park varav Mariposa Grove nog är den mest populära (där kan man också se den kända Grizzly Giant). Okej, det var dagens lektion om sequoias.

Efter vårt besök hos träden var det hög tid att komma sig hemåt. Tusen tack till Christina och hennes hubby som drog oss med på denna tur! Det var guld värt att åka med dom som varit där förrut (och dessutom gjort lite mer research än oss). I tillägg är dom ju väldigt trevliga att hänga med. 🙂

Det var sista Yosemite inlägget för denna gång. Jag hoppas vi får möjlighet att åka tillbaka om inte alltför länge. Vi har många to-do-hikes att kryssa av. Men intill dess säger vi tack och farväl..

 

På måndagen (Memorial Day) var det dags att åka hem igen men i och med att det var så fint väder ville vi gärna hinna med att se lite mer utav nationalparken innan vi begav oss. Vi hade tänkt att köra upp till Glacier Point så att jag och E fick se hur det kunde se ut där uppifrån. Men kön till parkering var estimerad till en timme så vi vände och körde ned igen. Vi fick i alla fall beundra utsikten ifrån Tunnel view. Om det inte hade varit två linslusar på översta bilden hade man kunnat se både El Capitan till vänster, Clouds Rest och Half Dome bakom våra huvuden samt Sentinel Rock, Sentinel Dome och Cathedral Rocks till höger. På bilden ned till vänster ser man Clouds Rest och Half Dome och på bilden till höger ser man Bridalveil Fall. Är det inte vackert?

Vi kände oss inte riktigt klar med skoglivet så vi stannade till på Tuolumne Grove of Giant Sequoias. Giant Sequoias är världens största träd (om man pratar om volym). Dom blir inte så himla höga (enl. wikipedia 50-85m) men har däremot ofta en diameter på 6-8 m (kan bli ännu bredare!). Giant Sequoias (gud vilket svårt ord att stava!) växer bara i vissa områden i Sierra Nevada och samlas i små populationer i sånna s.k. groves. Det finns tre sådana groves i Yosemite National Park varav Mariposa Grove nog är den mest populära (där kan man också se den kända Grizzly Giant). Okej, det var dagens lektion om sequoias.

Efter vårt besök hos träden var det hög tid att komma sig hemåt. Tusen tack till Christina och hennes hubby som drog oss med på denna tur! Det var guld värt att åka med dom som varit där förrut (och dessutom gjort lite mer research än oss). I tillägg är dom ju väldigt trevliga att hänga med. 🙂

Det var sista Yosemite inlägget för denna gång. Jag hoppas vi får möjlighet att åka tillbaka om inte alltför länge. Vi har många to-do-hikes att kryssa av. Men intill dess säger vi tack och farväl..

 

 

vernalnevadaFrån regn och snö och ett Yosemite täckt av dimma till strålande sol över natten. Det kallar vi kontraster. Även om vi verkligen njöt vår hike upp till Glacier Point var det skönt att kunna lämna regn- och ullkläderna hemma. Solglajjorna åkte på och vi kunde äntligen vi se det vackra Yosemite alla pratat så mycket om. Lycka! ♥

Christina, E och jag bestämde oss för att ta turen upp till Vernal & Nevada Falls. Inställningen på vår kamera ser tyvärr ut att ha levt sitt eget liv (eller så är vi helt enkelt dåliga fotografer) så här kommer många bilder med si så där kvalitet. Kan tänka mig att ni bjuds av lite mer proffesionella bilder ifrån Christina så småningom.

@ Vernal Falls Bridge – väldigt glada över att slippa mössor, vantar och regnkläder.
Livet blir så mycket enklare i solsken! PS. Vi älskar våra nya CamelBak’s 🙂

Vi gick via Vernal Falls Bridge och Mist Trail upp till toppen av Vernal Falls. Mist Trail heter just Mist Trail av en anledning så även om det är fint väder kan det vara smart att ta med en regnjacka/poncho – om inte annat för att rädda kameran från disen. Det här är också en av dem populäraste lederna att gå så var beredd på mycket folk! Upp till Vernal Falls gick vi som en fårskock på led men det är absolut värt besväret (och folkmängden)! Vackert är bara förnamnet.

En vacker regnbåge som visades i disen från Vernal Falls. Jag tyckte E var lite väl ivrig med kameran och ser därför lite lätt uttråkad ut (jag var nog lite hungrig också). Väcker många barndomsminnen med en viss pappa som hela tiden skulle stanna för att ta bilder här och där. Men tack och lov för den envisheten – för hur kul är det inte att se på bilderna efteråt?!

Efter en liten kaffe- och snackpaus uppe på toppen av Vernal Falls fortsatte vi vidare mot Nevada Falls. Om man vänder vid Nevada Falls blir rundturen ca 5 km. Om man däremot fortsätter upp till Nevada Falls blir rundtrippen ca 11-12 km med en ca 600 m högre stigning. Folkmängden tunnades betydligt ut efter Vernal Falls även om det stundvis var i mesta laget för oss skogsmullar. Nevada Falls är ett större vattenfall än Vernal Falls med en fantastisk utsikt ifrån toppen. Absolut värt turen vidare upp!!

Äntligen dags för lunch!! Och vad härligt att kunna sola benen. Fröken Hyperförbränning gick omkring och var konstant hungrig och behövde därför många matpauser. Nötblandning med choklad och russin samt Cliff energibarer blev räddningen. E var så glad att vi (äntligen) hade köpt en Primus och ville helst använda den hela tiden. Dessutom ville han mycket hellre använda tändstål istället för vanliga tändstickor. Det är norrmannen det. Vi åt frystorkad mat som egentligen var ganska god (även om jag spillde ut allt på bergsklippan). Njöt solen och utsiktet. Livet är härligt!

Vi tog John Muir Trail tillbaka ned till Curry Village för att slippa gå samma väg tillbaka. Allt i allt avverkades nog 1,5 mil den dagen och det kändes i både ben, fötter och rumpa. Vi är väldigt nöjda med att ha fått uppleva Yosemite i både fint och mindre fint väder. Vi har fått se en god del men har MYCKET kvar att utforska. Det dröjer förhoppningsvis inte länge tills skogsmullarna är på tur igen i Yosemite National Park 🙂

Tomorrow: Hur spenderar fyra scandinaver sin Memorial day 2012?


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.